Citat:
Ursprungligen postat av
Hypersomni
Kan prata om mig själv; han har inspirerat mig mycket gällande hur modig han har varit och tagit det steget. Jag vet inte hur Tim mådde, men jag tror inte att han mådde sämre än vad jag gör. Jag Kommer alltid tänka på Tim och hur modig han har varit...
Det är inte mod att begå självmord, det är mod att inse att man mår dåligt och våga be om hjälp.
Det är mod att inse att det finns inga perfekta människor, vi är alla sköra, vi gör alla fel men framförallt är vi alla lika mycket värda.
Jag förstår självklart att ”ett mående” är väldigt individuellt och kan vara i olika ”faser”, det kan komma från trauman, trasig barndom, kortsiktigt, långsiktigt, ja det kan faktiskt komma från vad som helst...men man måste våga ta första steget, där finns alltid hjälp och någon som lyssnar, men man måste ha modet att erkänna och våga stå för det. Oftast syns det inte utanpå och Det finns inga rätt eller fel.
Jag kan bara tala för mig själv, mådde så dåligt efter flera dödsfall i familjen och vänner. Insåg inte, eller ville inte inse, för jag var den duktiga mamman och den engagerade arbetskamraten, men jag fick fysiska åkommor som gjorde att jag sökte läkare. Denna fantastiske läkare berättade för mig efter alla möjliga provtagningar mm,att mitt problem inte var fysiskt utan psykiskt. Jag satt och ljög läkaren rakt upp i ansiktet, att nejdå så var det inte alls....jag mådde hur bra som helst, jag är en supermänniska.
Han bad mig återkomma nästa dag. Jag gick hem och sov inte en blund den natten, nästa dag beslutade jag mig för att vara modig att berätta allt för denna läkaren, han lyssnade i flera timmar. Jag kunde inte sluta prata, jag visste inte att jag haft allt detta inom mig. Jag hade mått så dåligt....
Jag fick hjälp.
Hoppas du mår bättre snart och att du har fått hjälp❤️