Citat:
Ursprungligen postat av
Hartarbete
Danmark hade större boprisfall 2012 men ingen finanskris. Norge har haft boprisfall senaste åren men ingen finanskris och det ser jättebra ut för både norge och danmark idag.
Förlåt, men Danmark var en av de hårdast drabbade i den senaste krisen. Bostadspriserna sjönk kraftigt 2007-2012 och krisen i världsekonomin spädde på eländet. 62 danska banker räddades av staten 2007-2013 (
https://www.mm.dk/artikel/finanskrisens-fortraengte-aarsager), vissa re-kapitaliserades och såldes, andra sparades i statens ”skräpkorg” Finansiel Stabilitet och delar har sålts ut efter hand. Fram till sommaren 2013 var de totala kreditförlusterna uppe i 174 Mdr DKK (10% av Danmarks BNP).
I januari 2018 slogs sysselsättningsrekordet i Danmark, det gamla rekordet var från april 2008 (
https://finans.dk/erhverv/ECE10433683/ny-rekord-aldrig-har-der-vaeret-flere-i-job-herhjemme/). Värt att notera är att befolkningsgruppen 16-64 åringar ökat med 2,6% samt att antalet arbetare från andra EU-länder ökat med ca 80000 sedan 2008, så sysselsättningsgraden har en bit kvar till 2008-års nivå (Danmark hade högst sysselsättningsgrad i EU 20-64 år 2007 på 80% och ligger nu på 77%, omsprungna av Sverige, Storbritannien och Tyskland).
Danmarks tillväxt har generellt sett varit usel sedan 2007, se De Økonomiske Råds rapport (
https://www.dors.dk/oevrige-publikationer/kronikker-artikler/dansk-vaekst-siden-finanskrisen-slemt-staar , kan nog jämföras med Konjunkturinstitutet). 2009-14 hade endast 8 OECD länder sämre BNP/Capita tillväxt än Danmark (bla PIGS). BNP per Capita var 2016 fortfarande lägre än 2006 (
https://da.tradingeconomics.com/denmark/gdp-per-capita-ppp)
Danmarks kräftgång berodde bara till en del på fallet i bostadspriserna, en riktigt stor bov i dramat tidigt var fastkurspolitiken. Den svenska kronan föll som en sten när riksbanken slaktade räntan, men då danska nationalbankens viktigaste åtagande är fast kurs mot Euron förblev räntorna högre längre samt att dopingeffekten som svensk ekonomi upplevde, uteblev i Danmark som hamnade i samma sits som Spanien och Italien, dvs bromsvagnar till det tyska loket.
Till det kommer det höga skattetrycket (EUs högsta), det faktum att man körde med budgetunderskott trots ekonomisk överhettning före krisen (vilket ledde till sparpaket och skattehöjningar när krisen var ett faktum), ett stort antal företag som klarade att hålla näsan över vattenytan under högkonjunkturen och den hårt skuldsatta jordbrukssektorn. Den sista punkten är förövrigt inte löst, skuldsättningen i jordbrukssektorn (står får 25% av Danmarks export) är väldigt hög och lönsamheten obefintlig. Priserna på danska jordbruksvaror (främst mejeriprodukter, griskött och levande smågrisar) har fallit de senaste 2 kvartalen och är tillbaka på nivån från 2015 (där nästan alla producenter gick med förlust) och hela sektorn lider av stort investeringsbehov (knappt några investeringar har gjorts på 10 år).
Enligt min ringa mening är Danmarks största problem för tillfället invandringspolitiken (utlänningspolitiken som man kallar den). Och det handlar inte om vad man tycker utan mängden tyckande. Alla danska partier tror att det finns miljoner röster att vinna eller förlora i den frågan och det faktum att den debatten så totalt dominerar betyder att ekonomisk politik, näringspolitik, skattepolitik, 718000 danskar i arbetsför ålder på offentlig försörjning och världens största offentliga sektor inte hamnar på diskussionslistan.