Det var bättre förr. Idag har den nationella rörelsen förvandlats till något sorts hippieprojekt där judeälskande kräk som Daniel Frändelöv, Ingrid Sionistqvist och Maria Celander tillåts sitta och ha en massa åsikter om saker och ting. Tidigare var det annorlunda. Här har ni en ung och stark Björn Björkqvist som i judisk TV satt och var uppkäftig och stark:
https://www.youtube.com/watch?v=446vSzHOZOc
Björn Björkqvist kan väl idag ses som en psykiskt sjuk person som inte riktigt kan ta hand om sig själv, men på den här tiden var han levande och frisk. Han är så ung och kraftfull i det här klippet och jag skulle så gärna vilja krama om den där underbara lilla killen.
Ett mycket bra tal av den blonda gotlänningen (jag älskar blonda gotlänningar):
https://www.youtube.com/watch?v=tkWc6EbClAM
https://www.youtube.com/watch?v=mvwfkdMbf8E
Jag förstår verkligen inte hur det har kunna blivit så här galet. Människorna inom den nationella rörelsen är ju idag faktiskt mesigare än vad den genonsnittliga svensken är. Det är fruktansvärt att bevittna detta. Fredagsmys, mysnazism och fnitter, fnitter, fnitter och åter fnitter...
Det är nog kört. Men den gamla Björn kommer jag att älska tills den dagen jag dör!