Citat:
Ursprungligen postat av
Hexen666
Kan det kanske vara så att du helt enkelt inte kan vira huduvet kring de ideerna han för fram? Eller kanske är det hans sätt att lägga fram saker som inte passar dig? Han pratar ofta om djupa psykologiska mekanismer hos människan och hur det kan manifestera sig utåt i kultur, politik osv. Han är egentligen väldigt neutral i diverse frågor. Det han gör är att utforska ideer och hur saker och ting hänger ihop. Sen är det upp till dig om du håller med honom eller inte. Men uppenbarligen är det väldigt många som uppskattar det han har att säga. Han har ju onekligen ett sätt att förklara saker och ting på som gör att många får en aha upplevelse. Saker som man själv kanske innerst inne vet men som många inte har förmåga att konceptualisera för sig själv.
Det jag personligen uppskattar med Peterson är att han vågar tänka högt offentligt, han vågar slänga ur sig vissa antaganden och premisser och utforska dom även om dom kan vara kontroversiella.
Om du jämför honom med någon du själv ser upp till, tycker du verkligen att han har mindre substans?
Första bästa duger för att försöka visa vad jag menar, här är en föreläsning jag glooglade fram med "Jordan B Peterson transcript" och hittade på
https://beyondhumannature.wordpress.com/2018/03/15/strengthen-the-individual-a-counterpoint-to-post-modern-political-correctness-jordan-peterson-transc ript/
I själva verket är det en över 70 minuter lång föreläsning, och som börjar med att han skrev en uppsats om Auschwitz när han var 13. Den berör atombomber, Carl Rogers, Freud, Alfred Adler, Nietzsche, Dostojevskij, Bibeln, Solzjenitsyn, Jung och Pinocchio, för att nämna ett urval.
Men jag koncentrerar mig mest på den sista kvarten.
Mycket kunde naturligtvis säga om de olika truismer, catch-fraser och rena obegripligheter han klämmer in däremellan, men det blir mest intressant när han övergår till postmodernismen.
Då kastar han plötsligt alla hänvisningar till författare, rörelsens företrädare, böcker, citat och annat som en hederlig professor borde vara rätt noggrann med.
I stället målar han upp egna godtyckliga schabloner och nidbilder av vad postmodernism är, och kommer med uppseendeväckande vilda påståenden om en kult som invaderat universiteten och hjärntvättar barn - utan tillstymmelse till belägg för något av det.
Men naturligtvis med lättfattliga catch-fraser:
Citat:
The postmodernists manage to be nihilistic and totalitarian at the same time!
Citat:
They combine the nihilism and totalitarianism, with the worst aspects of dogmatic religion
Citat:
And their idiot professors, pat them on the back and send them out in the world to do that instead of teaching them how to live! They damage their mental health! They hurt our society! They’re bringing things down and that’s what they’re aiming at!
Och så vidare...
Och någon hjälp-dig-själv-truismer ska förstås ingå även här:
Citat:
...is life so terrible that it shouldn’t exist?
Well the answer is, it depends on how you live it. And if your life is so terrible that you can’t bear it then it raises the question as to whether or not you’re living it properly and that’s not to say that people don’t suffer under burdens that are too great for them to bear, they certainly do. It doesn’t matter, because if you let that embitter you, if you let that destroy your allegiance to the proper path all it does is make that worse and everything else. It’s no way out.
Och avslutningen:
Citat:
You say” weak and miserable as I am, I can still stand up to the terrible tragedy of life and prevail! And that’s good enough!”
Som svar på frågan om jämförelse med någon jag ser upp till...ja jag har lyssnat på många professorer i mina dagar.
Kanske om jag satt i salen med Peterson där framme ropande "ALL…HELL…BREAKS…LOOSE!" så skulle jag för ett ögonblick tänka, shit den här killen är häftig.
Efteråt skulle jag antagligen börja fundera på vad han egentligen sa eller ville få sagt.
Var det en föreläsning i någon som helst vetenskaplig disciplin, psykologi, filosofi eller annat så skulle jag naturligtvis först börja undra hur postmodernismen kommer in i bilden.
Sen skulle jag undra varför han inte tillämpar några som helst vedertagna och hederliga vetenskapliga normer när han kritiserar postmodernismen. Varpå jag skulle börja ifrågasätta hur seriös han egentligen är.
Utan tvivel skulle hans hangup vid postmodernismen och "kulten som hjärtvättar barn i universiteten" även få mig att undra om allt verkligen står rätt till med mannen.
Och till slut skulle jag undra varför jag suttit i 75 minuter och lyssnat på detta för att komma fram till poängen "fast jag är nere kan jag stå upp mot livets tragedi, och det är gott nog". Liksom, läste jag inte det i Wayne Dyers "Sikta mot stjärnorna" typ 1987?
Så sammanfattningsvis, det skulle antagligen vara en av de mer fängslande föreläsningar jag varit på, men definitivt också en av de sämsta.
Jag skulle kunna räkna upp 15-20 helt vanliga professorer vid svenska universitet som under 2x45 minuter levererat betydligt mer substans, på ett akademiskt hederligt sätt, och dessutom på ett begripligt och strukturerat sätt. Detsamma kan jag säga om en del postmodernister jag läst - och med just det vill jag vara påstå att det inte kan vara min läsförståelse det är fel på.
Det beklämmande är att sgs alla föreläsningar med JP har varit just så här, så det är ju inte så att han hade en dålig dag på jobbet just när den här föreläsningen hölls.