Vilken film såg du senast?

Seven Years in Tibet | Året var 1997
https://www.imdb.com/title/tt0120102/?ref_=nv_sr_1

Jag hittade denna på DVD i nyskick och igår såg jag Stynlyx recension. Dagens film var därmed given! Musiken av självaste John Williams och Yo-Yo Ma är riktigt fin. Gillar man filmmusik och missat denna så lyssna gärna. Hittar jag denna på CD köper jag utan att blinka. Fotot i filmen är också fint. Det finns flera riktigt vackra landskapsbilder och annat i denna film.

Skådespeleriet då? Jag måste nog ge barnet i filmen den största elogen här. Han passar bra in i filmen. Resten? Inte lika positiv till dessa. Brad Pitts hemska (lutar mot humor) tolkning av österrikisk dialekt drar ner mycket. Trots att filmen ska vara seriös känns det också ofta tramsig. En del grejer är roliga, men det mesta känns tveksamt. Är man ute efter kvalitativt skådespeleri finns det mycket annat man kan se på.

Filmen ska vara baserad på realism och samtidigt en bok. Filmen känns inte särskilt realistisk alls. Det är ett episkt äventyr där MYCKET händer och berättandet haltar. Det är hopp i tid och växlande (ofta negativt) mellan sinnesstämningar. Första halvan av filmen känns rörig och inte särskilt givande. En ständigt rörig resa. Andra halvan är lyckligtvis bättre även om problemet med massa växlingar fortsätter.

Filmen har däremot en del hjärta och när filmen avslutades lämnade jag ändå med en positiv känsla (vilket jag inte hade anat trettio minuter in). Knappast Brad Pitts stora stund på duken, men det finns kvaliteter här och där.

Den slutgiltliga domen:

Jag var på biografen i Täby och tittade på filmen "I Tonya" (2017).

https://www.imdb.com/title/tt5580036/

Filmen är ett biografiskt drama om konståkerskan Tonya Hardings liv och om "incidenten" där hennes värsta konkurrent Nancy Kerrigan blir skadad inför vinter OS.

Huvudrollen görs av Margot Robbie. Jag tycker filmen kändes ibland lite långsam och det var ibland lite tjatigt med konståkningen men den är ändå intressant. Det är många tragiska figurer som syns i filmen. Jag tycker Paul Walter Hauser gör ett bra jobb att porträttera Tonyas självutnämnda livvakt. Han är en sådan klassisk tragisk figur som skryter om att han varit spion, torped m.m. men egentligen går det ganska dåligt för han i livet, han bor hos föräldrarna, har ingen flickvän, dåligt jobb eller arbetslös.

Tycker det var kul att Hardings liv fick bli hollywoodfilm.

I Tonya får av mig i betyg 6/10 Godkänt.

Ni som har sett filmen Suiced squad lär säkert förstå hinten till Harley Quinn som görs i filmen

Tomato Red Sammy kommer ut från finkan och blir snart bekant med familjen Merridew, som behandlas som missanpassade av vissa i staden de bor i. De två ungarna i familjen, som är i tjugoårsåldern, bryter sig ibland in i de finare husen i området vilket innebär ett ödesdigert resultat. Det är dock ganska långt dit.

6/10

"12 Strong" (2018)

Chris Hemsworth, Rob Riggle, bla.


Historisk krigsfilm som skildrar USAs första respons efter 9/11, bara några få veckor efter WTC föll.

Det är "Green Berets" (Gröna baskrarna), den amerikanska armén "Special Forces," (SF) kommandosoldater.
Det finns ju flera olika "specialförband" i amerikanska militären, men dessa, Gröna baskrarna, är några av de längst ryktbara.
Det är de som vanligtvis brukar infiltrera andra länders "rebellrörelser" och "motståndsrörelser" för att både undervisa dem, liksom beväpna dem.

Men nu, efter 9/11, blev de beordrade som första anfallsstyrka till Afghanistan, med uppgiften att infiltrera Talibanernas ärkefiender i Norra alliansen, och därefter bereda väg för den kommande amerikanska Huvudstyrkan.


Filmen börjar med att olika delar av SF-gruppen på olika sätt fick höra tals om 9/11.
Vissa var hemma med familjen (och såg det på TV), andra var ute på övning i fält och överraskades av lågt flygande stridsflyg.
Alla blev emellertid fast beslutna om att nu måste just De, deras SF-grupp, bli den första som ger igen. Och de blev bönhörda också (även om CIAs egna paramilitära specialförband kom dit ännu tidigare, och då som ensamma operatörer - som fick gå en och en i fientligt land och leta rätt på sympatiskt inställda krigsherrar ur Norra alliansen ... tillsammans med en låda fylld av 3 miljoner dollar i 100-dollarsedlar, som mutor ... Kaxigt, minst sagt.).


Nåja, SF-gruppen (med Chris Helmsworth som enda stridsoerfarna kaptenen) tar farväl av sina fruar (som de tydligen alla har) och åker till Uzbekistan för att där åka helikopter i snöstorm in till Afghanistan.

Väl framme tas de emot av den lokale krigsherren, som inledningsvis är skeptiskt inställd.
Dels menar han att Chris Hemsworth ser ut som en mes, en spoling, som inte har "killer eyes" (som däremot alla de andra i SF-gruppen tydligen har).
Men efter att ha halat fram en flaska rysk Vodka tinar han upp.

Sen ger de sig ut på uppdrag.
Per häst.
Något inte alla är så förtjusta i. För bara en av dem hade erfarenhet av ridning tidigare (Chris Hemsworth).
Uppdragen består av att sikta Talibanerna, och sen kalla in bombplanen som släpper sina bomber över Talibanerna.

Krigsherren blir glad för det, och anropar Talibanernas befälhavare för att skryta om det.
- "Haha, där fick ni," förklarar han till den sure Talibanledaren över Walkie-Talkie, efter att Talibanerna blivit bombade första gången.

Sen fortsätter filmen med att de siktar fler Talibaner, och SF-gruppen kallar på fler bombplan som kan släppa ännu fler bomber över dem.
Ibland blir det emellertid eldstrid, men huvudsakligen är det flygplanen som släpper sina bomber.


---

Omdöme:
Först blev jag otroligt taggat när jag började se filmen.
Allt, precis allt, i början var "helt rätt" och jag var verkligen förväntansfull.

Sen hoppade de på helikoptern (på vägen in till Afghanistan alltså) - och de började sjunga.
En sång om Gröna baskrarna.
Och jag kunde Bokstavligt känna hur mitt hopp sjönk.

Det fortsatte sjunka filmen genom.

Det jag väl kan säga, det är att Där filmskaparen hade chansen att infoga något "Cheezy", så då tog han chansen.
Och han var inte direkt sparsam av sig heller. Om en dialog kunde göras löjlig och omotiverat "Hollywood-känslosam", då gjorde han det.


Och jag blev bara Så Jävla Trött.
Det var som om de Sumpat Världens Chans.
En film som Borde ha varit Så lätt att göra bra och sevärd, den lyckades de förstöra istället. Göra till nåt jädra skit som förmodligen bara kan visas med behållning i nån rekryteringslokal till US Army eller nåt.
Kanske visas på SF-gruppernas personalfester eller nåt, vad vet jag ...

---

Och tyvärr valde de bara att fokusera på En av SF-grupperna (det som gick in först).
Men eftersom de hade det, filmmässigt, tråkigaste uppdraget (bara kalla på bombplanen) så missar de mycket av det dramatiska.
För det fanns ytterligare en SF-grupp, som gick in i Afghanistan bara lite efter den första gruppen.
Och de hade andra uppdrag, de ägnade sig åt sk "Direct Action" istället. Det innebär att de gick från by till by, till Talibanförläggning efter Talibanförläggning, och stred på mer traditionellt sätt. Med handeldvapen, man mot man alltså.

Så det missade filmskaparen här. Ett dåligt val helt enkelt.
Att bara sitta och titta på hur hundratals människor flyger i luften pga att de blir Bombade till småbitar av osynliga bombplan i höjden, det funkar inte riktigt på film.
Man tröttnar fort. Har man sett en hejdundrande explosion, så har man sett alla ... typ.

---

Jag rekommenderar istället Dokumentärfilmen om händelsen.
"Legion of Brothers" (2017).
Den är Betydligt bättre, och man får dessutom lyssna till soldater från Båda SF-grupperna.
Och så slipper man se på Chris Helmsworth också, bara det är ju ett stort plus.

---

Betyg

1 av 10
Inte 1 av 5 alltså, utan 1 av 10.

The Vikings (1958)

https://www.imdb.com/title/tt0052365/


Vikingahövdingen Ragnar (Ernest Borgnine) och hans son Einar (Kirk Douglas) plundrar och terroriserar de engelska kustområdena. Med vägledning av en engelsk spion lyckas de roffa åt sig den tillblivande drottningen (Janet Leigh) och planerar att få en saftig lösensumma för henne. Tycke uppstår dock på flera håll med hennes intåg och sätter igång blodiga konflikter, särskilt med slaven Eric (Tony Curtis) i spetsen.

En solid vikingafilm där det mesta klaffar. Handling, karaktärer, skådespelarprestationer och produktionsvärde uppfyller alla krav som man möjligen kan ställa i såna här typer av filmer.

Kirk Douglas gör en av sina bättre rollprestationer som jag har sett honom i och Tony Curtis förvaltar sin roll proffsigt och väl. Det är mycket action och flera råbarkade seder och traditioner som tittaren bjuds på här. Huruvida alltihopa är historiskt korrekt låter jag vara osagt, men underhållande att titta på är det och så länge jag njuter av filmen så ids jag inte klaga. Den håller mig fängslad från början till slutet och mer kan jag inte begära.

En finfin genrefilm som rekommenderas till de intresserade.

Okänd soldat 2018 och Disconnect 20013

Okänd soldat Betyg 6 av 10
Kanske inget för den som sett miljoner krigsfilmer, ganska lite blod och rätt mycket dialog, hurtiga sånger och så vidare. Ändå en ganska bra film där man vill följa huvudkaraktärerna och gissa vem som kommer att klara sig igenom det hela.

Disconnect Betyg 8 av 10
Filmen handlar om två parallella skeenden: 1. ett par som får sin id stulen och kontaktar en f.d. snut som utreder IT-brott. 2. Snutens 13-åriga son och hans kompis spelar en tjej på nätet som charmar en utfryst klasskompis och outar en nakenbild på honom. Klasskompisen försöker ta livet av sig och hamnar i koma.

The 13th Warrior (1999)

https://www.imdb.com/title/tt0120657/?ref_=nv_sr_1


Ahmed Ibn Fahdlan (Antonio Banderas) är ute på ett påtvingat ambassadörsuppdrag i Tatariet och stöter där på ett gäng vikingar. Ganska snart meddelas det att en by långt uppe i norr är ansatt av hemska varelser. 13 krigare måste bege sig dit och hjälpa dem. Den trettonde krigaren får inte vara en nordman, säger spådomen, varpå Ahmed beger sig iväg på räddningståget.

En slags vikingavariant på De sju samurajerna, fast lite mer mystisk samt att man tagit med ”fisk i främmande vatten”-tropen med Banderas karaktär från mellanöstern. Utifrån hans perspektiv så görs det lite narr av vikingar, att de är udda och exotiska med sina ritualer och renlighet etc.

Den största plotholen är dock när Banderas karaktär lyckas bemästra vikingarnas språk bara genom att lyssna på dem en lägereldskväll. Särskilt som det blandas isländska, svenska och norska om vartannat bland vikingarna.
För övrigt kul att se Omar Shariff och Sven Wollter i ett par biroller.

På det stora hela en helt okej rulle om man är sugen på att titta på lite vikingaäventyr. Funkar som underhållning en lördagseftermiddag.

____________________________________________


Valhalla Rising (2009)

https://www.imdb.com/title/tt0862467/?ref_=rvi_tt


Enöga (Mads Mikkelsen) är en fängslad slagskämpe uppe på de nordliga breddgraderna. Han lyckas slå sig fri och mörda sina ägare. Ganska snart slår han följe med ett gäng kristna vikingar som är på resa mot det heliga landet. Trubbel uppstår inom kort under resans gång.

En minst sagt annorlunda tagning på vikinga-/medeltidsfilmsgenren. Nicholas Winding Refn uppvisar ett återkommande signum: artsy och blodig, våldsamma scener inkapslade i ett snyggt bildspråk. Något annat vore väl annorlunda. Jag gillar hur filmen varvar dessa kontraster. Att vi i ena stunden får se Mikkelsen bara stirra ut över vidderna i en slags meditativ kontemplerande gest för att i nästa stund slita ut inälvorna på någon stackare. Man accepterar det på nåt sätt iom att filmen kör sitt eget speciella race.

Min enda kritik är att mittenpartiet av filmen när de befinner sig på en båt mest bara är en utdragen transportsträcka, samt att slutet kändes jahopp.

Mads Mikkelsen gör ett riktigt bra jobb givet det material han har att arbeta med. Övriga skådisar är okej. Det karga landskapet som på ett sätt är vackert men också ödsligt och ogästvänligt tilltalar mig starkt som naturporrsfreak.

Snygg och stundtals väldigt fängslande att titta på. Dock är jag väldigt osäker på om jag kommer att se om den i framtiden vilket brukar vara ett tecken på ett svagt betyg.

You were never really here (2017)

Våldsam film med Joaquin Phoenix i huvudrollen som psykiskt skör våldsman, .. storyn är väl.. tja, konspiratorisk, men funkar. Bra gjord. 4 av 5 hammare.

En kvinnas doft (1992)

En ung student får i uppdrag att titta till en blind, f.d. yrkesmilitär. En osannolik vänskap utvecklas.

Så har jag nu, äntligen, sett den.
Det var var, min skäl, inget nöje.
En alltigenom förutsägbar film.
Jag minns att jag inte blev poppis när jag sågade Döda poeters sällskap för en tid sedan.
Nu är min lekkamrat, Merwinna, avstängd, annars hade jag nog fått mina fiskar varma.
Men det är klart, telefon finns ju alltid.
Den här var inte fullt så usel, men steget till bra är väldigt långt.

Det här var en redigt överreklamerad film 2+/5

Den var bra tyckte jag med, men inte så bra som media och kritiker menar, men ändock en bra film.

The boy in the striped pyjamas (2008). Baserad på boken från 2006 med samma namn. För att vara en förintelse/WW2-film, så är den rätt så kort med sin 1h och 34 minuter. En pojke, Bruno, växer upp i en välbärgad familj, där fadern - och andra människor som omger familjen - är nazister. Pojken är själv för ung för att förstå vad som sker omkring honom, även när han en dag går på upptäcktsfärd och börjar prata med en annan pojke genom taggtrådsstängslen som omger ett koncentrationsläger.

Filmen är inte dålig. Både fotografi och manus håller relativt hög klass (alltid kul att se den fagra och talangfulla Vera Farmiga, som spelar modern i familjen), men tyvärr så är handlingen för banal. Man förstår vad som kommer att hända. De moraliska poängerna framförs på ett övertydligt sätt. Under de sista 15-20 minuterna av filmen förstår man precis vad som är på väg att ske (jag gillar slutet, trots att även det är lite av ett övertydligt sätt att försöka få fram en övergripande moralisk poäng med filmen, som jag inte tänker nämna här för att undvika att spoila slutet), men det kunde man nog ha listat ut betydligt tidigare ändå.

Historiska felaktigheter har påpekats, men dessa kan jag ha överseende med. Kritiken har som förväntat kommit från judiskt håll, där det bland annat har menats att det inte fanns några nioåriga pojkar i koncentrationslägren, eftersom alla judiska barn avrättades istället för att skickas till koncentrationsläger, eftersom de inte var arbetsföra. Sanning, halvsanning eller ej, så ser jag inte den här möjliga historiska felaktigheten som ett problem; boken som är förlaga till filmen är skriven av en irländsk författare (John Boyne), men jag kan se flera olika möjliga tolkningar av barnens och barnaperspektivens förekomst i berättelsen som gör dessa acceptabla ändå.

Hursom. Filmen har 7.8/10 på IMDB. Jag sänker mig något och ger filmen ett betyg på 6.5/10.

Trapped by television (1936)

En uppfinnare är nära att uppfinna en TVapparat, men har trassel med ekonomin.

Falsk marknadsföring, det här var verkligen ingen noirfilm.
Däremot en ganska rar film om uppfinnarens vedermödor.

Känner mig ändå lite lurad, att det inte var någon noirfilm, men 2+/5 kan den vara värd.

Såg tidigare ikväll They made me a criminal (1939)
Lustigt nog var Robert Strange med i båda filmerna.
Den här filmen såg jag för ett par år sedan, oförändrat 3-/5