Citat:
Jag har läst kursen och skriver alltid upp det jag minns efter varje examination. Detta skrev jag efter examinationen i Hälsopedagogik:
"Läraren M A var lite oengagerad, tittade åt ett annat håll och verkade göra andra saker på sidan om datorn under examinationen. Verkar som en stram kvinna! Hon ställde frågor, helt oberoende av varandra, och efter mitt svar kommenterade hon lite.
Hon började med att fråga varför man behöver hälsopedagoger idag. För att vi idag lever i ett helt annat samhälle mot vad vi gjorde förr. Vi är byggda för att röra på oss och idag finns många stillasittande arbeten, tex att arbeta med IT. Samtidigt så överöser sociala medier oss om hur vi ska vara, se ut osv och det är en stress. Tillsammans med stillasittande är vi stressade för att hinna att hämta barnen på träningen och det blir en hamburgare “i farten”. Fett och socker är en stor bov till övervikt.
Vi pratade om psykisk ohälsa, självförtroende och självkänsla, om att man kan behöva hjälp på traven för att må bättre. KBT för att lära in ett nytt beteende och få ett nytt tankemönster, men man måste även ha en motivation, en vilja, annars funkar det inte. Jag kom in på hälsokorset, hur det ser ut och att man kan må dåligt även om man inte är fysiskt sjuk.
Vad är det viktigaste? Kunskap. Utan kunskapen får du inte motivationen till förändring.
Negativ stress - Jag pratade om både positiv och negativ stress, hur negativ stress påverkar kroppen och hur den långvariga stressen är den farliga, i och med att den kan ge följder såsom depressioner och utbrändhet (modern sjukdom, fanns inte förr).
Varför hanterar folk olika situationer och stress olika? Det beror på olika förutsättningar och vilka erfarenheter man har med sig i bagaget. Det beror på hur man påverkas av olika stressorer, om någon tycker att det är jobbigt att prata inför en grupp människor så kanske inte någon annan tycker det.
Att hantera olika situationer har att göra med om man har hög eller låg kasam = känsla av sammanhang = begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet. Jag berättade om Antonovskys teori när kom fram till att en människa ligger mittemellan och inte från start på hög eller låg. Det handlar om hur man ser på och kan hantera en situation som uppstår (man kan inte förhindra att situationer uppstår i livet). Klarar man att hantera den eller ser man sig som ett offer? Det handlar också om vilken självkänsla och vilket självförtroende man har. Man kan träna upp ett dåligt självförtroende och det kan vara klokt att göra det om man ser allt för mycket negativt. Dåligt självförtroende gör att man ser lägre på sig själv, det speglar även hur man ser på omvärlden och tror att den ser på en själv.
Hon frågade hur jag skulle lägga upp ett hälsopedagogiskt arbete på min arbetsplats att gå ner i vikt. Jag refererade till sluta-röka-gruppen som fanns med i uppdrag 3. Började förklara att man måste sätta upp ett mål, tex gå ner 5 kilo. Med en processkarta med SMARTa mål (specifika, mätbara, accepterade, realistiska, tidssatta) kan man lägga upp små delmål tex inget socker i kaffe/te/sluta med sötsaker, om man åker buss/tunnelbana kan man gå av ett par stationer tidigare och gå resterande bit till jobbet eller annan fysisk passande aktivitet osv. Jag pratade om att man måste arbeta med självförtroende, ändra värdegrund, beteende och tankemönster för att få till en förändring. Det handlar om individens egna ansvar. Man måste vara lyhörd och flexibel, då en grupp på 10 personer inte befinner sig på samma plats i processkartan samtidigt hela tiden genom projektarbetet. När man talat om grupptryck låter det så negativt men det kan också vara något positivt genom att gruppen pushar, peppar och lär varandra coping (att hantera situationen, utveckla/förstärka friskfaktorerna) eftersom de bildar en laganda.
Hon frågade om det salutogena perspektivet. Det handlar om att utgå ifrån det friska och det stärker självkänslan, förmågan till problemlösning och social interaktion ökar. Detta är mycket bra då man kan hantera det som är sjukt på ett bättre sätt.
Till sist frågade hon vad jag har tyckt mest om och varit viktigast i kursen. Jag sa att jag inte kan välja ut något eftersom jag har tyckt så mycket om kursen som helhet. Jag har tagit med mig ett annat tänk när det gäller att se helheten, vikten av bra mat och motion. Jag har varit godisgris och soffpotatis (förutom promenader med hunden) men nu har jag ändrat om tänket med mat och deltagit i mitt första lopp (vårruset) med mina arbetskollegor under kursens gång. Jag är 40+ och det gäller att ta hand om kroppen och stärka den, förebygga för skador och sjukdomar. Det händer ju onekligen saker med kroppen nu, jag har precis fått mina första läsglasögon också!
Hon sa att jag svarar väldigt bra och engagerat och att jag pratar/svarar bättre än jag skriver. Jag ska tänka på att inte skriva som att jag skriver till läraren, utan som att jag skriver till någon som inte vet något om ämnet.
Examinationen varade i 15 minuter."
Jag fick ett A i slutbetyg. Jag fick bra betyg på uppdragen men eftersom läraren under examinationen sa att jag pratar bättre än jag skriver så måste hon ju ha tyckt att jag inte gjort så speciellt bra ifrån mig på uppdragen i alla fall(??). Så, om du tycker att uppdragen gått sisådär så har du mycket goda möjligheter att få ett högt slutbetyg i kursen i alla fall, om du svarar säkert och bra på frågorna.
Hoppas att detta är till någon hjälp!
Lycka till!
tidigare skulle vi göra en skiss i något 3d program som jag fatta noll av. Är inte duktig eller intresserad av datorer. Det är som om man skulle plugga typ svenska och dom förväntar sig att man ska bemästra Photoshop.