Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Pompeo hälsar till alla i tråden:


Secretary Pompeo
‏ @SecPompeo



https://twitter.com/SecPompeo/status/1015043107384016897

Han har med sig en present till Kim också:

Pompeo Brings 'Rocket Man' CD for Kim Jong-un

U.S. Secretary of State Mike Pompeo left for North Korea on Thursday for denuclearization talks and brought two gifts for leader Kim Jong-un.

One is a letter from U.S. President Donald Trump and the other an Elton John CD with his song "Rocket Man."

Sources in Washington said the gifts reflect Trump's expectations that Kim will follow through on the pledges in an agreement the two signed at their summit.

http://english.chosun.com/site/data/html_dir/2018/07/06/2018070600907.html?Dep0=twitter

Inte alls. Inledningsvis, din benämning vice-ambassadör är en titel som inte existerar. De kallas minister (kom ihåg att en "minister" i regeringen officiellt är statsråd) och som ambassadens andre man är de väl insatta i såväl det egna landet som värdlandets politik. Som ett litet land har Sverige ministrar endast på större ambassader. Där ambassadörens uppgifter ofta upptas av mer protokollära plikter. Det är således ministerns roll att fungera som "politisk ambassadör" (detta är normen på alla amerikanska ambassader då de flesta ambassadörer inte är karriärdiplomater). I den rollen har hen (allt fler kvinnor återfinns på dessa positioner) direkt tillgång till departementsråd, kabinettsekreterare och vid behov även utrikesministerns öra. En svensk minister är därför ypperligt väl informerad om även de mer inofficiella synpunkterna på vad som sker inom en regering, vare sig statsministern heter Löven eller Reinfeldt.

Ambassadören är självfallet den mer seniora och därmed även den med bättre upparbetade informella kanaler in i departementen. En position han (kvinnorna är fortfarande färre, särskilt på de stora ambassaderna) gärna framhåller genom att dela med sig till ministern av sina erfarenheter. Ambassadens andra man får den vägen information inte enbart via sina personliga kanaler men även via ambassadörens. Jag har i ett tidigare liv haft intensiva kontakter med svenska diplomater och kan personligen intyga att en minister är både insatt och kunnig i svenska regeringens förehavanden, även på områden som inte gäller utrikespolitiken.

Det skiljer sig emellertid på en icke helt oväsentlig punkt mellan nordkoreanska och svenska diplomater. Svenska statsråd flänger runt i världen, en större ambassad har säkerligen fyra eller fler statsråd som besöker stationeringslandet under ett verksamhetsår. De söker inspiration, det finns frågor som måste behandlas på "högsta ort" som det heter, de vill knyta internationella kontakter alternativt upprätthålla de som redan etablerats och ibland vill de bara undkomma ett svenskt mediadrev. Nordkoreanska departementschefer flänger inte runt jorden på samma entusiastiska vis. På så sätt, det följer ju alltid med ett mindre entourage, uppdateras möjligen inte en nordkoreansk diplomat med samma frekvens som en svensk.

Hur insatt Thae var i allt detta vågar jag inte ha en uppfattning om innan jag läst hans bok. Men att han skulle vara någorlunda lika väl insatt i sitt lands regerings förehavanden som en svensk minister anser jag som högst sannolikt. Och tills motsatsen bevisats håller jag hans postulat för sanningsenliga. Inte minst då Lankov framhåller att han (Thae) håller sig borta från allt det sensationella och inte går in på familjen Kims förehavanden då de endast hade baserats på hörsägen. Därmed uppfattar jag honom som en trovärdig sanningssägare om förhållandena inom nordkoreanska utrikesministeriet och övriga regeringsorgan han haft kontakt med. Precis som att en misstänkt skall betraktas som oskyldig tills dess motsatsen bevisats, anser jag nog att Thae får betraktas som sanningssägare tills motsatsen bevisas.

Där vi skiljer oss åt är att du sitter fasttjättrad vid en eurocentrisk världssyn och därmed betraktar Nordkorea utifrån västliga filosofer som Marx och ideologer som Lenin.

Lankovs artiklar är dessutom ganska så tunna på det som Thae levererar. Det är mest anekdoter i kombination med Thaes upplåsta självbild.

Jag förstår att det gör ont i ditt kommunisthjärta varje gång en sanning om Nordkorea avslöjas.

Lenkov har på några få sidor skrivit om boken, jag föreslår att du avvaktar med att avfärda den tills du har läst de cirka femhundra sidorna.

Det här talet av Thae Yong Ho är ganska bra, berättar bl a om hur folket i UK är hjärntvättat:

Thae Yong-ho (DPRK Embassy) compares life in London and Pyongyang
https://www.youtube.com/watch?v=AONhMvG_DF0

Och, vi har slutat rycka på axlarna till Tjeckoslovakien, (hur många år är det sedan nu? 50?)


Och vi har slutat rycka på axlarna till Kinas inmarsch i Tibet 1950!
Vilken "Bildning" saknar Kineserna för att denna ockupation hände?

Vilken "Bildning" om dynamiken i klansamhällen, saknade Saddam, när han invaderade Kuwait?



Eller skall vi rycka på axlarna och lämna dom ifred?

Om de nu har det så bra i Nordkorea, varför är det då olagligt att lämna landet?

Sen när har det blivit olagligt att lämna DFR Korea?

Tiotusentals DFRK-medborgare befinner sig fullt lagligt utomlands.

Problemet är ju att omvärlden stoppar DFRK-medborgare från att i än högre grad åka utomlands. Det finns till och med FN beslut på att stoppa dem (sanktionsbeslut i FNs säkerhetsråd).

Du kanske skulle ta och informera dig om verkligheten istället för att bara ta del av fake news?