Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko
Har aldrig skrivit att det är barnets fel. Vet inte var du har fått det ifrån. Har beskrivit beteenden. Inte skuldbelagt barnen!
Det du skriver om att barnens hjärnor är outvecklade har jag själv skrivit flera gånger. Vet ej om du har läst det jag har skrivit. Det är en av anledningarna till att man inte sätter vuxendiagnoser på dem (men i USA gör man det tyvärr, vilket är stigmatiserande för både barn och föräldrar). De flesta, kanske alla barn, har perioder då de är helt oregerliga. Inget konstigt med det. De lär sig av sina misstag och att vuxna sätter gränser vad som är acceptabelt eller inte. Så går det till i normala friska familjer.
Sen finns det barn som inte gör det och som varken lyssnar eller lär sig själva av sina misstag (man slår inte sitt syskon eller andra barn i huvudet med leksaksbilen för det gör ont osv. Orsak och verkan). Dessa barn bryr sig inte ö.h.t. Söker man hjälp för barnets ständiga vredesutbrott så kan det ev bli en diagnos för Trotssyndrom.(Eller ingen diagnos alls, beroende på terapeuten/psykologen eller att man borde avvakta ännu en tid.) Det är här och just då man kan hjälpa ett sånt barn som har oroväckande tendenser.
Men i ditt exempel med en 5-åring som kastar ut katten genom fönstret och du tycker att det inte är nån fara, barnet är ju bara 5 år, är skrämmande. Ett friskt och sunt barn i den åldern fattar precis att man absolut inte beter sig så mot ett djur. Hade barnet varit 2-3 år så hade det kanske varit en annan sak.
Fortsätter liknande beteenden efter 15 års ålder och innan 18 år så utgår man från det man vet om tonåringens tidigare historia. Vid den här åldern brukar det vara mycket svårt att göra något åt beteendet, då har det rotat sig. Särskilt hos dem som utvecklat ett kriminellt beteende. De kan i bästa fall rätta sig efter vissa lagar och normer, men bara om det gynnar dem själva. Det ligger alltså ingen djup insikt och förståelse bakom en eventuell förändring till det bättre.
Efter 18 års ålder kan, om man ser att det är befäst så kan diagnosen bli ASP (om mycket och grovt våld också är inblandat) + psykopat om kriterierna för den personlighetstrukturen är uppfyllda och det gör man, som du nog vet, genom mycket noggranna tester.
Jag förstår inte riktigt hur du tänker: tror du fortfarande att de flesta eller rent av alla, även de grövsta vålds- och manipulativa tonåringarna och vuxna personerna kan förändras genom förståelse för andra och insikt genom terapi och/eller kärlek? Kan du bara svara ja eller nej på denna fråga så jag vet om det är någon mening att skriva mer till dig i den just frågan.
Jag svarade på ett inlägg där du sa att Mary Bell var helt oempatisk. Eller har jag missförstått det?
Jag antar att du liksom jag läst fallet. Hur ska ett barn utvecklas med den uppväxten?
Hennes mor försökte döda henne redan som 1-åring.(Troligtvis pga att hon blivit till genom incest.)
Sedan blev hon vanvårdad och misshandlad. Istoppad tabletter (droger?) Hennes mamma som var prostituerad lät sina kunder ha sex med sitt barn ibland. Barn lär från vuxna.
Som 11-åring blev hon dömd till livstid för två mord på en 4 -åring samt senare en tre-åring.
Mary Bell och Nora ville
leka något farligt. Sedan 23 år har hon levt ett helt normalt liv med barn och barnbarn.
Jag tror inte hon var oempatisk egentligen.Utan barndomsskadad.
Av undernäring och vanvård utvecklas ju hjärnan ej normalt heller.
Det fetade: Har jag uttryckt mig så. "Inte någon fara, barnet är ju bara fem år gammalt"???
Var fick du det ifrån?
Jag frågade däremot om det var barnets fel?
Man lämnar väl inte ett litet barn med höghusfönstret öppet på vid gavel utan tillsyn.
Inte heller ett litet barn med levande husdjur utan tillsyn.
Man låter inte heller en tändsticksask ligga framme eller något annat som är farligt.
Så en del grymma/farliga saker barn gör är pga nyfikenhet eller för att de glömmer sig under en lek.
Inte för att de är oempatiska. Utan för att föräldrarna ställer för stora krav på dem.
Eller vanvårdar sina barn.
Förr trodde man att barn hade uppnått en viss mognad i en viss fysisk ålder.
Men det vet vi ju i dag att det är fel. Nuförtiden bedömer man barn efter deras mognad.
En 5-åring kan vara som en 3, 4-åring. Eller som en 6,7-åring.
Förste klass kan ju vara barn som är 5, 6, 7, eller 8 år gamla tex. Alla utvecklas ju olika.
Dessutom kan barn ha sjukdomar och åkommor som påverkar deras utveckling.
Det sista fetade: Ingen aning hur det bedöms nu för tiden? Ej uppdaterad.
Men jag antar att det bedöms individuellt efter omständigheter, mognad osv.
Hjärnan utvecklas ju till kring 20 -års åldern.