Citat:
Ursprungligen postat av
ottoplommon
Jag vill också minnas att det var kl 02 på natten KiMs pojkvän och S sprang på varandra vid hangaren.
S ville inte att KiMs pojkvän skulle fråga mer om Nautilus. Alltså var hon rädd. Verkar troligt att polis ringt till henne. Poisbil kom ju till hangaren. Då verkade S förvånad över att KiM var med PM,berättade pojkvännen. Han hade ju redan upplyst henne om den saken. (?)
PMs försvarsadvokat ville gärna att S skulle vittna. Eftersom hon inte ville att det S sagt polisen i tidigare förhör skulle stå oemotsagt. Undrar vad S berättat? Det får vi nog aldrig veta nu.
Ja, det skulle vara mycket intressant att få veta.
Jag tror ju att han på något vis såg upp till S, som till en mamma. Att hon var hans trygghet, hon och katterna. (trots att han behandlade henne som skit som den psykopat han är)
I bloggen beskriver han ju S på ett ganska gulligt vis, i alla fall på samma "gulliga" nivå som han beskriver sina katter. S är alltså både en mamma och en älskarinna för honom, tror jag.
Som den mamma han aldrig haft så representerar S en slags moderlig trygghet.
Och, den trygga mamman S kanske är den enda han känner att han kan öppna sig för, för det kan man ju för sin mamma. Skulle kunna vara så att hon är den enda som får veta något om hans verkliga tankar, hur han känner att mordfantasin börjar ta överhanden och att han kan inte styra det längre utan är "rädd" för att det måste ske.(rädd, det säger han för att få förståelse).
Hon tycker att det låter hemskt, men kan ändå inte riktigt tro att han menar allvar utan försöker istället tala honom tillrätta, låter honom förstå att det måste vara jobbigt med sådana tankar men att han inte ska oroa sig - tröstande liksom.
Om något sådant skulle ha hänt så är alltså S "förvarnad", utan att riktigt ta det på allvar, van som hon är av att PM pratar om konstiga tankar.
Om polisen då ringer och undrar över Madsen och ubåten så börjar såklart oron sprida sig i henne, dels över att en olycka skulle ha skett men även så kommer tankarna om PM:s mordberättelse.
När hon sedan möter Kims pojkvän som ställer frågor om ubåten och berättar att Kim var med så bör hon då hamnat i panik och börjat tänka på PM:s ord.
När sen polisen kommer till hangaren är hon vettskrämd, vill inte tänka tanken att PM skulle ha gjort verk av sin plan, så endera är det för att hon vill skydda PM eller för att hon är rädd för hans reaktion - som hon spelar ovetande/förvånad över att Kim var med.
OM det skulle ligga någon sanning i det jag beskrivit så borde S vid det tillfället, när polisen kom, känt sig chockad, förtvivlad, förvirrad - men också kanske lite skyldig.
För OM PM gjort med Kim det han berättat om för S ganska känslosamt, som något han borde tröstas för - så kan hon känna sig delvis skyldig eftersom hon fått höra PM:s mordtankar utan att ta detta på allvar och utan att berätta detta för någon.