Citat:
Intressant. Tack för länken. Men anser ändå att artikeln inte talar emot herr Arnstad:Här kommer en något mer tillförlitlig källa: en intervju med en forskare i FoF som har bekräftat att medkänsla och empati är två olika reaktioner på cellnivå som uppstår i olika delar av hjärnan:https://fof.se/tidning/2014/3/artikel/medkansla-och-empati-ar-inte-samma-sakHenke påstår sig alltså ha koll på vad auktoritära styren tycker om förmågan att förstå andra människor på cellnivå..
Citat:
Alltså, medkänsla=högre stadium av empati.
Det var då Tania Singer förstod att det inte finns en form av empati utan flera. Och den modell hon idag arbetar efter bygger på tre olika sätt att känna med andra människor.
Först det automatiska, reflexmässiga, som gör att till exempel gäspningar smittar. Här ingår ingen medvetenhet, ingen oro över att den andra är trött, två kroppar härmar bara varandra, och det finns hos människan från födelsen.
Nästa steg, det Tania Singer kallar empatin, kräver en viss medvetenhet och uppstår först när vi förstått att vi är enskilda personer. Jag ser att den andra lider, och jag känner det också.
Det tredje steget, ett slags förfinad empati, det Tania Singer kallar för compassion, medkänsla, innebär inte något medlidande, bara omsorg.
Först det automatiska, reflexmässiga, som gör att till exempel gäspningar smittar. Här ingår ingen medvetenhet, ingen oro över att den andra är trött, två kroppar härmar bara varandra, och det finns hos människan från födelsen.
Nästa steg, det Tania Singer kallar empatin, kräver en viss medvetenhet och uppstår först när vi förstått att vi är enskilda personer. Jag ser att den andra lider, och jag känner det också.
Det tredje steget, ett slags förfinad empati, det Tania Singer kallar för compassion, medkänsla, innebär inte något medlidande, bara omsorg.
Citat:
står det även i artikeln.
Det råder alltså en viss begreppsförvirring.
Henke menar helt enkelt att humanvetenskaperna bla arbetar på att känna med den andre. Det gör inte vi som vill erkänna skillnader (fysiska, intellektuella, moraliska, eller bara rena sociala och eller ekonomiska) mellan människor. Knappast talar han om cellnivåer. Eller kanske= människan är en gruppvarelse, en flockvarelse; genom att skapa bindningar inom flocken skapas en starkare gemenskap, och liksom står i artikeln, då blir det även mindre medkänsla med andra grupper.
Jag hävdar utan tvekan att Arnstad använder ordet helt ok, och att har rätt.
Att tolka in cellnivåer eller disputa ordens betydelse är som när jag sade till en unge som frågade "kan jag använda telefonen?", "Det vet jag inte. Kan du?"