Citat:
Ursprungligen postat av
Walla-walla-wincha
Ja jag känner till folk med ME. Det går att ta sig ur om man har viljan och styrkan. Inget man behöver dö för. De som tagit sig ut fotbojan ME har kämpat mot kroppslig värk och trötthet och därmed trotsat sin åkomma och blivit segare. Från sängliggande med solglasögon på i ett mörkt rum till att börja arbeta. Hade flickorna ME (som ingen vet), så hade de kunnat ha alla förutsättningar för et bra liv om de hade viljan.
Tror du att människor kan ha olika allvarlig grad av olika sjukdomar? Själv känner jag flera som har tillfrisknat i cancer, samma typ av cancer som andra har dött i.
När andra världskriget tog slut och de överlevande släpptes ut från koncentrationslägren, hade ca 65% av dessa olika grader av psykiska och fysiska sjukdomar under större delen av resten av sina liv. De resterande levde relativt normala lyckliga liv där de utbildade sig, skaffade familj och karriärer mm. Var den första gruppen lat eller hade de inte viljan att må bra i ditt tycke? Eller kan det vara så att beroende på vilken hjälp vi får, vilka egenskaper som vi har för övrigt, vad vi fått med oss från födelsen eller fått under livet, kan hjälpa oss att tillfriskna såväl från psykiska som fysiska sjukdomar?
Utifrån dessa frågeställningar, tycker du att det är rimligt att lägga in moraliserande aspekter på människors sjukdomar och deras tillfrisknanden? Eller är inställningen snarast äckligt fascistoid?
Bemöttes föreliggande familj av denna moraliserande inställningen vilar det ett tungt ansvar på sjukvården. Jag tror att det i detta nu pågår utredningar om hur dessa skött sina uppgifter — gissningsvis finns det en och annan som lär få sig en välbehövlig smäll på fingrarna.
Med det sagt, vilar naturligtvis det största ansvaret på barnens död på föräldrarna själva.
Fan, tror tom jag lägger till att jag tycker att det är fel att döda barn, för säkerhets skull.