2001-10-25, 07:15
#1
Jag och ett antal kamrater har länge gått och irriterat oss på att sveriges mest kända Nationalsocialistiska parti har en ledning som mycket väl skulle kunna passa socialdemokraterna eller folkpartiet, men aldrig ett nationellt alternativ värt namnet. Men så är inte NSF det heller. Och varför inte? DÄRFÖR ATT RIKTIGA NATIONALSOCIALISTER HADE GJORT PROCESSEN KORT MED BÖGARNA, PROFITÖRERNA OCH RESTEN AV PACKET DIREKT. För det första har man allvarliga problem med sin trovärdighet om man företräder ett parti vars ledare hoppar av för att tjäna pengar på sitt avhopp så fort det blir lite liv. För det andra duger det inte med att en stor del av verksamheten tas över av en homofil som dessutom ska vara ansiktet utåt. Jag är veteran inom rörelsen och jag kan säga att jag är JÄVLIGT trött på alla dessa idioter med führer-komplex som söker sig till rörelsen pga sina egna personliga problem. De kan man gärna låta vara duktiga idioter och göra grovjobbet, men ALDRIG låta dem tro att de är något. Inom NSF verkar det vara det motsatta som gäller.
Förresten, borde inte en "propagandachef" kunna stava?
Ok, ska vi ta det från början. Björn Bögqvist var en liten kotte som gick och blev sverigepartist 1992. I Sverigepartiet fann han snart en "intim" vän i Lars Lind. Lars Lind är en gammal supande småbrottsling med smak för små pojkar som Björn. Det finns många som haft det tvivelaktiga nöjet att se dem rida av varandra, för inte var de speciellt diskreta heller. Björn gick ingenstans utan sitt medlemskort i RFSL i plånboken, och en burk vaselin och kondomer givetvis. Lars har ju inte varit den enda förstås, det var många äldre herrar som tyckte om den söta lilla Björn och snabbt fattade tycke till honom. Han ställde givetvis upp.
Numera nöjer sig Björn med mer kortvariga homofil-träffar genom RFSL's kontaktannonser på internet och andra internet-chattar. Han har också lyckats skaffa sig en flickvän, STARKT JOBBAT BJÖRN. Det gäller att jobba hårt för att matcha sin ideologi, även om en kula är effektivare.
Förövrigt går Björn fortfarande omkring med vaselin i fickan. Spanar väl in killar och spelar fickpingis, kan man tänka.
FRÅGA ETT: Hur trovärdigt är ett parti vars linje är att motverka osunda livsstilar, men som leds av personer som tidigare aldrig gjort någon hemlighet av sitt sjuka leverne?
FRÅGA TVÅ: Kan man ställa sig bakom ett sådant parti?
Vissa av oss har redan tagit ställning i de här frågorna.
/// Anton, Nationalsocialist, inte NSF'are.
Förresten, borde inte en "propagandachef" kunna stava?
Ok, ska vi ta det från början. Björn Bögqvist var en liten kotte som gick och blev sverigepartist 1992. I Sverigepartiet fann han snart en "intim" vän i Lars Lind. Lars Lind är en gammal supande småbrottsling med smak för små pojkar som Björn. Det finns många som haft det tvivelaktiga nöjet att se dem rida av varandra, för inte var de speciellt diskreta heller. Björn gick ingenstans utan sitt medlemskort i RFSL i plånboken, och en burk vaselin och kondomer givetvis. Lars har ju inte varit den enda förstås, det var många äldre herrar som tyckte om den söta lilla Björn och snabbt fattade tycke till honom. Han ställde givetvis upp.
Numera nöjer sig Björn med mer kortvariga homofil-träffar genom RFSL's kontaktannonser på internet och andra internet-chattar. Han har också lyckats skaffa sig en flickvän, STARKT JOBBAT BJÖRN. Det gäller att jobba hårt för att matcha sin ideologi, även om en kula är effektivare.
Förövrigt går Björn fortfarande omkring med vaselin i fickan. Spanar väl in killar och spelar fickpingis, kan man tänka.
FRÅGA ETT: Hur trovärdigt är ett parti vars linje är att motverka osunda livsstilar, men som leds av personer som tidigare aldrig gjort någon hemlighet av sitt sjuka leverne?
FRÅGA TVÅ: Kan man ställa sig bakom ett sådant parti?
Vissa av oss har redan tagit ställning i de här frågorna.
/// Anton, Nationalsocialist, inte NSF'are.
