Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nog kan det väl vara så att vi människor har litet olika förutsättningar att anpassa oss utifrån förändrade livsomständigheter? Och olika kapacitet att acceptera det som går oss emot?

När livet plötsligt tar en annan väg (än den vi hade tänkt oss, än den vi först trampade oss fram på) kan vi behöva olika lång tid för att ställa om och orka orientera oss i tillvaron på ett nytt sätt?

Vi har också olika sätt att handskas med motgångar, besvikelser, sorg och smärta. De flesta av oss känner väl någon som i en mycket svår situation lyckats bli starkare, och tagit upp kampen med det svåra, med en nästan osannolik energi?

Att lära sig leva livet på ett nytt sätt - det kan vara svårt.

Finns det några exempel på hur familjen anpassat sig utifrån barnens sjukdom? Och då tänker jag inte på hemundervisningen, eller på att Moa syntes i en affär under mellandagarna eller att barnen stojade i poolen. Någonting annat?

Utifrån den knappa information vi har, får man ju en känsla av att familjen hade ett "allt eller inget"-tänkande (svart-vitt). Som exempel: kunde flickorna ha vistats ute i något socialt sammanhang om de hade använt rullstol? Kunde man ha lagt ner skolundervisningen under en viss tidsperiod för att spara krafter till någonting roligt som barnen istället fick vara med på? Någon som sett familjen ute tillsammans sedan flickorna blev sjuka?

Jag kommer inte på några fler eller bättre exempel just nu - men kunde man någonsin se att familjen försökte leva "normalt" men med anpassningar utifrån de nya förutsättningarna?

/.../
Alltså jag känner absolut ingen sympati för gm, när man använder definitionen ”känslomässig samhörighet”. Och jag vill inte känna någon empati så länge jag inte vet mer. Jag vill inte inleva mig i gm och vill inte uppleva gms känslor (enligt ovan). Jag vill inte inleva mig i någon som till exempel har kontrollerad en familj i ett decennium. Som sagt bakgrund/motivet är mycket avgörande för mig här. Om jag någon gång får reda på mer fakta så kan det kanske förklara vad som hände. Men för det behöver man väl ingen empati eller sympati för gm? Alltså jag kan förstå vad som har händ i fallet Kim Wall, utan att ha någon sympati eller empati för gm. Jag har absolut inget intresse att inleva mig i denna gm, därför kommer jag inte aldrig att fatta allt. Men det behöver jag inte heller.
/.../

Hanna och Oskar satte sig in i sociala medier, musik och andra ungdomsföreteelser för att kunna ge töserna en så normal uppväxt som möjligt och förbereda dem inför en framtid om de tex skulle kunna gå på gymnasiet. Inte av kontroll, utan av omsorg så att de inte skulle missa viktiga saker och vara utanför när eller om de blev bättre.

Jag tror inte man kan finna svaret i det yttre, lidande och smärta är alltid subjektivt.

Att inte kunna hjälpa sina barn kan jag dock se som en stark faktor.
Men då utgår jag ifrån att barnen verkligen var sjuka. Och där skiljer sig ju våra åsikter åt.
😉

Skam och hopplöshet håller jag med dig om är starka skäl till att någon kanske tar sitt liv.

Med vad hade dessa "perfekta" föräldrar att skämmas för?
Vad är "hopplöst" i en situation med sammanhållen familj, två fina döttrar, fint hus med pool, bilar, jobb, karriärer, god ekonomi och antagligen älskade de vuxna varandra.

Vad i h*lvete var hopplöst eller skamfyllt hos familjen Henkow??
Vi har ju trots tre månaders diskussion inte kommit på en enda grej.

Skam och hopplöshet håller jag med dig om är starka skäl till att någon kanske tar sitt liv.

Med vad hade dessa "perfekta" föräldrar att skämmas för?
Vad är "hopplöst" i en situation med sammanhållen familj, två fina döttrar, fint hus med pool, bilar, jobb, karriärer, god ekonomi och antagligen älskade de vuxna varandra.

Vad i h*lvete var hopplöst eller skamfyllt hos familjen Henkow??
Vi har ju trots tre månaders diskussion inte kommit på en enda grej.

Ja just ja, poolen har jag missat. Då borde allt vara frid och fröjd. 😉

Denna skrift, som bl.a. #tey länkat till tycker är en nyttig läsning. Bl.a. nämns just Bjärred-fallet som ett exempel på ett familicide med altruistiskt motiv.

Syftet med informationsskriften är ett försök att mer generellt förklara "Varför dödar föräldrar sina barn" genom att förklara vad olika forskare kan se via olika studier.

Man tar särskilt upp de självmördande barnadödarna.

"Det här är något som skiljer filicid från andra former av mord, där det är mycket mer ovanligt att mördaren tar sitt liv.

Förutom allt annat, så ställer det här till det för forskarna. En viktig aspekt i kartläggningen av fallen är så klart att undersöka gärningspersonernas psykiska hälsa.

Det är svårt med självmördarna.

– I vår studie har vi har inte alls tittat på deras psykiatriska diagnoser, men det finns skäl att tro att många av dem har lidit av depression. Det finns en amerikansk studie där man utifrån psykologiska obduktioner visat att nästan alla individer som begått dödligt våld och samtidigt tagit sitt eget liv lidit av depression, säger Jonatan Hedlund.

Det finns även en engelsk studie som visar att ca 40 % led av psykiska sjukdomar och att siffran var högre för kvinnor.

"Det var nästan tre gånger så vanligt bland kvinnor som män. I de fall där gärningspersonen led av psykisk sjukdom vid själva mordtillfället var depression vanligast (även det vanligast bland kvinnliga förövare)."

"Jonatan Hedlunds studie visar att de vanligaste psykiska sjukdomarna hos svenska föräldrar som dödar sina barn är psykos-sjukdomar och någon form av personlighetsstörning. Förmodligen skulle andelen med depression öka vid en analys av de föräldrar som tagit sina liv, eftersom självmord ofta är förknippat med just depression. Den brittiska studien har även analyserat de föräldrar som tagit sina liv."

Kan man då förhindra att detta händer? Här i tråden har många menat att skolan borde agerat, BUP, läkare, arbetskamrater, föräldrar, grannar mfl. Det är inte så enkelt.

"– Men man måste vara ödmjuk för svårigheterna att förhindra filicid, jag tror tyvärr att en nollvision är orimlig. Det är komplexa situationer och fallen är ändå så pass få och olika att det är oerhört svårt att förutse dem."

Den skribent som skrivit denna text och ansvarig för innehållet heter Tomas Arnrot
"Jag ville ta reda på varför föräldrar dödar sina barn. För det läste jag flera studier från forskare i Sverige och England, samt intervjuade forskaren och överläkaren Jonatan Hedlund".

Det där med planerat eller inte är nog svårt att veta. Det vet nog bara polisen. I alla fall skrevs ett brev och data raderades på datorn (fb sida), så några sansar måste man har haft i anslutning till dådet. Men att det skulle stå i brevet att man har planerad det sedan hösten, tror jag inte på. Varför skulle man skriva det? Själv om det var så.

Hopplöshet och skam över att inte kunna hjälpa sin sjuka töser?