Vi har ännu inte stött på alien eller framtidsmänniskor. Vad kan vi säga om det?

Vad du svamlar.

Min poäng var bara att det sannolikt tog lång tid för detta att ske på jorden, vilket - om det äger allmängiltighet - påverkar frekvensen att utomjordiska civilisationer i negativ riktning.

Ja självklart, evolutionen frambringade flercelligt liv på jorden, vad annars? Men det tog lång tid... Hur kan du undgå att greppa vad jag menar?

Argumentet som Fri för fram är åtminstone vettigt, eftersom det ifrågasätter mitt påstående att det förmodligen tog mycket lång tid på jorden. Jag tror att Fri har fel, men det är ändå en intelligent invändning.

Utanför laboratoriets provrör finns det inte - nada - biosfärer som uteslutande gett utrymme åt encellig Monokultur.
Det finns helt enkelt inte.

Och eftersom det är något som är fullt påtagligt, så kan du inte ignorera det bara för att du Vill.
Du Måste helt enkelt utgå från den kunskap som finns tillgänglig.

Du hade haft en poäng - men då bara om det faktiskt hade hittats någon biosfär med enbart encellig monokultur.



Det finns massor (oräkneliga) planeter och planetsystem i galaxen och universum som är mycket äldre än Jorden och Solsystemet.
Dvs som har haft längre Tid på sig än Jorden.
Och då Tid alltså Finns, så kan du helt enkelt inte gå vidare med din Bibliskt motiverade "teori."

Vi har endast ETT exempel än så länge: vår egen planet!

Och utifrån det kan du inte dra den slutsatsen du gör. Du kan inte veta att encelligt liv obönhörligen leder till mer komplexa livsformer på andra planeter. Det är just detta som är frågan: hur sannolikt är det som hände här, egentligen? Du hävdar vetskap som du inte har.

Nej, du har förstått det hela helt fel.

Vi har inte "bara ett" exempel.
Vi har Bara Det" exemplet.

Dvs Allt vi vet visar att evolutionen fiungerar så som vi förstått det.
Inte att det bara finns ett enda exempel på att evolutionen fungerar på ett visst sätt (för då måste man kunna visa på andra exempel som går emot ... och det finns inga sådana exempel).

Och vad skulle du säga om jag hävdar att vi inte heller vet särskilt mycket om sannolikheten för att liv uppstår över huvud taget?

Är det också fel, enligt dig?

Ja, det är fel.
Det är ju Det Enda vi vet.

Om förutsättningarna ser ut så som det gör på Jorden så har vi Bara sådana bevis som visar på utveckling och spridning av liv.

Vi har inte Ett Enda bevis som visar att en biosfär med flytande vatten och syremättad atmosfär (osv) som förhåller sig Steril.
Inte ett enda sådant bevis har vi.
Inte ett.

Så att försöka spekulera om något annat, det innebär att ignorera all den vetenskap vi baserat hela vår världsbild på.
Då kan vi isf lika gärna återgå till Bibeln ... tycker du verkligen det???

Ok, här har du en vetenskaplig artikel som avhandlar just detta:
https://arxiv.org/abs/1107.3835v1

Dess rubrik är: Life might be rare despite its early emergence on Earth: a Bayesian analysis of the probability of abiogenesis.

Kan du tänka dig att läsa den och återkomma med vilka fel - om några - du anser att de gör i sin ansats? Jag hittar i varje fall inga hänvisningar till Bibeln i artikeln. De är ju ändå forskare inom området, så kanske deras argument väger tyngre än mina...

Tack för ett mycket klargörande inlägg!

Jag har nu själv läst hela artikeln och din vägledning underlättade avsevärt. Användandet av Poisson-fördelningar ter sig rimligt, och själv var jag inne på fel spår med funderingar kring normalfördelningar.

Lärdomen får väl anses vara att sannolikheten att vi är ensamma är oväntat stor. Därmed bör vi inte tala om en Fermis paradox.

En intressant del av artikeln är kap. 4, där de med ett Bayesianskt resonemang försöker uppskatta sannolikhetsfunktioner för ett antal scenarier. De går in på den viktiga parametern 'maximalt detektionsavstånd'. Utan tvekan kan frånvaron av detektioner helt enkelt innebära att närmaste civilisation bara ligger för långt bort (de laborerar med avstånden 18 resp. 60 parsec).

Jag ställer mig frågan: Givet en population av N antal civilisationer i Vintergatan, vilken blir fördelningen av ett minsta avstånd vid ett rimlig antal Monte Carlo-körningar? Eller, vid vilket N kan vi förvänta oss en sannolikhet för ett avstånd < 18 pc på, säg, 50%? (En första approx. kan vara att helt bortse från den inhomogena distributionen av stjärnor i galaxen.) Min gissning är att vi måste upp i mycket höga N för detta, men jag har ingen intuitiv känsla. Kanske skriver jag ett program som kollar detta efter semestern.

Här en annan artikel med ett Bayesianskt resonemang kring livets uppkomst:
https://arxiv.org/abs/1107.3835v1
De kommer fram till att liv kan vara ovanligt trots att det uppstod tidigt på jorden.

PS: Och nu ser jag att den faktiskt är refererad av Sandberg/Drexler/Ord som ref [8].

Ja, det är fel.
Det är ju Det Enda vi vet.

Om förutsättningarna ser ut så som det gör på Jorden så har vi Bara sådana bevis som visar på utveckling och spridning av liv.

Vi har inte Ett Enda bevis som visar att en biosfär med flytande vatten och syremättad atmosfär (osv) som förhåller sig Steril.
Inte ett enda sådant bevis har vi.
Inte ett.

Så att försöka spekulera om något annat, det innebär att ignorera all den vetenskap vi baserat hela vår världsbild på.
Då kan vi isf lika gärna återgå till Bibeln ... tycker du verkligen det???

Kul projekt!

De kommer väl bara fram till att man inte vet någonting om sannolikheten. Sedan tidigare säger den antropiska principen att man själv inte kan användas som en observation, och eftersom allt liv på Jorden har samma ursprung så vi har noll data. Vi har inte ens det ursprungliga eller tidiga livet kvar att studera. Liv kan ha uppstått många oberoende gånger på Jorden, men att ett livsträd tagit över allt. Liv som uppstår idag har ingen chans mot vårt livsform som har utvecklats under miljarder år och blivit formidabelt starkt.

Jag gillar hur astronomer umgås med sannolikheter. När den första gravitationsvågen detekterats så uppskattade man att man kommer att hitta mellan 2 st och 200 st om året. Och med ett halvdussin detekterade nu så visade det sig vara mitt i prick! Laplace räknade för ett par hundra år sedan ut sannolikheten för att Solen går upp imorgon som (antalet soluppgångar hittills+1)/(antalet soluppgångar hittills+2) och ska inte vara så godtyckligt som det ser ut, utan är den bästa uppskattningen givet rimliga matematiska antaganden.

Jag gjorde en enkel men mycket grov överslagsräkning igår kväll. Betrakta galaxen som en disk med radien 50000 ly och en tjocklek på 1000 ly.

Om vi nu tänker oss civilisationerna fördelade i ett 'gitter' med sidan 60 ly (ca 18 parsec), får vi plats med ca 36 miljoner st. Med en slumpmässig fördelning torde det antalet kräva en enorm otur om ingen ligger tillräckligt nära för detektion (eller kanske tur?). (18 parsec är alltså det största avstånd från vilket vi antas kunna detektera electromagnetiska signaler av artificiellt ursprung.)

Med ett genomsnittligt avstånd som är 10 ggr större, blir resultatet alltså ca 36 tusen.

Vi torde kunna ha tiotusentals, "samtidiga" civilisationer i galaxen utan möjlighet till detektion (förutsatt att de inte har börjat migrera för rimligt länge sedan).

Men som sagt, slumpen kan lura oss. Och denna beräkning är förstås löjligt förenklad. Men kanske en liten fingervisning?