Jordan Peterson klär av rabiat feminist i UK under intervju

"Mäns våld mot kvinnor"
Där har vi en grov generalisering om något. Hör inte många feminister beklaga sig över den...

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/l8za3/dagen-inte-alla-man-debatten-dog-for-alltid

Alla män!

De flesta av oss som lever och arbetar i verkligheten är fullt medvetna om att hierarkiska strukturer är en naturlig del av samtliga samhällen, organisationer, grupper, kulturer och subkulturer bestående av homo sapiens.

Sedan kan man verka harmoniskt och respektfullt i den hierarkin, vara en del av något större och göra sitt bästa efter kompetens (fömåga) utan att sabotera för andra eller kräva särbehandling. Inget för psykopater eller omogna människor direkt.

Eller så kan man offra stora delar av sitt liv och välbefinnande för att aggresivt klättra i den hierarkin. Här kan personlighetsstörningar komma väl till pass däremot.

Man kan tydligen även råka vara en sorglig indoktrinerad liten snöflinga som projicerar sin otillräcklighet och inkompetens på framgångsrika människor med hög social status, och från botten av hierarkin hjälplöst yla att den endast är en social konstruktion. Och att de som likt hen inte är tomma människoskal fyllda av ideologi måste vara psykopater.

Det håller jag inte med om. Samhället är fullt med alla möjliga strukturer. Det är ju inte så att ett gäng gubbar suttit ner och sagt att nu ska vi bygga en struktur som exkluderar kvinnor.

Sen brukar man ju också använda ordet i betydelsen strukturellt fenomen/problem, t ex. om man konstaterar att vissa grupper är över- eller underrepresenterade i nåt sammanhang. För att ta ett populärt exempel här på FB, att oproportionerligt många anställda på SR/SVT tycker att MP är bästa partiet.

Har mött en massa människor som delad in sig i hirarkier. Oftast är det de som vill ge sken av självförtroende för att dölja osäkerheten kring sig själva. De tillhör heller inte kategorin som man skulle placera de människor som idag anses lyckade. Men det är klart att de kan finnas i alla samhällsklasser.

Okej, så: Om det stämmer, det jag har ponerat i mitt tidigare inlägg under 1 och 2, skulle branschers strukturer vara naturliga uttryck för 1 + 2. Och likaså utgöra naturliga samband/förhållanden som svårligen skulle kunna rubbas utan exempelvis styrning, extrema metoder och/eller tvång. För jag antar att du förstår att man nästan omöjligen förändrar samband som är grundade i naturliga processer. Och till naturliga processer räknas biologiska och sociala processer.

Tankeexperiment 1: Året är 1703 och vädret är förfärligt i den småländska byn Kristdala. Snön vräker ner och någon måste klyva de frusna kubbarna till splintved så att man kan elda och få upp värmen i familjens lilla stuga. Alla fryser, ingen vill gå ut och klyva veden. Det är ett drygt, kallt och väldigt tungt jobb. Det är dessutom så att bara en person i gruppen kan göra jobbet - den vuxne mannen - eftersom mycket råstyrka krävs. Därmed faller det på mannens lott att utföra uppgiften som i sig är fundamental, eftersom den i förlängningen håller gruppen vid liv och skapar trygghet. Sammantaget gör mannens egenskaper honom oumbärlig. Det gör också att hans status - utan att han har bett om det eller kan rå för det - höjs.

Bredvid mannen finns en kvinna. De lever sida vid sida och uträttar sysslor som de i regel är mest passade att utföra - och överlag känner störst intresse för. Många gånger kan kvinnorna inte utföra de arbeten som männen gör, många gånger är de inte heller intresserade. Och omvänt.

Positionerna har etablerats och fortsätter att etableras. Det är naturligt.

Tankexperiment 2: Året är 2018. På vårdavdelningen Liljan i Skellefteå är 10/10 anställda kvinnor. Varför det är så, vet man inte riktigt. Nu har man dock bestämt att man i den kommande anställningsprocessen (eftersom en kvinna ska sluta) ska ta extra hänsyn till de män som söker jobbet på Liljan. Varför, vet man återigen inte riktigt. Kanske är det för att påbörja en utjämning av fördelningen kvinnor/män. Antagningsperioden löper så ut och det visar sig att endast en man har skickat in CV och personligt brev. Han har ingen arbetslivserfarenhet inom vårdsektorn men säger sig ha lätt att lära. Däremot verkar hans intresse för arbetsuppgifterna vara svalt och han påtalar även att det känns obehagligt att hjälpa en äldre person med dennas/dennes intimhygien, blöjbyte och toalettbestyr. Han anställs - man hoppas att han ska kunna hantera sina obehagskänslor, man hopas att han ska passa för yrkesrollen.
Bortvalda i processen är fem kvinnor med arbetslivserfarenhet från vården. Dessa sade sig även tycka om att hjälpa och vårda.

Efter ett halvår jobbar mannen kvar. Det har dock blivit tydligt att vårdkvaliteten på Liljan har försämrats sedan mannen (eller, den oerfarne personen utan yrkeskompetens, lust och noggrannhet) anställdes. En tiondel (1/10) av vårdpersonalen håller inte måttet. Tre vårdtagare har fått sår till följd av mannens slarviga blöjbyten - han har avstått ifrån momenten dusch och noggrann rengöring/smörjning. Detta har lett till fysiska besvär (sår, sveda) samt psykisk stress för vårdtagarna, samt merkostnader och besvär för avdelningen/kommunen/samhället. De äldres anhöriga är besvikna, deras gamla föräldrar har behövt lida. Vårdkvaliteten som våra skattemedel finansierar har försämrats.


Slutsats:
I förlängningen av tankeexperiment 1 och 2, hamnar rätt person (bäst skickad, skapande störst lönsamhet) på rätt plats. Strukturerna utkristalliserar sig naturligt: Samhällsstrukturer är naturligt grundlagda (biologiskt/socialt).

Tankexperimenten ovan skulle självklart kunna inkludera andra människor - människor av andra kön, med andra erfarenheter, andra drivkrafter, intressen, egenskaper. Utfallen hade dock varit desamma - utifrån de förutsättningar vi har (styrkor, egenskaper, intressen, kön o.s.v.) samt de strukturer som vi placerar oss i eller blir placerade i, formar vi vår historia. Ansvaret/skulden bär vi alla - oavsett kön, ålder, egenskaper osv.

Är enhetsansvarig på Liljan to blame för att de väljer att kvotera in mannen och försämra vården? Är mannen med yxan/råstyrkan to blame för att han genomför de uppdrag han är bäst skickad att genomföra samt känner mest intresse för, samt får status för? Är en inkvoterad kvinna to blame för att hon utmanövrerar en person som är bättre skickad att utföra arbetet, samt försämrar företagets kvalitet?

Sånt här kan man fundera över en februarisöndag.
Hopas du får nya perspektiv eller förändrar din point of departure framöver.

Man "delar inte in sig" eller väljer själv plats i funktionella hierarkier. Lika litet som man väljer vilka styrkor eller svagheter man föds med. Det du beskriver är korruption och poserande, och fungerar egentligen endast i artificiella politiska/kulturella sammanhang, inte en faktisk arbetsplats där man bidrar i ett sammanhang större än en själv, där ens kompetens - inte självbild - är avgörande. Och därför är dessa människor, precis som du säger, egentligen inte särskilt lyckade - eller lyckliga.

Hade de däremot fyllt en passande och meningsfulla lucka i en funktionell hierarki och blivit uppskattade för sin äkta personlighet och kompetens istället för vad de tror de måste låtsas vara för uppskattas...
ja då hade det urgamla, biologiskt förprogrammerade belöningssystemet pumpat ut serotonin. Och de hade inte längre behövt låtsas vara någon de inte är. Och mått mycket bättre.

Men något säger mig att dessa stackare fått höra sedan barnsben att "Du kan bli precis vad du vill. ALLA kan det!"

Har man köpt den kontraproduktiva (och helt ärligt skittaskiga) lögnen redan som liten blir det väldigt svårt att se det praktiska, positiva och funktionella i hierarkier senare i arbetslivet. Och lika svårt att se att den rollen man själv skulle passa till är mer värdefull och givande att sträva efter än den rollen som har mest status i ens grupp/klass/omgivning för tillfället.

Lyckade människor är trevliga och generösa. De har inget behov av skryta och se sig som förmer. Men visst finns det dem som armbågar sig fram just i syfte att få göra det. Människor som haft det extra svårt här i livet.

Det var trevligt att du tog dig tid att skriva ner så utförliga exempel. Nu är jag ingen större vän av kvotering och tycker att kvinnor mycket väl kan klyva ved, men jag förstår naturligtvis din poäng.

Samhället har inte utvecklats genom att man bevarat status quo utgående ifrån vad som för tiden betraktats som av naturen eller gudarna givet. T.ex för 150 år sedan var det otänkbart att kvinnor skulle skaffa sig en utbildning, och ännu för 60-70 år sedan var det naturligt att en kvinna var hemmafru.

Det var ett gott försök, men jag kommer inte att bli konservativ.

Har det också funnits en och annan dålig idé i denna samhällsutveckling?

Vad har många av dessa gemensamt?

Det har funnits otaliga både bra och dåliga idéer om man frågar mig. Avskaffande av slaveriet och införande av allmän rösträtt var bra idéer, nationalsocialismen var en mindre lyckad idé till exempel.
Samhället har rört sig framåt genom att nya tankar har tänkts och politiska idéer kolliderat.
Vissa ideer tycker kanske du var dåliga och jag bra, eller tvärtom.


Det kommer du säkert snart att berätta.

Håller du inte med om att en struktur är något som medvetet uppförts?
Retoriken talar sitt tydliga språk.

Du har såklart helt rätt i att gubbar inte utgått från en vilja att diskriminera kvinnor, ja om man undantar religion då.

Du får hemskt gärna förtydliga hur du menar att dessa "strukturer" är ofördelaktiga för kvinnor, är det därför att arbetslivet är konkurrensinriktat, att prestation belönas, att vissa arbeten är högre avlönade?


Det räcker gott att tala om fenomen/problem, att hävda att det är strukturellt ger det en annan innebörd.

Hela iden att över/underrepresentation ska utgöra ett sorts problem är identitetspolitik i sin renaste form. Att en individ bara kan relatera/gynna individer med samma kön, hudfärg eller kultur.
Ett recept för katastrof.