Vilken film såg du senast?

"The Big Easy" - 1986

Dennis Quaid, Ellen Barkin och John Goodman


Det är en modern Noir-film, som utspelas i den amerikanska Deep South.
I New Orleans närmare bestämt.

Filmen börjar med ett mord på en lokal maffioso, och handlingen kretsar sen kring problematiken med poliskorruption, maffia-välde och mystiska mord på maffiamän.
Allt sammanbundet i en enda härva.


Dennis Quaid är nån polisinspektör som utreder mord (och är korrumperad).
Ellen Barkin dyker upp i handlingen redan i början som distriktsåklagare som ska utreda maffiamordet tillsammans med Dennis Quaid.
Snart blir emellertid Dennis Quiad avslöjad för att ha tagit mutor, och då ska hon utreda och åtala även honom.

Det krånglas till när de två blir tillsammans.
ENligt andras recentioner på filmen så ska visst den krälekshistorien vara något alldeles speciellt märkvärdigt. Tydligen ska de två ha så stark "kemi" att det riktigt bolmar om filmduken när de två är i samma scen.

Tyvärr var det inget jag uppfattade.
Jag tyckte istället att både Dennis Quiad och Ellen Barkin spelade över så det stänkte om det.
Dennis närmast tramsade, jycklade, utan att ta något på allvar. Och Ellen Barkin blinkade med ögonen som om hon fått nåt anfall (ungefär lika överdrivet tramsigt som i filmen "Meet Joe Black" med Brad Pitt, där hans kärleksintresse i filmen var en Claire Forlani - som också höll på och blink, blink, blinkade hela, hela tiden som hon var i Brad Pitts närhet. Uppenbarligen var det något som regissören, och recensenterna, tyckte var bara sååå charmigt ...).

Precis på det sättet gjorde Ellen Barkin i denna filmen också.
Och Nej, det är inte alls charmigt. Inte för fem öre.


John Goodman är en annan karaktär i filmen. Han spelar en, i början, tystlåten och osynlig polisman.
Men hans roll får större betydelse ju närmare lösningen man kommer ...



Omdöme:

Jag var inte så förtjust i den, faktiskt.
Jag gillar filmer som utspelas i New Orleans och Djupa södern, särskilt filmer med Cajun-kultur och -miljö gillar jag.
Så jag hade vissa förhoppningar på denna.

Tyvärr sabbades mycket av Quiads och Barkins överdrivna överspeleri.
Dennis Quaid skulle föreställa en supercharmig och lättsam "happy go lucky-polis" som kan allt, men ändå skiter i allt. Alltid glad och en tjejtjusare över alla andra - som alla andra män automatiskt beundrade.

Men nej, sånt är allt för billigt för att funka i längden.

Tyvärr ...
1.5 till 2 av 5

---

Rekommendation i stället ...
- "In the Electric Mist" med Tommy Lee Jones och John Goodman.

Den är praktiskt taget samma grundtema.
Dvs kriminaldrama av Noir-karaktär, utspelas i Deep South, vid New Orleans och inne i Cajun-träskens mest mysko och weirda landskap.

Tommy Lee Jones är den tystlåtne och eftertänksamme Sheriffen, och John Goodman är den bombastiske och högljudde Gangstern.

En Riktigt, riktigt bra film faktiskt.
Mysig och underhållande på samma gång.

The Yards | Året var 2000
https://www.imdb.com/title/tt0138946/?ref_=nm_flmg_act_27

Ett äldre garde ifrån Hollywood mötte det dåvarande nya i mix jag tycker fungerar mycket väl. I starten introduceras en del karaktärer och allt har ett allmänt grått uttryck. Varken bu eller bä. När saker väl börjar hända tycker jag filmen blir bättre och bättre. Musiken till filmen gillar jag och allt är filmat med mycket skugga något som passar miljöerna och filmens handling.

Det här lite utav en maffia-film. Den är inte 100 % realistisk och känns inte heller helt påhittad. Jag tycker dom fann en bra mellanväg. Karaktärerna har ett eget liv och allt känns inte svart eller vitt, gott eller ont utan allt känns mänskligt.

Joaquin Phoenix gjorde Gladitor samma år som blev en stor succé. Kanske är det därför denna film inte nått en större publik? Eller har den? Tror aldrig jag hört talas om denna förrän nu. Betyget på IMDB är godkänt, men inte mer. Jag vill gärna ge den mer för trots lite seg start gillar jag det mesta i denna film. Dialogen, upplägget, skådespeleriet och personutvecklingarna. Finns många mindre detaljer som uppskattas också. Det finns dock några moment med Mark Wahlberg (huvudpersonen) som skulle kunnats gjorts bättre, men med så många rätt i filmen tycker jag det blir lite som att leta fel bara för sakens skull. En bra film!

Den slutgiltliga domen?

Victim (1961). Fallet Barrett

En utpressninghärva av homosexuella män uppdagas i sextiotalets London.

Det här var en tid då homosexualitet ännu inte blivit mode, faktiskt var det till och med kriminellt.

Väldigt seg och tråkig film, inte ens några roliga bilar gatorna, en Zephyr räcker inte.
2/5

SSF: Predator 2 (1990) | 🌑🌕🌕🌕🌕 |

Los Angeles upplever sin varmaste sommar på länge och gängkriget mellan jamaicanerna och colombianerna rasar för fullt. Mitt i det här är polisen Mike Harrigan och hans team men de kommer få hantera mer än gangsters när Predator kommer till staden för att jaga människoskallar.

I princip allt bra med den första filmen är som bortblåst i uppföljaren. Mästerlige regissören John McTiernan byttes ut mot medelmåttige Stephen Hopkins, Arnold Schwarzenegger vägrade återvända i huvudrollen för han var inte nöjd med varken regissören eller manuset och framförallt är karaktärsgalleriet fruktansvärt tråkigt jämfört med ettan.

All respekt till Danny glover, men det känns inte direkt trovärdigt med en medelålders polisman som bara rusar in i livsfarliga situationer med pistolen dragen och går upp mot en övermänsklig mördarmaskin. Det var åtminstone elitsoldater i ettan. Men sen bryr jag mig inte om en enda karaktär heller, Predator får gärna slita ut deras ryggrad för min del.

Bill Paxton är samma gnälliga douchebag som nästan ruinerade hela Aliens (1986) - han är grym i många andra roller men den där karaktären är olidlig. Skådespelet överlag är bara uselt - jag menar, King Willie och tv-reportern? Hur är tanken att man ska orka med dem i mer än 10 sekunder? Gary Busey är dock alltid sevärd. Predator är väl fortfarande en cool karaktär men mycket av mystiken kring honom tycker jag försvinner här och han blir mindre intressant - att filmen är så flamsig hjälper honom inte direkt.

Jag minns att jag gillade den här i barndomen. Antar att jag är mycket mer kritisk nu för tiden och det är ju jävligt tråkigt egentligen. Gillar man överdriven action med mycket våld så får man det absolut här och kan säkert finna en massa underhållning - men jag saknar nerv, en vettig handling, karaktärer att bry sig om och en gnutta kvalité i skådespelet.

Uselt. En karaktär som Predator förtjänar bättre.

Det är en kul film men jag antog alltid att det var flera kvällar, inte en enda, runt lägerelden.

Amos & Andrew | Året var 1993
https://www.imdb.com/title/tt0106266/?ref_=nm_flmg_act_139

Sanningen måste fram. Jag tittade på denna film och somnade ett slag, men fortsatte titta när jag vaknat till. Intrycket var sisådär, men valde att se om det jag missade. Missade tydligen mer än vad jag trodde. Inte så klyftigt att döma en film innan man sett hela, eller hur?

Samuel L. Jackson och Nicolas Cage är huvudrollerna och det finns några andra till mindre roller som många kanske känner igen. Filmens idé är ganska smart och pekar på rasismen i USA eller överhuvudtaget. Det är dock en komedi och det komiska är väl inte alltid någon höjdare. Det finns en del typisk amerikansk flamsig humor som jag tröttnade på när jag var åtta år, men även lite råare humor och själva uppbyggandet i filmen är faktiskt ganska kul.

Inget måste på något sätt och vis, men fungerar.

Betyg?

Con air (1997)

Ett flygplan som fraktar några av landets förfärligaste skurkar kapas.

Det börjar väl rätt hyggligt, ombord på planet finns även Nicholas Cage, som är en fånge som ska friges.
När planet kapas, så hamnar han i en lite trasslig situation.

John Malkovich är mycket bra som psykopat, han räddar filmen till 2/5

Sedan förstör man en Corvette cabriolet, det gav inga pluspoäng.

Lost Horizon (1937)

Efter en flygplanskrasch hamnar ett omaka gäng i en paradisisk dal undangömd mellan djävulska snöberg. Shangri-La, den mytomspunna utopin. Eller?

Tyckte den var lite menlös. Det finns nåt slags mysterium i det hela men det känns liksom inte som på riktigt förrän precis mot slutet. De lallar mest omkring och mår bra i ett lalaland större delen av filmen.

En film som i likhet med många filmer från före 1960 inte åldrats särskilt bra. Det räckte säkert att visa upp en fantasiplats på den tiden för att hänföra publiken men jag vill ha lite mer än så i dessa nutida dagar.

Jämför man Predator 2 med AVP-filmerna samt Predators så är den helt klart den näst bästa med hästlängder efter den första filmen.
Jag tycker faktiskt att den håller bra än idag faktiskt. Man får den där äkta 80- tidig 90tals känslan när man ser den. Finns i min mening inte mycket att klaga på.
Självklart kommer den inte upp i samma nivå som den första såklart, men det kan man ju inte förvänta sig heller.

Instämmer. P2 är riktigt bra.

Tyckte det var ganska tydligt bara en kväll som han satt och lyssnade och tolkade vad de sa. Kan dock ha fel då det var lite halvskum klippning vid just den scenen. Men även om det var utsträckt över en längre tid så är det stört sjukt att han lyckades förstå och tala med dem när vikingarna blandade 3-4 olika språk när de snackade sinsemellan. Hade det bara varit ett språk så hade jag inte riktigt höjt lika mycket på ögonbrynen.

Filmen funkar ju bra ändå men just det där stack ut som hyfsat orealistiskt.

Nu är ju dock hela djävla filmen orealistisk. De där varelserna tex. Men det måste ju vara så eller så hade filmen inte behövts gjorts.