Ställ era random astronomifrågor

Fast det vet vi inte. Det har aldrig undersökts hur antimateria påverkas av gravitation. All antimateria som undersökts har alltid befunnits sig i starka magnetfält som varit mycket starkare än tyngdkraften.

Och av alla experiment som gjorts i partikelacceleratorer så har inget som skulle kunnat kallas negativ materia skapats förutom antimateria.

Vi står inför enorma ingenjörsmässiga problem om vi vill använda antimateria.

För det första så skulle ett lager av det vara tvunget att inte vara i kontakt med vanliga materia. Då varje partikel i antimaterian är en anti-partikel till våra motsvarande partiklar så skulle elektroner börja förinta positronerna tex. Du får inte beröra massa med anti-massa så att säga. Och hela vår verklighet är bara bestående av materia i olika former som är ”allerigisk” mot anti-partiklar.

En ny serie på Netflix, Salvation, behandlar detta ganska bra. Beroende på vad asteroiden har för komposition och när vi hittar den, kommer avgöra vad vi kan göra.

Men ett riktigt coolt exempel det går på i serien är så callad Gravity Tractor, där man använder en satellites massa för att dra asteroiden ur kollisionsbanan med jorden.

Finns hur mycket som helst att läsa här iaf!
Asteroid Impact Avoidance

Du har 180 grader fel på typ allt du säger. Att en partikel är i en elektromagnetisk brunn av något slag innebär inte att man inte kan kolla dess egenskaper.
Hade antimateria haft negativ massa så hade det fått stora implikationer. Se Nerdnerds tidigare inlägg under fliken. Det skulle vara alldeles uppenbart om antimateria hade negativ massa på hur den rört sig.
För att sammanfatta det Nerdnerd säger så är massa ett mått på hur mycket energi det krävs för att öka någontings momentum. Med negativ massa så skulle accelerationen skena förbi c och vidare till vem vet, kanske oändligt.
Sen spelar det ingen roll att partikeln är i ett elektromagnetiskt fält. Vi vet styrkan på detta fältet precis som vi hade vetat hur stark en fjäder är i en våg. Så vi kan snarare använda det elektromagnetiska fältet som vi kapslat in antimaterian med just för att väga den.
Negativ materia, eller då negativ massa är något heeelt annat än antimateria.

Som anekdot så brukar man säga att antipartiklar är precis som den vanliga partikeln men med omvända värden, förutom på massan.
Detta stämmer inte exakt. Vissa antipartiklar har något annan massa, något annan sönderfallshastighet, några kan inte ens existera som antipartiklar och massor med skumma saker.
Så den här fina symmetrin eller balansen som man önskar vore sann stämmer inte här heller.

Kan ett svart hål bli hur stort (mängd massa) som helst? Eller finns det en teoretisk gräns?

De vanliga Svarta hål-lösningarna (Schwarzschild, Kerr, Reissner-Nordstrom) till Einsteins fältekvationer tillåter hur stor massa som helst.

Notera dock att dessa gäller om den kosmologiska konstanten är noll. Men nu har vi ju upptäckt att det finns mörk energi som har samma fysikaliska egenskaper som en kosmologisk konstant. Rättare sagt vet vi inte ännu riktigt hur konstant den mörka energin är, men OM den är det så uppför den sig exakt som en kosmologisk konstant. Och då FINNS det en övre gräns! Lite mer om sånt i denna tråd:

(FB) Går det teoretiskt att "spränga" ett svart hål med mörk energi?

10^23 solmassor är min uppskattning i inlägg 15, med nuvarande mörk energi.

Detta är jämförbart med ALLA stjärnor i universum som vi teoretiskt skulle kunna se idag, vars ljus max kan ha varit på väg mot sedan Big Bang för 13.8 miljarder år sen. Enligt denna artikel är det bara 10 gånger fler, dvs 10^24 st.
https://www.google.se/amp/s/amp.space.com/26078-how-many-stars-are-there.html

Undrar också själv vad som skulle hända om två hål krockar som var för sig är nära gränsen. Verkar ju intressant på riktigt.

Jo, det är "bara".

Ja men vår galax kommer liksom inte att vara för evigt. Stjärnor dör, du vet. Om några miljarder till triljoner år kommer universum vara enormt mycket större, och det lär ha blivit mer tomrum mellan olika stjärnor också vid det laget. Ju mer universum expanderas och åldras, desto mer tomrum och kyligare kommer universum att bli.

Nja, finns rätt mycket "material" vad gäller asteroider, kometer, meteoriter osv:

https://photojournal.jpl.nasa.gov/jpeg/PIA17041.jpg

Anledningen till att vi inte behöver oroa oss för att en enorm dinosauriedödande komet kraschlandar på jorden, är helt enkelt för att deras omloppsbanor har stabiliserat sig rätt väl vid det här laget, sett till vårt solsystem, jordens gravitation (för att inte tala om jupiters gravitation, som fångar upp de värsta asteroiderna), och de som har träffat jorden har liksom redan träffat jorden. De nuvarande asteroider/kometer/meteoriter som flyger runt, representerar den delen av alla mindre himlakroppar som inte har fångats upp av en stjärna, gasjätte, planet, måne osv, och i de flesta fall inte heller kommer att göra det.

Jag menar att du inte förstår vad du pratar om.

När vårt solsystem var nytt, var det rätt många asteroider osv, som kraschade på jorden. Faktum är att det var så jorden bildades, via materia som flög runt och krockade med varandra och började dra ihop sig av all massa/gravitation, och vi fick en hel del av den materia som jorden består av, då, bland annat allt vatten osv. Ju fler miljoner år som passerar, desto mindre asteroider osv, landar här på jorden. Den dinosauriedödande asteroiden, representerar en av de sista av sitt slag. Det är väl fullt möjligt att vi någon dag kommer att träffas av en liknande storskalig asteroid, men det kommer inte att hända inom den närmaste tiden. När den dagen börjar närma sig, förutsatt att vi inte har gått under tills dess, då kommer mänskligheten att ha en sådan löjligt avancerad teknologi, att det bara är att skjuta ner en sådan asteroid, antingen med ICBM eller någon megawatt laserteknologi eller liknande.

Vi har inget att oroa oss över, när det gäller stora asteroidnedslag osv. Det som vi bör fokusera på är att rädda miljön (alltså att byta ut alla fossila bränslen mot förnybar energi baserad på industrihampa), nedmontera alla kärnvapen och byta ut uranium mot torium i kärnkraftverken, ordna så att artificiell intelligens verkligen blir välgörande och inte IRL terminators, och så vidare.

Stora asteroider som dödar allt liv är verkligen ett icke-problem. Det är absolut det sista vi behöver oroa oss för.

Himlakroppen som fimpade dinosaurierna var av allt att döma väldigt stor och slog ned med hög hastighet. Nu är jag inte fysiker, men jag antar att sprängkraften som krävs för att antingen ändra dess bana eller smula sönder den motsvarar energin den träffade oss med.

Det är inget vi trollar fram på en pisskvart direkt.
Visst, stjärnor slocknar. Men materian blir kvar i galaxen. Det pågår ingen expansion av rummet inom galaxerna.
Well, det har glesnat i alla fall.

Vill vi ändra dess bana behövs det väldigt lite förändring i asteroidens momentum för att få till en stor förändring när den har nått fram till jordens bana. Som tur är. Spränga sönder asteroiden skulle väl endast vara effektivt om den pulviriseras nog för att inte regna sönder jorden eller att delarna passerar jorden som vid Deep Impact filmen.

Som jag skrev tidigare är frågan, när och vart vi finner asteroiden är ganska avgörande om vi kan eller inte kan göra något konkret, som jag förstått det iaf.

Blir det en tjej som förste mannen på Mars?

Finns det någon anledning till varför det är så ljust ute just nu eller är det så alltid i början på Juni? Bor i Östergötland och vid midnatt nu ser man oerhört bra ute. Visst, det är rätt mörkt, men där jag bor finns knappt några ljus och jag ser flera 100 meter bort längst en olyst väg tills träden kommer emellan. Eller sviker bara minnet och det är lika ljust som alltid?

Det är stjärnklart och ser ingen måne.

Det är alltid så här.