SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Den vanliga skillnaden är att kapa handlar om att erövra/ta över något med våld eller hot om våld. Sedan blir det som vanligt spetsfundigheter om det tillika är en stöld eller ej.

Jag påstår att alla kapning är stöld, men få stölder är kapningar.

Tack för svar. Är våldet eller hot om våld mot en person nödvändigt för att brottet skall klassas som kapning, kan våldet även vara mot ett objekt? Exempelvis kan en brottsling krossa rutan på en bil för sedermera kontrollera bilen klassas som kapning?

Tack på förhand.

Det är ju alltid så att en kapning innebär att det finns personer inblandade.

Hur fungerar det med namn i mitten av en mening som får adjektivisk eller substantiverad skepnad, de ska väl skrivas med liten bokstav? Typ, vi som ännu har förstånd att skriva Gud med stor bokstav måste väl ändå rimligen skriva "gudsordet" (snarare än "Gudsordet"), liksom vi som ännu har förstånd att skriva Bibeln med stor bokstav rimligen måste böja oss för den lilla bokstaven när vi skriver "bibelordet" (snarare än "Bibelordet") osv?

Och detsamma gäller för t ex övergången från Tolkien till "tolkienist", "tolkienolog" osv för forskare på Tolkiens verk? Det känns rätt självklart egentligen, att oavsett om ett adjektiv eller substantiv är avlett från ett namn så måste det förstås ha liten bokstav i mitten av en mening, men jag vill bara dubbelkolla på språkforumets lärda... Det är någonting som likväl skaver i mig när jag ser namn i substantivisk eller adjektivisk skepnad helt troligt rätteligen skrivas med liten bokstav. Jag förvirras nog av att jag ibland faktiskt sett folk skriva t ex "Tolkienolog" mitt i en mening.

Ja, mina svenskkunskaper är ju inte skyhöga, som ni märker.

Det är svårt att kvalificera sig för stor bokstav i svenskan. Det räcker inte ens med ett regelrätt egennamn; det måste dessutom finnas en syftning på egennamnet som (i kroppslig eller rumslig mening) är högst konkret.

Så även om Island, Pilsner och Judas är egennamn, så ska islandshäst, pilsnerflaska och judaskyss ha liten bokstav, så länge orden inte i konkret bemärkelse avser beskriva hästar som finns på Island, flaskor i staden Pils, eller kyssar där Judas i egen person medverkar.

Trots de stränga kraven är det faktiskt tillåtet att ha stor bokstav på adjektiv av personnamn, tex ”den Lövfenska regeringen”. Fast bara om man avser uttrycka en konkret kroppslig koppling till personen. Annars heter det typ ”den marxistiska läran”.

"This was the message we sought to convey"

Antyder ordvalet "sought" ovan att man misslyckades med att förmedla budskapet? Har hört sedan tidigare att begreppet har en negativ klang i sådana sammanhang men känner intuitivt att det är värdeneutralt.

Traditionellt har inte ens det räckt. När jag gick i skolan var det stränga krav på att man skulle skriva t ex malmöbo med liten bokstav, och att det enda sättet som en substantivering av egennamn själv kunde få inledande versal på, var om egennamnet i oförändrad form inledde, följd av ett bindestreck.

Dina exempel visar hur besvärligt det är. En islandshäst är enbart och uteslutande en specifik hästras, som karakteriseras av gångarten tölt. En häst på Island är möjligen en islandhäst eller Island-häst, men så säger ju ingen människa.På samma sätt skulle en flaska i staden Pils bli en Pils-flaska, men så säger heller ingen människa. Och levande personer som heter Judas finns det knappast idag. Man ska akta sig för att anföra exempel som ingen skulle använda, för då kan man hamna fel också i resonemanget.

Visst förkommer stor bokstav på personnamnsadjektiviseringar, i synnerhet när det gäller konstruktioner som själva kan betraktas som egennamn - i Uppsala har vi von Bahrska häcken, och i Stockholm t ex Hallwylska palatset - men jag är inte säker på att ditt krav på kroppsligt konkret koppling verkligen är det som gäller i verkligheten, och vill samtidigt påpeka att det normala sättet att uttrycka just ditt exempel med är regeringen Löfven.

Jag gillar verkligen att svenskan är sparsam med stor bokstav. Dock betraktar jag t.ex. följande ord som egennamn: Gud (den kristne), Allah, Bibeln, Koranen, Förintelsen, Holodomor. Gustav Adolfsbakelse är inget egennamn, men skulle se väldigt konstigt ut om a:et i andra ordet vore litet, tycker jag. Det skulle också se konstigt ut skrivet helt med små bokstäver.

Vapen och militär verkar vara det underforum där det mest förekommer att man skriver nationalitetsord och liknande med stor bokstav. En hypotes jag har är att många där ofta läser på sajter och i tidningar från USA och därför tar efter det engelska sättet att skriva nationalitetsord med stor bokstav.

Alltså jag greppar verkligen inte det här med grammatiska fraser.

"I am annoyed by people who walk slowly"

"People who walk slowly" kan vara en Noun Phrase om man tycker att people är det viktigaste ordet. Den kan vara en Verb Phrase om man tycker att walk är det viktigaste ordet. Den kan vara en Adverb Phrase om man tycker att slowly är det viktigaste ordet. Det är en fråga om emfas, och man kan inte utläsa var emfasen ska vara.

Ändå envisas alla med att det visst finns tydliga regler för hur man avgör vad för sorts fras en fras är. Är det det här som det är meningen att jag ska använda cleft test till?

Det är en solklar nominalfras (noun phrase) med ett huvudord (people) och ett attribut (who walk slowly) som beskriver huvudordet. Om du testar att ersätta frasen med olika tänkbara huvudord inser du nog snart att det är en nominalfras:

I am annoyed by walk - grammatiskt inkorrekt
I am annoyed by slowly - grammatiskt inkorrekt
I am annoyed by people - korrekt och begripligt, betydelsemässigt nära ursprungssatsen

Tack så jättemycket! Jag vet inte varför jag har så svårt för det här.

Förutom problemet med inledande versaler
så är just personnamnsadjektiviseringar ytterligare knepiga rörande vilken ändelse dessa ska ha. Gjorde en tråd om det för länge sedan. Du (och alla ända) får gärna lämna era synpunkter i den tråden:
(FB) Ändelser på egennamn som adjektiv?