https://www.expressen.se/gt/pappan-j...-i-mataffaren/
Joachim Heidkamp, 40, reagerade starkt när han såg vingummibitarna i sonens godispåse.
– Godis som associeras med alkohol i en matvaruaffär … nej, säger han.
Nu plockas godiset bort från sortimentet hos Pekås.
Ja, Joachim är KRÄNKT!
Av godisar. Som ingen tvingat honom att köpa.
Men han är så KRÄNKT att han måste hindra alla andra människor från att köpa godiset, så han gråter ut i kvällspressen och får affären att plocka bort godiset.
Joachim är STOLT över att han agerat som en riddare mot omoralen. Trots att konsekvenser blir att 999 av 1 000 kunder blir berövade en produkt man inte alls tar illa upp av.
Att han själv bara skulle undvika att köpa produkten tycks uteslutet.
Allt detta görs med sonen som påtryckningsmedel. Sonen är för Joachim ett redskap för att tvinga sin vilja på andra. Sanningen är att Joachim inte alls bryr sig om sin sons välbefinnande.
Av detta skäl skickar han in ett foto till tidningen på sin son, som knappast är mogen nog att själv fatta ett sådant beslut.
I detta nu har artikeln 14 000 delningar. Folk är både sura och förbluffade över Joachims spelade kränkthet, men sonen tvingas förknippas med haveriet och synas på bild.
Frågeställning:
Är det rimligt att som förälder att använda sina barn som utpressningsmedel när man på moraliska grunder vill tvinga andra att agera så som man önskar?
Är det lämpligt att låta tidningar publicera bilder på ens unge i uppenbart laddade artiklar?
Är Joachim verkligen i position att moralisera om vad som är bra och dåligt för barn efter sitt eget agerande?