Vilken film såg du senast?

Vi tre(1940)

Framgångsrik arkitekt arbetar för mycket, frun tröttnar och vill skiljas.

Vansinnigt tråkig film.

Lite kul är att höra uttrycket Gärdesstaden om den bebyggelse på Gärdet, som då måste ha varit ganska nybyggd.
(Funkishusen runt Tessinparken, kanske vill ni ta en promenad i grannskapet på maps, eller vad sidan nu heter med gatuvyer. Det är trevliga kvarter. Blanchegatan bodde dom visst på).

Väldigt tråkig film 2/5

Prince Valiant (1954)

https://www.imdb.com/title/tt0047365/?ref_=rvi_tt


En skandinavisk kungafamilj tvingas fly i exil till Brittanien. Den unga vikingaprinsen Valiant (Robert Wagner) får i uppdrag att ansluta sig till Kung Arthus hov i Camelot. Väl där råkar han trampa om vartannat in i bakhåll och politiska ränksmiderier. Under resans gång lär han sig vad det innebär att vara en riktigt riddare.

Näe, träigt, teatraliskt och åh så präktigt. En enkel historia berättad på ett enkelt sätt utan den minsta utmaning för tittaren. Robert Wagner ger absolut inget djup, nyans eller dynamik till rollen som den unga oprövade hjälten. Platt på alla sätt och vis förutom det drag av heroism som såklart kännetecknar alla liknande typer av hjälteroller.

Sterling Hayden i rollen som Sir Gawain är ju nästan en karaktär i sig själv. Minnesvärd som få och rolig att titta på. Dock känns han felcastad i den här filmen. Han passar bättre som råbarkad buse i mer moderna tappningar än som en riddare kring det runda bordet.

En av de större behållningarna i filmen är dock James Mason som sköter sig klanderfritt. Hela tiden utstrålar han en odiskutabel värdighet och elegans oavsett vilken situation han än befinner sig i. En mästerlig skådis som inte gör en besviken här heller.

Produktionsvärdet i form av det tekniska skapandet av filmen är väl helt okej, men när det kommer till de tidstypiska detaljerna så håller det inte måttet. T.ex. när svärden som används i filmen bara skriker rakt ut att de är fejk. Sånt är oacceptabelt i en medeltidsfilm.

Kort sagt: Rekommenderas ej.

_____________________________________________

Excalibur (1981)

https://www.imdb.com/title/tt0082348/?ref_=rvi_tt


En slags originstory över hur Arthur blev kung och hur runda bordet bildades samt vilken roll det magiska svärdet och Merlin spelade i det hela. Vi får följa Arthurs resa som kung över Brittanien, från början till slutet.

Öppningsscenen i början är mäktig och påminner faktiskt litegrand om Akira Kurosawas samurajfilmer. Men skenet bedrar då filmen ganska så direkt väljer det lite mer fjantiga spåret med att berätta sin historia. För mycket överspel vilket gör det svårt att ta det hela på allvar. Gillar man fantasy så kan filmen ha en viss behållning då det används en hel del magi. Annars var det lite om ens något att ta med sig ifrån rullen.

Kul att se Liam Neeson och Ciarán Hinds i små biroller, gömda bakom (påklistrade?) skägg. Ett starkt fall av det där klassiska ”fan vad jag känner igen det där ansiktet” innan polletten till slut trillar ner. I övrigt utmärkte sig Helen Mirren som den som gör bäst ifrån sig av samtliga inblandade.

Inte min kopp te men möjligen sevärd för fantasyfans.

Längesen som jag såg The Meaning of Life men vill minnas att jag gillade Life of Brian mer och betydligt mera gillade jag The Holy Grail, en av de absolut roligaste filmer jag sett.

Min favoritsketch med Pythongänget är Tyskland mot Grekland i fotboll, med alla filosofer som spelar och Tzun Szu som domare!

Den sketchen är så jävla rolig. Måste nog se om filmerna för att kunna ge ett definitivt besked men så här på rak arm håller jag nog också The Holy Grail som favorit.

Holy Grail fick väl kritik för just det du nämner, att det var en samling sketcher förklädda till spelfilm. Själv älskar jag det, främst pga scenografin som jag redan nämnt, men också för att jag tycker det är enormt underhållande att se dom berömda Riddarna av det Runda Bordet vara klåpararslen.


Filosofisk fotboll är skitkul. Det finns många guldkorn (och en och annan skithög) att hämta i Flying Circus men jag jämförde bara sketcherna från långfilmerna i mitt förra inlägg där jag skrev att Holy Grail innehåller mina favoriter.

Nattbarn (1956)

Vi får följa en ungdomsbrottlings väg, raka vägen till fängelse.

Lite har man sneglat på samtida amerikansk gangsterfilm, men bara lite.

Måttligt spännande gangsterfilm 2+/5

Tripple nine En riktigt bra actionrulle från 2016, med mycket pangpang.

4/5 i betyg från mig.

SSF: Hamlet (1990) | 🌑🌑🌕🌕🌕 |

Shakespeare's pjäs behöver väl inte någon större introduktion men i alla fall: Hamlet, prinsen av Danmark, återvänder till slottet och upptäcker att kungen, hans fader, har dött. Kungens vålnad uppenbarar sig för honom och berättar att han blivit mördad av Hamlet's farbror Claudius - som redan tagit över tronen och gift sig med Gertrude, Hamlet's moder. Nu börjar Hamlet planera sin hämnd.

Jag är nästan helt säker på att de visade den här filmen för oss när jag gick i skolan. Den känns verkligen som en skolfilm också - som ett försök att göra en 400 år gammal pjäs mer mottaglig för ungdomar genom att kasta in dåtidens storstjärnor som Mel Gibson och Glenn Close. Dessutom är det ingen vågad tolkning av regissören Franco Zeffirelli utan han följer Shakespeare's manuskript nästan ord för ord, för att inte komplicera det hela. Flera av sidospåren saknas också helt.

Först och främst: vilket slott de har hittat! Dunnottar Castle i Skottland är bland det häftigaste slott jag sett på film och är perfekt för att skapa atmosfär, både exteriör och interiör fullkomligt skriker den sena medeltiden. Stämningen dör ut dock när dialogen drar igång - jag kommer alltid ha svårt för teater, det är helt enkelt inte min kopp te.

Mel Gibson i huvudrollen är faktiskt behållningen för min del. Jag gillar när han flippar ut och här är han frenetiskt skogstokig större delen av filmen - vrålandes ut de klassiska replikerna. Helt fantastiskt. Han är underhållningen i en annars segdragen och tråkig film. Kemin med Helena Bonham Carter som spelar Ophelia finns aldrig där, och filmens stora skurk, Claudius - spelad av Alan Bates - saknar karisma och ger ingen utmaning till Mel Gibson.

Det var intressant till viss del då jag precis läst pjäsen och kunde underhålla mig med att se vad de valde att plocka med eller inte, att se hur scenerna spelades ut i förhållande till manus. Men går man in blankt så ser jag inte det här tilltala någon utöver Shakespeare-entusiasterna.

Fint skådespel (Ian Holm!), Mel Gibson utan tyglar och en fantastisk inramning men det ändrar inte faktumet att det är Hamlet, det är teater, och det är tråkigt.

Sju år i tibet (1997)

Underskattad äventyrsrulle med Brad Pitt som bjuder på en hel del visuellt ögongodis. Filmen handlar om en Österrikisk bergsbestigare som hamnar i fångenskap under WW2 och senare träffar den unga Dalai Lama. Kan bara rekommendera filmen då scenerna håller en bra längd och överlag är väldigt underhållande. Dessutom ger kostymerna ett genuint intryck av 1940-talet då de inte har samma "plastiga" känsla som många av nutidens historiefilmer.

Hope Springs | Året var 2012
https://www.imdb.com/title/tt1535438/?ref_=nv_sr_1

Det här är en film majoriteten av män inte skulle ägna en sekund över innan dom beslutat "inte min typ av film" och dom har rätt i det. Det här är ingen film för varken dagens tonåringar som kräver 1500 scener i en film eller eliten som kräver perfektion. Det här är en film för ett äldre par som bestämmer sig för att se en romantisk film. Jag hade sannolikt uppskattat denna film mer om jag tittade på mindre film, var 20-30 år äldre och var gift. Samtidigt.. Är en film automatiskt dålig endast för att du inte är målgruppen?

Filmen går i ett långsamt och rätt bra tempo. Det ska vara en komedi, men det komiska är oftast på en sådan nivå att man hört/sett det förut i många skepnader. Det är i dramat och prestationerna i skådespeleriet som filmen har sin styrka. Tommy Lee Jones och Meryl Streep gör vissa nakna/ärliga (inte fysiskt nakna) scener som är både udda och antagligen väldigt svåra att göra klara av. Det gör dom. Man känner med karaktärerna. Det är också när Steve Carell hoppar in som det verkligen börjar hända något. Inte världens roligaste eller mest spännande film, men för rätt tittare så fungerar den.

Den slutgiltliga domen:

Copland (1997)

Klassisk Hollywood-film om korruption bland småstadspolis, och i centrum en lätt naiv och dumsnäll feeble-minded lokalsheriff vars karaktärsutveckling till slut tvingar honom att agera, och ta saken i egna händer. Parallellt med detta avslöjas dubiösa och skumma förhållanden i den lilla staden...

Befriande att Sylvester Stallone i en betydligt mer avslappnad och anspråkslös roll än den stereotypa hjälterollen - i överlag en imponerande skådespelarensemble. Hyfsat realistisk ända till slutet, då "the willing suspension of disbelief" tar över. Men det är ju ändå Hollywood, och det får man köpa.

Betyg: 4/5

Jag slötittade (via Netflix) på den brittiska budgetproduktionen Hungerford (2014) häromdagen. Den klättrade genast upp rätt högt på min lista över de sämsta filmerna jag någonsin sett. Regissören/huvudkaraktären Drew Cassons (obefintliga) skådespelarförmåga får Tommy Wiseau att framstå som Daniel Day-Lewis. Undvik, undvik, undvik.