Citat:
Ursprungligen postat av
Jeff-Ahl
Jag är riktiga Jeff Ahl, du får gärna kontakta mig - maila mig på jeff.ahl@riksdagen.se med tydligt ämne/rubrik, då kommer du få det bekräftat att det är jag. Jag tycker definitivt svenska barn ska lära sig finska i skolan, den nordiska samhörigheten och sammanhållningen bör stärkas. Däremot har jag ännu inte drivit linjen i partiet - vi får se om jag kan få med mig partistyrelsen på min linje. Jag tror det finns goda möjligheter.
Hej Jeff, intressant att du som officiell representant för AFS är här. Jag utgår alltså ifrån att det är du.
Svenska barn "ska" lära sig finska i skolan? I så fall är det mycket mer angeläget att svenska barn först lär sig alla germanska språk som fördjupning i sin egen kultursfär. Jag säger inte att jag vill göra det till ett obligatorium. Men något jag motsätter mig är att göra finska till ett obligatorium. Det vore helt fel.
Den gångna tidens imperier är förgångna, och det gäller även det svenska imperium som inbegrep den finska nationen. Nu är det den svenska nationen och sedan nationalstaten som ska försvaras. Det är bara svenskar som ska ha en särställning i Sverige. (Samer är ett särskilt kapitel som kanske kan motivera ett smärre undantag, men de är i alla fall inte ursprungsbefolkning i Götaland, så mycket vet jag, och det är inte dem som det handlar om här heller. Samer har för övrigt redan mycket eget och de kan knappast begära mer. Snarare måste deras situation granskas för att se till att de inte har fått för stora rättigheter på sina svenska grannars bekostnad.)
Och svenskar är inte intresserade av att lära sig finska, tro mig. Jag växte nämligen upp som svensk i ett av de områden som fick mest finska invandrare efter kriget. Jag var inte där när vågen kom - jag är yngre än så - men jag växte alltså upp i ett sådant område, så jag vet vad den svensk-finska samhörigheten går för, dvs praktiskt taget inget eller i alla fall väldigt lite. Eventuellt fungerar det så länge svensken intar en vurmande hållning. Något annat är finnarna inte nöjda med, och ett sådant förhållande kan inte kallas "samhörighet". Därför är det bättre att vi accepterar att vi är olika.
De finnar som uppför sig som goda gäster får självklart min respekt, och ännu mer respekterar jag finnarnas rättigheter i sitt eget land. Men jag motsätter mig varje lagstiftning om "nationella minoriteter" eftersom detta är ett alltigenom falskt begrepp och en ren självemotsägelse. En "contradiction in terms" som det heter på engelska.
Vad är jag för en knäppis, tänker du kanske, som prioriterar dessa frågor? Det gör jag inte. Men jag accepterar inte heller några förfalskningar av min nations beståndsdelar, oavsett vilka.