Zlatantråden (version 3)

Instämmer. Tycker dock att vi har tre spelare med stor uppsida som efter WM kan nämnas med mycket större respekt ute i fotbollsvärlden. Ludwig Augustinsson. Viktor Claesson. Och givetvis Emil Forsberg. Möjligtvis även Robin Olsen som kan göra magiska räddningar ibland.

Håller med till viss del, men att varenda land som Sverige mötte på vägen till nämnda U-21-triumfen skulle underprestera håller ju inte.. Vi skickar ut Frankrike i play-off, har Italien, Portugal & England i gruppen, Danmarks "gyllene generation" i semi och sedan portugiserna igen i finalen.. Vi var inte favorit i en enda av dessa matcher, men med en stark lagmoral gick det ändå vägen..

Hade vi inte haft denna fantastiska laganda och kämparglöd inom den gruppen, så hade vi garanterat inte ens kvalat in till mästerskapet..

U19-tjejerna vann EM-guld samma år också, efter att ha kvitterat mot Italien i den avgörande kvalmatchen med mål i 89:e minuten..

2 st lag som blev Europamästare samma sommar och det var enormt små marginaler för båda hela vägen, ändå ifrån kvalet..

Men på något sätt lyckas man få med sig de här resultaten, match efter match och det tror jag man kan tillskriva lagandan inom gruppen, där spelarna förmodligen kände sig "odödliga" inför finalerna efter sina resor, uppfattade nästan dessa lag som ett gäng bröder och systrar, själva verkade de känna sig som en familj i uttalanden efteråt..

Det är ungefär så man uppfattar Islands lagkänsla också, det är 23 bröder som spelar för varandra, sammanhållningen är enormt stark, då kan man klara de flesta hindren..

Sedan får gärna stora egon hos motståndarna sabba deras sammanhållning, men jag fokuserar på vad Sverige kan påverka för att maximera våra möjligheter..

Tror ändå att U21 och U19 som du hänvisar till är lite av en tombola eftersom spelarna inte är mentalt utvecklade än och inte i närheten lika stabila som en 27-åring. Deras talang förvandlas ofta inte till resultat och det gäller även på klubbnivå med så unga spelare. Ytterst få 19-åringar är stabila oavsett hur bra de är.


I grunden handlar det nog ändå om att man har lika bra sammanhållning som ett klubblag vilket är mycket ovanligt i landslagssammanhang. Alla de möter är hopkok av diverse inkompatibla spelare som inte fått möjlighet att spela ihop sig, medan Island verkligen är ett lag. Om du till exempel skulle ställa Juventus mot ett landslag som har lika bra spelare på pappret lär Juventus köra över landslaget totalt bara för att de fungerar som ett lag.

Alltså vi tycker ju ungefär samma sak men mitt synsätt är att nästan alla landslag är handikappade och att Island är ett av få landslag som inte är handikappat.

Det beror på, man kan få en grym sammanhållning när man får samla ihop sina landsmän från alla världens hörn också.. Men det är klart att det är en enorm fördel för klubblagen iom att de umgås dygnet runt, därför blir det extra viktigt i landslagssammanhang att få in en bra lagkänsla, då man inte träffas året runt.. Man tävlar ju mot andra landslag, så då "konkurrerar" man ju mot de andra ländernas sammanhållning, inte klubblagens..

Håller med i mycket, men jag är helt övertygad om att spelare i t.ex. Island och förhoppningsvis även Sverige, känner att de har en starkare sammanhållning i landslaget än i sitt klubblag.. Man bygger också upp lagkänslan genom att vinna tuffa matcher tillsammans, som t.ex. Sveriges play-off vinst mot Italien, där gruppen genom framgången knyter ännu starkare band till varandra..

Zlatan la nyss upp ett inlägg på instagram där han står och hejjar i svensk landslagströja. Kul att se att han stödjer sitt land lite i alla fall.

Vi kanske menar lite olika saker bara. Jag tror mycket väl att "lagandan" kan vara riktigt bra utan att det nödvändigtvis betyder så mycket på planen. Och tvärtom kan den vara riktigt dålig utan att det nödvändigtvis leder till dåligt spel. Det är själva samspeltheten som är det viktiga.

Ett basketexempel jag känner till: Michael Jordan och Dennis Rodman ogillade varandra men utförde ändå stordåd ihop. Jordan pushade till och med Chicago Bulls att värva Rodman trots att han ogillade honom. Michael Jordan hade vid det laget oerhörd status och skulle enkelt ha kunnat mobba ut Rodman om han ville. Professionella spelare ska kunna lägga meningsskiljaktigheter åt sidan på planen. Vilket Zlatan inte visat sig kunna göra.

Jo, precis och jämfört med klubblagen är det ju så, då man inte alls hinner spela ihop sig på samma sätt..

Förstår hur du menar..

Jan Aage Fjortoft om Zlatan på Twitter:

"Dear Zlatan!
I love you as a player! I love your attitude. And your goals are amazing.
But the last weeks you have been a CLOWN.

Start supporting your National Team.
Stop making noise."

Det var en Bethard-tröja. Han gör allt för pengar. Han ska ju inte ens gå på Sveriges match trots att han är i Ryssland. Däremot gick han på Ryssland-Saudiarabien.

Hahaha symboliken i att inte se Sverige men se Ryssland-Saudiarabien

Om det här är en medveten manöver tror jag han överspelar sin hand grovt här. Folk har börjat tröttna på hans arroganta "skämt" som bara tar energi från landslaget.

Japp.

Jag tror inte ens det tar 10-20 år. Ge det ett par år så är han helt glömd.




Han har säkert läst Jan Aage Fjortofts twitter (se nedan) eller någon nära honom har informerat honom om hur han borde bete sig.








Mer och mer. När till och med MSM släpper förbi krönikor som sågar zlatten har det gått långt. Jag tror han förstört det lilla varumärke han hade i Sverige. När jag ser zlatten i Volvoreklamer och Samsungreklamer tänker jag aldrig mer en Volvo eller en Samsung. Jag provoceras av att de anlitar honom, ungefär som jag provocerades av att Audi hade Kakan Hermansson som affischnamn innan hon raskt plockades bort.