"Breaking Away" - 1979
Dennis Quaid, Daniel Stern, Daniel Christopher, m.fl.
Ett gammalt guldkorn som jag aldrig hade hört talas om ens, trots att den tydligen är högt skattad.
"Breaking Away" är en slags blandning av dels "Coming of age-film" och dels en motivationsfilm, att klara något mot alla odds.
Handlingen utspelas kring fyra vänner i slutet av tonåren, som står med ena foten i den oansvariga ungdomen och nästa i framtidens osäkra vuxenvärld med ansvarstagande.
De har vuxit upp i en gammal industristad var den stora arbetsgivaren var ett stenhuggeri.
Men utvecklingens gång hade förpassat stenhuggeriet till historien, och i dess ställe hade ett lokalt universitet vuxit fram - byggt av de lokala stenhuggarna, ungdomarnas fäder.
Lokalbefolkningen känner sig emellertid mindre värda än studenterna på universitetet, och en slags klasskonflikt har uppstått.
Så, då börjar filmen med de fyra ungdomarnas sista sommar tillsammans.
Dennis Quaid går omkring med bar överkropp och visar upp sin vältränade, och perfekt utmejslade överkropp (ingen av de andra skådisarna kan skryta med ngt sådant), och hans bästa kompis tror att han är italienare.
Han tränar cykling och är jättestolt över att äga en tolvväxlad cykel med bockastyre. Den använder han för jämnan, liksom han suger åt sig allt italiensk - något som driver hans far, den gamla fd stenhuggare, till vansinne.
- "Kan han inte vara olycklig, som jag alltid varit," frågar hans far sin hustru, efter att åter en kväll fått lystra till sonens italienska opera och överdrivet muntra tilltal.
Men när han går för att tillrättavisa sonen, så gör han en hemsk upptäck - sonen står nämligen och rakar sina ben, med rakhyvel och lödder.
Det är ju så hans idoler, de italienska cykelåkarna, ska göra.
Nåväl, efter ett tag så uppstår en Konflikt, mellan ungdomarna ifråga, och ett annat gäng ungdomar från universitetet.
För att försöka råda bot på de illavarslande stämningarna som uppstått i stan försöker de styrande i stan komma på något som kan ha en enande effekt, som kan samla både lokalbefolkningen och studenterna.
Så de kommer på att ha en cykeltävling. Något som ju passar utmärkt för den cyklingsälskande lokalungdomen.
---
Tre huvudteman kan man upptäcka.
Dels då Dennis Quaid, som representerar den bittra känslan av att tillhöra den förbigångne klassen, i mötet med den nya utvecklingen. Men som vägrar ge sig.
Cyklisten är då den andre, som inte står ut med det han är, så han måste hitta något annat, något finare, bättre, att identifiera sig med, att skämmas för sina rötter.
Cyklistens pappa är den tredje. Den som har gjort allt detta, men som ändå inte känner att det finns en plats kvar i det han byggt upp åt honom själv. Men ändå är han stolt över det han åstadkommit, fast bara i smyg. Inget han visar.
---
Filmen är egentligen väldigt roligt, iaf emellanåt.
Särskilt cyklistens far, den gamle stenhuggaren, står för de roliga kommentarerna.
Det är roligt, men med djup. Och hans bidrag blir något man som tittare väntar på med stor förväntan.
Ja, filmen var faktiskt långt, långt, långt bättre än vad jag kunde ana.
Det är en film man kan se flera gånger, med tanke på det mångbottnade innehållet som ovan beskrivit.
Det finns t.o.m. en "fordonsjakt" med i filmen. Men istället för bkilar som jagar varandra, så är det en kärlekstörstande cyklist som cyklar efter en scooter-åkande flicka.
En annan bil-scen, är där lokalungdomarna får syn på en annan bil med studenter i, så Dennis Quaid kär efter - fast med backen i. En backande fordonsjakt alltså.
Jag kan verkligen rekommendera filmen.
Den var mycket, mycket bra.
Betyg
5 - 5
