Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
SD och dess förespråkare har försatt sig i en zon med två spärrlinjer:
1. "Läget är jävligt allvarligt - landet måste räddas!"
2. "Ta det dock varligt - inga radikala åtgärder och förslag!"
Detta är dålig kommunikation, eftersom budskapet tar ut sig självt. Om landet är hotat med undergång - vilka åtgärder är då för stark medicin? Om problemen bara är marginella - varför alls välja ett parti som fortfarande har dålig image och tveksam regeringsförmåga?
Finns ingen motsättning.
Om man vill åstadkomma
bestående samhällsförändringar har man inget annat val än att ha is i magen och skynda långsamt. Radikala, samhällsomstörtande paniklösningar av revolutionär natur, oavsett om det gäller hobbynivån självmordsbomb eller större skala typ statskupp, resulterar ytterst sällan i bestående förändringar. De kan fungera som lock som håller spänningar under kontroll på kort och medellång sikt, ibland i decennier, men till slut tar någon eller något av locket och då släpps krafterna loss igen. Saddam Hussein och Moammar Gadaffi var lock. Kimdynastin är ett lock.
Den vänsterliberala makthegemonin har kunnat ta över så totalt tack vare att den gjort det med myrsteg. Ingen har märkt något från en dag till nästa. Det är bara när betraktarna i ögonblick av tillfällig klarsyn blickat tillbaka 10 eller 20 år som de insett vidden av förändringen som skett. Vid provocerande hårda och snabba framryckningar triggas larmet, och smygrevolutionärerna tacklas tillbaka in i väggen så hårt att de hamnar i gipsvagga. Se bara på Sveriges och övriga EUs förhållande till invandringen. Invällartsunamin hösten 2015 triggade larmet och folket tacklade tillbaka kaozliberalerna in i väggen. Utan detta självmål från vänsterliberalernas sida hade vi fortfarande varit kvar i samma olidliga limbo som innan 2015. Löfven hade fortfarande varit kvar på den upphakade skivan ”övriga EU måste ta ett större ansvar”.
Min största fruktan med Trumps otåliga framfart var just att det skulle trigga en motreaktion av bibliska proportioner, och det är just vad som hänt. Med fasa har jag kunnat konstatera hur Woke, fittmössor och BLM nu har omfamnats av de breda massorna som tar vad fan som helst som är anti-Trump, utan eftertanke. Fringetugget från intersektarna har på nolltid sipprat in i mainstream. Den vänsterliberala retoriken har förflyttats ljusår och är nu mer GAL än i Europa, så till den grad att valfri talkshowvärd kan låta som Gudrun Schyman utan att någon höjer på ögonbrynen.
Men för den som vill kissa i byxan så att det blir varmt ett tag är det givetvis mer attraktivt med politiska självmordsbombare än SD och deras tråkiga, torra byxor...