Citat:
Ursprungligen postat av
Rovsmor-bredbart
Är man lite påläst i ämnet el. själv varit i ett allvarligt skruvat förhållande så är det inte lika märkligt, men jag förstår till fullo att för utomstående så ter det sig extremt märkligt.
Det svåraste bandet att klippa är det känslomässiga beroendet! Har du väl etablerat ett förhållande med en "störd" person så blir det ganska snabbt ett "stört" förhållande. Du själv hamnar i en känslomässig berg o dalbana, ömsom guld o gröna skogar, ömsom tvivel, blir duperad, kanske börjar känna en viss tvivel på partnern men tyvärr också på dig själv! Baka ihop alla känslor du kan tänka dig o till slut vet man knappt vad som är rätt el fel,upp el ner, etc etc... Man blir själv en del i det "störda", jag skulle själv vilja kalla det en typ av hjärntvätt. Detta är ett enormt komplext problem.
Man får heller inte glömma att dessa "störda" utövare (kanske SD) är experter på sitt sjuka beteende, det är definitivt inte den vanliga, normala, empatiska partnern beredd på!
Men i detta fallet såfinns vissa inläggsom indikerar att LW kanske också var lite "udda", manisk som en del beskriver. I blogginlägg från 2008 klandrar hon sig själv för att hon försummar man och barn och därmed avse ägna mer tid åt "real life". Det är väl också kring denna tid hon skiljer sig.
En person som inte på något sätt talar illa om henne nämner att hon kunde skicka tjogvis med SMS genom nätter.
Någon annan nämnde att hon kunde vara enkelspårig. Om man inte höll med henne om något så tog hon det som att man var emot henne.
Eller att hon var pratig och ibland inte verkade bry sig i vad andra sade, alltså att det kunde vara knepigt att föra en dialog med henne.
Långt ifrån alla skulle väl störa sig på dessa egenheter, särskilt inte om man är ytligt bekant, då kanske man inte märker det. Men jag kamn ju tänka mig att det kan vara irriterande i en närmre eller yrkesmässig relation om man dryftar något man anser viktigt och väsentligt och motparten frekvent verkar vägra höra andras argument.