Citat:
Bra inlägg och bra artikel i GP. Jag tror att exceptionalismen har sin förklaring i en nästan obegriplig inskränkthet och självgodhet hos en självutnämnd elit. Man ser Sverige som den ”humanitära stormakten” och sig själv som bättre vetande. Man tror att alla som kommer hit i grunden vill vara som ”svenskar” eftersom det är det bästa av samhällen. Det är ett närmast patologiskt korkat tankemönster som baseras på gedigen okunskap om hur världen ser ut och fungerar.Bra artikel.
Jag tolkar det som han skriver om politisk exceptionalism som en kritik mot densamma i och för sig, kanske för att jag själv anser att det är en alltigenom förfelad ideologi, eller snarare attityd, för någon annan substans än en attityd av självgodhet är svår att finna i exceptionalismen. [...]
[...] Är den exceptionalistiska attityden typiskt svensk? Långt ifrån det, anser jag. Det är mest de som ser sig själva som medlemmar av oomkullrunkeliga eliter som propagerar för att Sverige är exceptionellt dvs upphöjt över alla andra länder. [...]
Helt vanliga svenskar då: Tror de att de svenska samhällsformerna är överlägsna? Inget kunde vara mer felaktigt. När de använder argumentet att invandrare måste anpassa sig så brukar de tänka på hur det var förr, innan mångkultur och splittring blev lagstadgat och högsta mode. Eller så använder de ett argument som är svårt att säga emot bara för att de inte vågar stå för att det istället är det svenska folket samt vår kultur och våra intressen som är unika och värda att vårda. [...]
Jag tolkar det som han skriver om politisk exceptionalism som en kritik mot densamma i och för sig, kanske för att jag själv anser att det är en alltigenom förfelad ideologi, eller snarare attityd, för någon annan substans än en attityd av självgodhet är svår att finna i exceptionalismen. [...]
[...] Är den exceptionalistiska attityden typiskt svensk? Långt ifrån det, anser jag. Det är mest de som ser sig själva som medlemmar av oomkullrunkeliga eliter som propagerar för att Sverige är exceptionellt dvs upphöjt över alla andra länder. [...]
Helt vanliga svenskar då: Tror de att de svenska samhällsformerna är överlägsna? Inget kunde vara mer felaktigt. När de använder argumentet att invandrare måste anpassa sig så brukar de tänka på hur det var förr, innan mångkultur och splittring blev lagstadgat och högsta mode. Eller så använder de ett argument som är svårt att säga emot bara för att de inte vågar stå för att det istället är det svenska folket samt vår kultur och våra intressen som är unika och värda att vårda. [...]
Lars Åberg ställer en fundamental fråga i sin debattartikel: ”Hur vet man då om ett samhälle börjar gå sönder?” Han svarar sig själv med en annan fråga:
En undran väcktes då hos mig: om man inte känner till hur saker och ting hänger ihop, hur märker man då när de faktiskt inte längre gör det?
Citat:
Jag är också optimistisk men det kräver som sagt att svenskarna vaknar upp ur sin bekväma dvala och börjar värna folkets intressen.Tro dock inte att jag är pessimist. Tvärtom tror jag att Sverige återigen kan bli svenskarnas land. Men självfallet kräver det stora förändringar och uppoffringar. Framförallt kräver det att de svenskar som finns kvar inte kompromissar med sina intressen som folk utan istället säger nej till fortsatt stöd för andras intressen på svensk mark.
Citat:
Citat:
Vidare kanske Riddarhuset och hex27 kan utveckla sina inlägg utifrån det som Lars Åberg tar upp i sin debattartikel?