Alltså det här med falsk marknadsföring har ju tagits upp otal gånger i tråden, men känner jag måste dels ventilera mig samt bidra med (förhoppningsvis) lite nya observationer här. Nu har jag iaktagit två case objektivt, alltså inte tjejer jag hamnat på dejt själv med utan två tjejer jag halvkänner vars profiler jag nu sett på Tinder i dagarna.
Den ena är en svag 6a irl, men utan att överdriva så ser hon ut som en solklar 8a (!) på sina Tinderbilder. Ser typ ut som någon bloggtjej med fina bakgrundsmiljöer, halvmodelliga poser etc. Min snyggpolare höll på att göra i brallorna när jag delade hennes profil och menade att det var en omöjlighet att det är en sån grå tjej man aldrig skulle lägga märke till eller vända sig om efter.
Den andra tjejen ser bättre ut i fejjan, en ok 7a, men ser däremot ut som en toapappersrulle i kroppen. Otränad, stor och helt utan kvinnliga former. Allt som allt är hon fan en knapp 6a irl, alltså fulare än den andra.
Dock är hennes enda helkroppsbild super-stagad, där hon halvligger i en pose där hon stödjer sig med armbågarna bakom kroppen så att de feta överarmarna dels göms bakom resten av kroppen samt att armbågarna trycker in hennes midja så hon ser smal ut, samt lite put med läpparna osv. Fyfan, är så uppenbart hon bett en polare ta ett "Tinder-foto". Vågar nog påstå hon ser ut som en stark 8a på Tinder, dvs deltat mellan henne på Tinder och irl är ju nästan tre pinnar!!
Det roliga i det hela är att min snyggpolare matchat och dejtat den senare bruden. Minns hur taggad han var inför dejten och vad fly förbannad han var efteråt att hon "lurat" honom, framförallt när vi kom fram till att jag kände henne och att jag borde "ha varnat" honom.
Hursomhelst, har nu reflekterat lite över detta, alltså att se detta fenomen man själv har upplevt otaliga gånger men denna gång från sidolinjen som observatör... Med den här insikten känns det nu som man kan förkasta hypotesen att det skulle vara en själv som det är fel på som aldrig träffar någon man blir fysiskt attraherad av. Tjejerna gör det ju helt omöjligt med sitt bildtrixande och det ligger ju dom själva i fatet, då det måste vara tyngre att gång på gång bli dissad efter dejt än online som vi killar konstant blir.
Fått ett bra flow nu och sitter med iaf enligt mina mått en drös nya matchningar, men känner mig snarare jäkligt uppgiven än glad just nu då jag inser att minst hälften kommer att vara fågelskrämmor som stjäl min tid. Dejt imorrn med en liten till synes tight sak och om hon inte motsvarar förväntningarna ska jag fan signa upp mig på kvällstango, korsordsklubb eller någon annan hobby där man kan få kontakt med tjejer utan att behöva supa en massa.
Den ena är en svag 6a irl, men utan att överdriva så ser hon ut som en solklar 8a (!) på sina Tinderbilder. Ser typ ut som någon bloggtjej med fina bakgrundsmiljöer, halvmodelliga poser etc. Min snyggpolare höll på att göra i brallorna när jag delade hennes profil och menade att det var en omöjlighet att det är en sån grå tjej man aldrig skulle lägga märke till eller vända sig om efter.
Den andra tjejen ser bättre ut i fejjan, en ok 7a, men ser däremot ut som en toapappersrulle i kroppen. Otränad, stor och helt utan kvinnliga former. Allt som allt är hon fan en knapp 6a irl, alltså fulare än den andra.
Dock är hennes enda helkroppsbild super-stagad, där hon halvligger i en pose där hon stödjer sig med armbågarna bakom kroppen så att de feta överarmarna dels göms bakom resten av kroppen samt att armbågarna trycker in hennes midja så hon ser smal ut, samt lite put med läpparna osv. Fyfan, är så uppenbart hon bett en polare ta ett "Tinder-foto". Vågar nog påstå hon ser ut som en stark 8a på Tinder, dvs deltat mellan henne på Tinder och irl är ju nästan tre pinnar!! Det roliga i det hela är att min snyggpolare matchat och dejtat den senare bruden. Minns hur taggad han var inför dejten och vad fly förbannad han var efteråt att hon "lurat" honom, framförallt när vi kom fram till att jag kände henne och att jag borde "ha varnat" honom.
Hursomhelst, har nu reflekterat lite över detta, alltså att se detta fenomen man själv har upplevt otaliga gånger men denna gång från sidolinjen som observatör... Med den här insikten känns det nu som man kan förkasta hypotesen att det skulle vara en själv som det är fel på som aldrig träffar någon man blir fysiskt attraherad av. Tjejerna gör det ju helt omöjligt med sitt bildtrixande och det ligger ju dom själva i fatet, då det måste vara tyngre att gång på gång bli dissad efter dejt än online som vi killar konstant blir.
Fått ett bra flow nu och sitter med iaf enligt mina mått en drös nya matchningar, men känner mig snarare jäkligt uppgiven än glad just nu då jag inser att minst hälften kommer att vara fågelskrämmor som stjäl min tid. Dejt imorrn med en liten till synes tight sak och om hon inte motsvarar förväntningarna ska jag fan signa upp mig på kvällstango, korsordsklubb eller någon annan hobby där man kan få kontakt med tjejer utan att behöva supa en massa.
