Bostadsbubbla i Sverige?

Att man vill importera arbetskraft inom programmering är ingenting konstigt. Den sökande behöver kunna skaplig engelska och du kan ganska enkelt få en uppfattning om den sökandes kunskaper.
Men hittar du någon måste denne ha en bostad. Förstahandskontrakt är svårt att få, andrahandskontrakt är dyra och vem vill flytta till ett nytt land och nytt jobb och köpa en bostad som de inte vet om de trivs med, och lånar banken ut?

Är du mer senior med familj och barn så minskar sannolikheten att du accepterar lösningar med andrahandskontrakt överhuvudtaget.

För större företag skulle dylikt i princip gå att lösa genom att helt sonika låta bygga personalbostäder men för mindre företag låser det för mycket kapital.

Databranchen är ju en typisk bransch där många anställda vet sitt värde och kräver löneökning i takt med ökande försäljning. Hade man kunnat ta in folk utifrån hade lönerna lättare hållits ner, men nu måste folk utifrån kompenseras för höga andrahandshyror. För att betala 5000 extra i månaden i andrahandshyra med skattade pengar, hur mycket måste arbetsgivaren inte betala, speciellt om den anställde ligger över brytpunkten för statlig skatt.

En annan aspekt är såklart att många dataföretag inte har kollektivavtal m.m. och Sverige gärna kastar ut arbetande utlänningar som saknar kollektivavtal samtidigt som man vurmar för vuxna afghaner på gymnasiernas obs-linje.

Jag har alltid undrat över det där med produktivitetsökning i Sverige då man med okulärbesiktning kan se att det produceras mer per gubbe varje år. En gång i tiden var det en dröse gubbar med såg som gick till skogen för att avverka. Nu är det en gubbe och en maskin som sågar, kvistar av, lastar etc. Inom industrin har man minskat antalet anställda radikalt och ändå producerar minst det man gjorde förr. Med datorerna fixar man redovisning m m på 0-tid då man för ett antal decennier sedan satt med en blyerts och plitade. Det måste synas i levnadsstandarden för medborgarna också. Att man ska bo på 30 kvm /person på grund av dålig produktivitet i landet vet jag inte om jag håller med om.

En liten grupp yngre människor tränger sig ibland på liten yta för att få råd att bo centralt och sådana brukar visas upp som exempel i tidningarna, men jag tror inte att det skulle gå hem hos den stora massan. Jag tror inte heller att folk vill bo större och större generellt. Tror att folk vill ha den yta de är bekväma med. Min erfarenhet i alla fall. Men du verkar stå för åsikten att vi ska bo sämre och sämre, eller kanske mindre och mindre.

Men detsamma gäller omvärlden vettu.

---
Om man subventionerar boenden långt under marknadsvärdet för befintliga hyresgäster är det en naturlag att brist uppstår.

---

De som är unga och utanför boatadsmarknaden får stå i köer i 10-30 år tack vare detta.

Alla får bo hur stort de vill som sagt. Men man får betala för sig. Precis som man får betala om man vill äta svensk oxfile istället för dansk fläskfile.

Att det är omöjligt att få tag i ett förstahandsboende i kombination med groteskt höga marginalskatter vid låga brytpunkter skrämmer effektivt bort utländsk kompetens.

Men hittar du någon måste denne ha en bostad. Förstahandskontrakt är svårt att få, andrahandskontrakt är dyra och vem vill flytta till ett nytt land och nytt jobb och köpa en bostad som de inte vet om de trivs med, och lånar banken ut?

Är du mer senior med familj och barn så minskar sannolikheten att du accepterar lösningar med andrahandskontrakt överhuvudtaget.

Sverige "exporterar" också arbetskraft. Svenska företag skickar svennar utomlands och då finns det olika villkor beroende på vart man skickas och vem det är. Men inte så sällan fixar företaget boende. Och skickar man en senior med familj då är det massor med saker som måste klaffa; bostad, hustruns sysselsättning, barnens skola osv. Så svenska företag vet hur det går till i den vida världen och vad det kostar att skicka iväg utsända. Då vet de också vad som krävs, sett utifrån den anställdes synvinkel, att importera folk hit. Under den stora arbetskraftsinvandringen fixade svenska företag som importerade folk även boende.

Jag vet och även i omvärlden har standarden höjts. Så vi behöver inte bo sämre och sämre.

Och det är ingen naturlag att "brist" uppstår. De som är villiga att betala för sig i Stockholm behöver inte lida bostadsbrist. Det är bara att köpa. Det är ingen mänsklig rättighet att få bo i en hyresrätt. Det viktiga är att folk har någonstans att bo. Och vill man ha korttidsboende går det att fixa också. Med pengar. Precis som du säger.

Vad gäller ungdomar så vill de också bo gratis och centralt. Det finns studentboenden utanför för de som kan tänka sig det. Och även andra boenden. Så jag tycker att de som betalar för köplats i bostadskön i förhoppning om att de ska "få" en billig hyresrätt hör till i samma grupp som de som väntar på lottovinsten.

Och de jag känner i Stockholm som bor i äldre hyresrätter betalar rätt så mycket i hyra. Samtliga har flyttat till mindre efter ungarna lämnat boet. Känner bara ett pensionärspar som bor stort i en hyresrätt och det hos en privat stiftelse och inte hos allmännyttan.

Om jag var hyresvärd skulle jag inte bry mig om det bodde en på 100 kvm så länge hyran tickar in. En flyttkarusell blir alltid dyr för hyresvärden. Lägenheten måste fräschas upp för nya hyresgäster. Det kräver även administration att hantera flytten. Det lättaste och lönsammaste är en hyresgäst som betalar hyran, sköter lägenheten och inte gör väsen av sig. Det skulle inte göra mig något om hyresgästen hyr ut till någon annan skötsam i andra hand. Så länge hyran tickar in. Och det är därför hyresvärdarna inte bryr sig om regelvidriga andrahandsuthyrningar. Gäller även allmännyttan.

Tydligen är det inget problem med campa i Silicon Valley och jobba för slavlöner, så det är nog andra saker som gör att folk inte söker sig till Stockholm. Utlänningar vet inte ens vad förstahandsboende är för något. De är vana vid helt annan hyresmarknad utan några rättigheter alls så jag tror inte att det hindrar någon.

Klart de kan, men allt du beskriver är kostsamt. Hade boendesituationen varit mer i stil med att man kontaktar några av de större hyresvärdarna och får en lista med lämpliga objekt de vill ha hyresgäster till hade man kunnat hålla nere kostnaderna.

Om ens affärsidé går ut på att man inte har kostnader då är det en scam.

Ett fel i bostadsresonemang är man utgår ifrån att köparen är ekonomiskt rationell. De som har råd att driva upp priserna är folk med pengar och där spelar mode in. Före 90-talskrisen var de hype på lägenheter "inom tullarna". Helst skulle det vara högt i tak och stuckaturer. Samtidigt stod det tomma hyreslägenheter att flytta in i förorterna. Där fanns också billiga bostadsrätter och radhus. Ändå drevs innerstadspriserna upp till skyarna. Det var rena auktionsstämning i visningsköerna där folk ropade ut bud innan de ens hade sett lägenheten som de spekulerade på. Och det var inte "den stora massan" som trängdes i trappuppgångarna utan den delen av befolkningen som hade pengar att avvara och bra relation till banken. Folk var trötta på miljonprogramsbarackerna och ville köpa "klass".

Någon gång kring 2000 började det bli mode i att bo i ombyggda fabriker i innerstan i New-York-style. Oscars började jobba med det och kunde sälja sådana lägenheter med god avans till de som hade pengar. Och de är ändå inte så få i Stockholm. Sedan började hela modeindustrin tilta åt nyfunktis igen och det avskalade vita visades i alla reportage. Alltså började man bygga dyra nyfunkishus.

Det har inte byggts åt "bostadslösa" sedan miljonprogrammet. I stället har man byggt för de som redan har bostad men som vill ha någonting ännu bättre. Men det segmentet är inte hur stort som helst och nu står byggarna där med sina dyra lägenheter utan köpare. Tanken var att flyttkarusellen skulle lämna efter sig begagnade lägenheter till andra segment att flytta in. Men bostäder är inte som bilar. Det går inte att skapa hur mycket bostäder som helst i Stockholms innerstad. Och Oscars problem att kunna sälja lägenheter i attraktiva områden vittnar om att kundgruppen har köpt färdigt.

De som är penningstinna nu är folk som pensionerar sig och säljer villan. Jag tror att de är beredda att betala för stuckaturer, öppen spis, balkong och sådant. Vad jag sett så är de inte intresserade av att bo i de nya lägenheter, som de kallar för akvarier, där alla har insyn. Se hur det gick för Sjöstaden som byggdes med villasäljande pensionärer i åtanke. Pensionärerna köpte i innerstaden då de kände sig obekväma med full insyn från grannen rakt in i vardagsrummet. Den yngre generationen flyttade in istället och problem uppstod direkt då man inte planerat för skolor och dagis.

I vilket fall som helst har segregationen ökat enormt i Stockholm. Vad kommer att hända i framtiden? Goldman Sachs har startat verksamhet i Stockholm. De kommer att efterfråga både bostäder och kontor. Sägs hålla kontor i Grand Hotel nu. Kommer Goldman att stanna, och kommer Goldman att dra hit andra banker med fintech inriktning? Jag tror att vi snart är i euro om Goldman får bestämma och kanske blir finansplats Stockholm av till slut. Då får vi se betalstarkt klientel efterfråga lägenheter inom tullarna.

Det stora problemet är att svenska företag har otroligt svårt att hitta arbetskraft. Programmerare som utbildas sliter företagen i och det skulle behöva en jävla massa fler.

Att det är omöjligt att få tag i ett förstahandsboende i kombination med groteskt höga marginalskatter vid låga brytpunkter skrämmer effektivt bort utländsk kompetens.