Skvaller om DJ:n Avicii (Tim Bergling), död 2018-04-20

Hm ja väldigt intressant tolkning med skriken = fansen. Ska lyssna på den nu igen.

Så kan det ju vara.

Han kände sig inte hemma när han kom till Sverige, och då upplevde han att han egentligen inte var hemma någonstans. Jag kan förstå den känslan. Jag jobbade utomlands när jag var 19, kände mig helt främmande när jag kom tillbaka, det var en väldigt jobbig upplevelse för jag trodde ju att jag skulle komma "hem".

Jag är helt övertygad att han många gånger önskade att han aldrig blivit "Avicii". Men det går ju inte att backa livet.

Även Ten More Days kan tolkas utifrån Tims liv (som jag föreställer mig det). Det finns nån intervju där Tim säger att när han bestämde sig för att satsa så bestämde han också att satsa 100 procent. Det måste ha funnits både en lockelse i drömmen om framgång, så klart. Vi lär oss att det är just det vi ska drömma om. Men den typen av framgång är också tuff och passar inte alla. Då blir framgången istället en förbannelse.

Ja precis, fanns med honom hela livet, men det gjorde ju också att livet i Sthlm inte alltid var så lätt heller, även om han upplevde sig mer sann här innan han blev Avicii med hela världen. Tror också att vännerna var superviktiga av den anledningen.

Check this out:
Vila i frid Tim <3
(FB) Meditation - Farligt!?

Ja säkert ville han få framgång, och vem kunde ha förutse dessa proportioner. Den motsägelsen eller valet som ges uttryck för i ten more days ger mig gåshud. Och i somewhere in Sthlm finns ju raden ”...leaving for a dream I didn’t have...that I one day would believe in” (inte helt ordagrant).

Han skrev i princip alla texter själv. Bara att googla kommer det upp intervjuer om detta. Där han säger sig ägna mycket tid åt textskrivande men kan få hjälp med vissa ord. Helt normalt, skulle tro det mesta kom från hans hjärta. Folk sa han hade melodin i huvudet och en tydlig bild av vad han ville göra. Tror det var samma sak med texten.

Nej livet som Tim var inte lätt heller. Det måste vara ett helvete för en ung människa att drabbas av sådana tankar och känslor som han fick.
Jag vet ju egentligen inte så mycket om hans texter och musik, men eftersom han var så medveten och bestämd så känns det som att det finns mycket att hämta där. Han miste egentligen aldrig sitt "backbone" men han upplevde det säkert så eftersom han ställde så stora krav på sig själv.
Det han skriver och pratar om handlar för mig om att bli vuxen, inte så konstigt eftersom det var han upplevde. Livet som vuxen blir aldrig som man har föreställt sig och det finns alltid en nostalgi.

Jag upplever Tim som en komplex och lite motsägelsefull kille. Han var ju mycket intelligent, begåvad, djupt tänkande, empatisk och driven. Jag tror inte att man kan ha allt det där i en person och samtidigt vara enkel och okomplicerad. Varför man nu skulle vara det?
Han vill vara privat men går ändå med på att bli filmad. Han hatar strålkastarljuset men lever i det i många år. Han är blyg men bor ändå ihop med ett helt gäng med andra människor.
Jag gillar det. Jag tycker att han verkar ha varit en otroligt spännande person.
Och väldigt snäll. Och han klarade av att hålla den snällheten genom alla prövningar.
Det är starkt gjort.

Jag tolkar Stockholm, att han förlorar sin stolthet och i viss mån pondus, någonstans i Stockholm, det var där hela resan börjarde.
Den leder till ångest och just att han jagar en dröm som inte är hans.
Kan ni tänka er att i alla dessa år vara alla dessa människor till lags. Managers, media, kollegor, arbetsgivare, flickvänner, vänner, familj, fans... Jag kan tänka mig att man förlorar sin ryggrad, dvs stolthet, integritet, privatliv och att man hela tiden är någons ”egendom”, som andra bestämmer över och vet bäst.
Man daltas och slängs hit och dit, fast man är vuxen, alla skall ha sin bit av kakan. Ingen lyssnar fast man uttrycker att man är sjuk, mår dåligt och kommer att dö. Man har förlorat sin stolthet och förmågan att göra sig hörd.
Mitt favorit klipp i true stories är när han säger att han är klar om 5-10 minuter, sen tillägger han- jag menar ju inte en timme...Det är som ett barn som förklarar för sin pappa. Jag kan se det klippet om och om igen...Söta Tim.

Samtidigt är det i Stockholm med familj och vänner, han hör hemma och älskar. Det är där han vill vara.

Stort tack. Mycket intressant artikel.

"certain types of meditation can amplify depression by increasing slow brain waves in certain regions. In other cases certain types of meditation can cause a relaxation-induced anxiety or may heighten your awareness to an uncomfortable extent."

Har mediterat sedan 1979 och blev först förvånad över påståenden att meditation kan vara dåligt. Har tidigare bara en gång hört om en negativ erfarenhet.

Efter att ha läst artikeln kan jag se skillnaden. Det stämmer att det finns oändligt många olika typer av meditation tekniker.

Värst är nog de som säger sig vara mindfulness meditation, eftersom mindfulness är inte något man gör... Men något man uppnår med en aktivitet/meditation.

Har inte haft dåliga erfarenheter med meditation och provat många olika varianter från TM till chakra och även kundalini.

Chakra meditation passar mig bäst och det stämmer kanske att även om den är djup så slår man inte knut på tankarna, inget grubbel.. Vet inte hur jag ska förklara. Man gör en alignment utav de olika chakrorna och sedan får systemet klara sig själv så att säga. Sedan kan man när det känns att det behövs görs special resor, göra möten etc.

Sju timmar i ett streck har jag inte provat på.

Den enda otrevliga erfarenhet jag har haft är när jag praktiserat fire breath (pranyama, en typ av yogisk andningsövning) och var på starka smärtstillande (tramadol), fick lätt panik känsla, men den försvann när jag slutade med medicinering.

Tack igen för artikeln, intressant och gett mig något att tänka på. Kanske man ska vara försiktig med att blanda meditation och viss medicin tex, försiktig med vilken typ av meditation man praktiserar vid olika sinnesstämning etc.

"I hear echoes of a thousand screams
As I lay me down to sleep"

Jag tror att de orden handlar mer om hur han upplevde alla spelningar. Jag tror att Tim hade autism eller stora drag av autism, alla som har erfarenhet av det vet att man fastnar i intressen och har förmåga att bli extremt duktig på det man brinner för. Men också att det tar något enormt på krafterna att vara bland mycket folk som man inte känner. Tim sa ju själv att han inte gillade spelningarna/turnerandet. Är man autistiskt lagd vill och behöver man då lugn och ro, att en sådan människa ska tvingas turnera på det vis han gjorde är ren och skär misshandel. Tror även att hans ev autism gjorde att han hade svårt för att säga ifrån och sätta ner foten. Tror de flesta här inte kan föreställa sig hur det känns för någon med autism att höra en massa folk skrika när man bara vill att det ska vara tyst eller hålla på med sin musik. Jag tror att han menade att ljuden aldrig tog slut ens när han skulle sova. Som när man varit nånstans med mkt ljud och allt fortfarande hörs i huvudet även fast man kommit hem och det är tyst. Att Tim hade gamla föräldrar ökar risken för autism. Hoppas alla förstår att det ni tror att ni vet om autism kanske inte stämmer, alla med autism är olika. Det har inget med intelligens att göra, eller snarare tror jag att han var särbegåvad. Jag tror att han aldrig blev utredd för autism och därmed aldrig kunde förstå sig själv och hela tiden undrade vad det var för fel på honom och varför han inte tänkte, kände som alla andra och varför han inte klarade av vissa saker och tror att dessa tankar gav honom ångest. Fina Tim, tror aldrig jag kommer kunna känna mindre sorg över hans bortgång.