Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Om ens anhöriga ifrågasätter något så fundamentalt som din eller din livspartners lämplighet som föräldrar, speciellt i ett sådant känsligt ämne som ditt barns hälsa som du prioriterar högst av allt, då... Donnerwetter!
Antingen splittrar sådant familjen eller svetsar den samman. Mot alla som kommer med ngn slags kritik eller ifrågasättande.

Hannas familj tyckte säkert att O var dominant och kontrollerande mot H och flickorna.
O’s familj - att Hannas hypokondri och destruktivitet hade sin roll i A’s ohälsa som, de tyckte, f ö var frisk. Och kanske hade anhöriga inte helt fel i sina iakttagelser...
Det faktum att anhöriga har tydligen hamnat i ett ganska distanserat förhållande till familjen är för mig en stark anledning att tro att de har öppnat käft en och annan gång och då sattes på plats.

Det händer att vården vidmakthåller sjukdomar eller mindre lyckade förhållanden. Se exempelvis aspergerkillen som hölls inlåst naken på Danderyds sjukhus och som kommunen äntligen ordnat boende för. Killen blev lycklig och kom ut från sin bubbla. Föräldrarna kämpade sig till detta med hjälp av media. Utan media hade killen fortfarande misshandlats eller om man så vill, "vårdats", eller hållits vid liv utan mening.

Människor medicineras på löpande band i dag, ofta baserat på patientens egen rädsla eller fördomar om sig själv, stigmatisering är vanligt. Jag vill hävda att ME-sjuka med all rätt kan vara rädda, och att det då kan bli självuppfyllande. Försök måste göras för att brytas den onda cirkeln.

Att bryta sönder en familj med socialen inblandad tror jag inte är någon bra lösning utifrån de brister som finns och ännu ett stigma för en kanske trasig familj.

Jag tror att vården måste tänka om när det gäller ME. Att närmare 40 000 sitter hemma i mörka rum kan inte vara en lösning. Det är bara ett nödvändigt ont i brist på annat.

Med detta sagt. ME-sjuka lämnas i sticket och rusar naturligtvis då rakt i armarna på charlataner som också vidmakthåller sjukdomen. Det är antagligen svårt att bli frisk på egen hand och det går verkligen inte med käcka tillrop eller skuldbeläggande.

Barnen hade överlevt om vården haft förmågan att hantera det här, och skolan. Jag vill skuldbelägga alla som hade kontakt med familjen och lät åren gå för en allt mer desperat familj, vem som än mådde dåligt eller var sjuk så kan man inte glömma att tid x lidande är en avgörande faktor för hur det ska gå.

Släkten är värst är ett talesätt som håller. På vilket sätt hjälper det att plocka fram negativa sidor hos varandra... alla har det. Familjen OH borde ha fått bättre stöd från de stödfunktioner som finns för barn. Hemundervisningen var spiken i kistan för familjen. Det kommer att visa sig.

Det handlar inte om att plocka fram negativa sidor. Om anhöriga kände sig oroade över Agnes hälsa och framtid, hade de naturligtvis all rätt att komma till tals, just i kraft att vara närstående. De kunde ha varit en viktig resurs.
Men man kan inte hjälpa den som inte vill bli hjälpt.

Vi vet ju egentligen inte vad de behövde hjälp med. Var det rullande ME, misshandel, paranoia, svår depression, sömnbrist, näringsbrist, rädsla, folie a deux, incest, narcissism eller till och med psykopati inblandat? Altruism sägs vara en vanlig täckmantel för psykopater som vill skyffla över sin skuld vid svåra brott. Här skulle de dela på skulden. Mycket märkligt. Sektspåret känns också varmt. Undrar hur deras bankkonton avancerat de senaste åren? Konstiga utgifter och avgifter?

Ligger mycket i vad du skriver och jag håller med i det mesta. Det är inte ett ovanligt scenario när vuxna barn och föräldrar hamnar i klinch med varandra. Vad som dock är mycket ovanligt är att när människor hamnar i total desperation så att tom suicid börjar ses som ett alternativ, eller som i detta fall tom mord på sina egna barn, så är detta nästan alltid en öppning till att svälja stoltheten, hos alla parter.

Inte i detta fall dock och vem eller vilka som har en del i det kan man bara spekulera om, men min gissning är att det faller på fler än O och H.

Rent teoretiskt är sektspåret som en av väggarna som håller upp det hela.
Allt ont finns i psykiatrin .... bla bla och Psykofarmaka är alltid av ondo
då återstår att hitta en diagnos från en psykiatriker som kan injicera vitamin från en diagnos som är höljd i dunkel. Därför är beskrivningen i mina ögon en ganska perfekt match. Det är ingen glädjande slutsats, men tyvärr kan det vara så.

Just den där skiten att sekten kan fixa allt och fixar den inte det - är det ditt fel - lämnar inte så många vägar ut. Men så mycket emotionellt gisslantagande här att beskrivningen kan låta svartare än blackmail.
https://forensichealing.com/how-to-escape-scientology-billion-year-contract/
Så kan man mötas på andra sidan igen... efter att ha pyntat färdigt det man kan, utan att egentligen ange den verkliga orsaken. Triggern.

Bedrägeriet är så djupt att offren ofta får livslånga skador. Och det bästa man kan göra blir paradoxalt nog att förneka dem. Då återstår bara projektion...

Jag konstaterar , med viss förvåning, att jag håller med om allt du skriver - utöver att jag tveklöst lägger den största skuldbollen hos familjen. Men visst finns det fler som ska ha sig en skopa!

Vilken sorglig artikel, några utdrag:
Det verkar finnas tre sorters läkare. De som säger att eftersom sjukdomen inte kan mätas finns den inte, de som tror på att sjukdomen finns men inte vill lära sig något om den, och de som är intresserade och villiga att lära, säger han.
– Tyvärr är de sistnämnda i minoritet.

Det finns för lite kunskap och för mycket fördomar. Läkare tror att man hittar på, de negligerar symptom. Förtvivlade anhöriga och patienter som inte får bra bemötande ringer oss...

Det vilar ett tungt ansvar på de läkare som inte lever upp till den hippokratiska eden!

Ja.
Man kan ju inte heller låta bli att fråga sig om en del av "locket-på" tystnaden i detta fall, delvis har sin grund i att verksamheter och personer som berättigat borde ha sig en skopa ovett för bristande åtgärder, vill tysta ner det hela?

Problemet är inte de riktigt sjuka i ME.
Problemet är alla andra som inte har ME, men som ändå hävdar detta - av allehanda olika orsaker:

För att de inte vill erkänna psykisk bakomliggande ångestsjukdom eller depression, för att de de facto har en annan somatisk sjukdom, för att de av psykosociala orsaker vill slippa gå till jobbet, slippa delta i samhällets aktiviteter, är "inbillningssjuka" som det så nedsättande tidigare beskrevs.
Dessa individer har alltid funnits och kallats för olika namn under åren varav SVBK bara är ett.

Denna grupp av folk som har eller uppger sig ha ME-liknande besvär, är större än de som verkligen har en ME-sjukdom, betydligt större, mångdubbelt större..
Eftersom det fortfarande inte finns några prover eller undersökningar som kan visa på att någon verkligen har drabbats av just ME - går det inte så lätt att sålla bort de andra.

De andra, de med psykiska sjukdomar, de med depressioner, livsleda eller bara de som inte längre vill eller orkar med sitt jobb eller sin tillvaro - de är så många fler än de ME-sjuka - men de vill gärna också hävda att de har en ME-sjukdom. Dessa personer ställer till det ordentligt för de verkligt ME-sjuka då även dessa får svårt att bli trodda.

Majoriteten av de som uppger sig vara ME-sjuka som läkare träffar på - har helt enkelt inte en ME-sjukdom, utan tillhör oftast gruppen ovan. Därav har en stark skepticism mot dem som uppger sig ha ME-sjukdom uppstått, till nackdel för alla på riktigt ME-sjuka.

Kanske inte så konstigt egentligen. Läkare, övrig sjukvårdspersonal, Försäkringskassa, Arbetsgivare, Försäkringsbolag och andra myndigheter består faktiskt av enskilda individer som bildar sig uppfattningar om olika saker.
Har kanske 95- 100% av alla man mött som påstått sig varit ME-sjuka inte visat sig ha denna åkomma utan faktiskt väldigt ofta gått att visa på andra orsaker till deras lidande, blir man skeptisk.
Precis som de som uppger sig lida av el-allergi, återkommande UFOn, strålning från grannar och element eller Kaninmannen som inte satt i rullstol utan dansade på Liseberg, eller ämnesomsättningssjuka - väldigt många har nu plötsligt fått "ME".

Om Henkows mött skepticism för flickornas sjukdom är svårt att veta - de har definitivt lyckats driva igenom saker som många andra sjuka barn inte är i närheten av, som ex dubbel hemundervisning föregått av att skolan stod i dialog med föräldrarna. Därtill verkar det ju funnits inplanerad fortsatt utredning av Moa.

Någonstans har de i vart fall inte fått det som föräldrarna ansåg att familjen behövde för att fortsätta existera.
Utan att veta vad de hade för problem eller behov i framtiden är det svårt att avgöra hur styvmoderlig bemötta de kan ha blivit eller hur negativ deras framtid kan ha tett sig.
Det är för tyst om detta dubbelmord helt enkelt.

1. jag driver mig veterligen ingen tes om sinnessjukdom....?
Vad har du fått det ifrån? Källa?
Jag tycker nog man är väldigt tokig i det ögonblicket man dödar sina barn, det gör inte en normalt funtat förälder. Men att därifrån bestämt uppfatta att Oskar/Hanna led av en sinnessjukdom är steget rätt långt.

2. Detta dåd har så vitt jag förstått det föregåtts av planering. Avskedsbrevet ska ge någon form av förklaring och argument till varför det skedde samt visa på delat ansvar och samförstånd.
Klarar man att tänka så långt, är man inte mer uppriven än att man kanske också resonerar kring hur brevet tas emot. Vill man vara säker på att bli trodd angående båda föräldrarnas delaktighet och samförstånd - och är bägge jurister - ser man nog till att detta klart framgår. Ev med en film där bägge uttalar sig.