Citat:
Ursprungligen postat av
Milford.Cubicle
Saknar att ha en pojkvän och som kan säga till mig snälla saker när jag har gjort något bra och kunna göra roliga saker ihop. Samtidigt så har jag fått veta att inga killar vill ha mig längre eftersom jag är så trasig människoa. De vill bara ha en tjej som har ett jättebra jobb och alltid är glad. Och inte mig då som kan vara ledsen, för det ska de inte behöva stå ut med. Och jag kan förstå att dem inte vill ha mig eftersom jag haft så mkt problem men jag försöker ju göra min liv bättre nu iaf. Men samtidigt tänker man om man träffar någon som bara vill ha en när man är "jätte bra" är de verkligen kär lek då ?
Den senaste killen som jag träffa var verkligen jobbigt för mig för han pussade mig och sa ibland snälla saker och brydde sig om mig. Men allt va ju bara på låtsas då för att få sex fick jag veta senare.
Men tycker ni jag bara ska göra mitt liv bättre och göra mig själv gladare så kan jag få en pojkvän sen när jag har förtjänat det och slutat vara naiv?
Det är det här feminism, eller snarare den underliggande psykiska och fysiska problematik, leder till.
Tänk om din mamma och pappa hade gett dig en örfil när du började bli en förslappad feministfitta i senare tonåren, då hade du inte suttit här och gråtit ut om hur ensam du är.
Ja gumman patriarkatet är lösningen. Hade patriarkatet varit stark och du fått stryk när du var uppkäftig som barn hade du inte blivit detta postmoderna missfoster. Va arg på feministerna, de har förstört dig.
Hur blir det nu i livet tror du? Du får kanske importera en afghan eller nigerian? Det är svårt att hitta någon när man är en bitter feministfitta vet du.