Utbilda sig till personalvetare

Precis va dem jag var ute efter, men vad är skillnaden mellan dessa?
filosofie kan jag tycka låter självklar för personalvetare
tekmologie- abb eller teknik mot olika inriktningar
medicine- läkare, säkert vetenskap
teologie- enligt google präst, församling osv.

Är jag rätt ute?

Men med andra ord: så länge jag har koll på alla dessa, hur många hp det ska vara osv då kan jag själv studera kurser och lägga ihop själv.
Någon här som lagt ihop eget program? det skulle egentligen vara bättre för mig, men då måste man ju ha koll på vilka kurser som ingår i vilken gren, låter lite krångligt :/

Japp, du har förstått det helt rätt.

Jag glömde att det även finns jur.kand. d.v.s. kandidater i juridik.

För en kandidatexamen krävs det minst 3 års heltidsstudier varav minst 3 terminer i ditt huvudämne. För en magisterexamen krävs det minst fyra års heltidsstudier varav minst 4 terminer av ditt huvudämne.

När jag pluggade på högskola på 90-talet räknade man att ett poäng motsvarade en veckas heltidsstudier, d.v.s. en termin motsvarade 20 poäng. Av någon av mig okänd anledning har man ändrat det idag och kallar en termins heltidsstudier för 30 poäng.

Ja du kan plocka ihop en utbildning själv. Det är väldigt vanligt. Vad jag förstått var det fram till för 50-år sedan knappt ens möjligt att studera på ett färdigt program. En stor del av den kritik studentprotesterna (i Sverige) som förekom då var visst just p.g.a. att det skapades färdiga program.

Du kan välja om du vill studera på ett program/linje där de redan plockat ihop massor av ämnen de finner vettiga att läsa för en viss utbildning, eller läsa fristående kurser. T.ex. kanske någon väljer att studera en termin statistik, en termin juridik, en termin nationalekonomi och tre terminer företagsekonomi. Denna person har då en fil.kand. med huvudämnet företagsekonomi. Personen har förståss precis samma titel om han/hon istället för t.ex. juridik valt statsvetenskap och istället för statistik valt sociologi eller ekonomisk historia. Man kan plocka ihop själv m.a.o.

Men om man vill kan man istället välja att läsa t.ex. ekonomilinjen så har de redan plocka ihop en färdig kombination de flesta gillar. Sannolikt en grundkurs (=en termin heltidsstudier i ett ämne) i några ämnen de finner bra, troligtvis några av de ovanstående. Efter att denna är klar väljer studenterna en inriktning och får fortsätta fördjupa sig i sitt valda huvudämne, t.ex. företagsekonomi. Denna fördjupning (i detta fall de två återstående terminerna i företagsekonomi) hoppar de in och läser med de som läser företagsekonomi som fristående kurs.

I alla terminer du läser finns obligatoriska kurser och valfria. I t.ex. historia kan de under en termin ha fyra kurser varav två eller tre är obligatoriska och en eller två är valfria, eller uppsatser (vilka förståss är valfria ämnen). Obligatoriskt kanske är en 5 veckors kurs om industriella revolutionen och därefter för 5 veckor där man får väja mellan några olika saker att läsa, kanske t.ex. om gamla Grekland, Romariket, Kina och Egypten.

Väler man att läsa en linje då man redan läst fristående kurser som ingår i denna, får men tillgodogöra sig dessa och behöver ej läsa om dem.

Tips: Om du väljer att plocka ihop din utbildning själv med fristående kurser. Tänk då på att först läsa de olika grundkurser du tänkt och avsluta din utbildning med att sist läsa 2:a och 3:e och ev. 4:e terminens fördjupning i ett ämne. Gör inte tvärt om att försöka börja med att först läsa 3 eller 4 terminer i ett ämne. Orsakerna är flera. Dels är grundkurserna oftast rätt enkla, men det blir sedan svårare, vilket inte är så kul om man inte är van. Dels kan du nyttja tidigare lästa ämnen mycket i t.ex. uppsattsskrivande som 3:e och 4:e terminen till hälften handlar om. Dels har många en tanke på vad tror är kul att läsa när de börjar på högskolan, men efter att pluggat ett tag märker de att de finner något annat intressantare.

Som sagt var har jag ej läst den utbildningen du funderar på, men sannolikt kommer ni att i få läsa vissa obligatoriska kurser och få välja några själva och på så vis välja en inriktning.

Det ovanstående gäller på ett stort universitet. På en liten högskola i en svensk småstad kan de olika valmöjligheterna vara mer begränsade av naturliga orsaker. Men grundprincipen är den samma.

Förlåt att inlägget blev jättelångt!

Förstår då varför de är så olika då från skola till skola!
Men huvudämnet innebär alltså dem kurser man väljer att ta fördjupning inom? Leker med tanken att jag studerar kurser i ledarskap, organisation och sådana grejer men sedan väljer ex, företagsekonomi att fördjupa mig inom, då blir det åt personalvetare hållet men mot ekonomi.
Blev faktiskt sugen nu på att plocka eget just för att man får de man vill ha, men samtidigt svårt att veta vilka kurser man kan välja mellan att ha som grund och fördjupning.
Grundkurserna lär ju ändå ligga inom ämnet man kan ju inte ex studera mkt byggnads i grund och ekonomi i fördjupning och bli ekonom.
Så hur vet man vilka kurser som man kan välja för att hålla sig på rätt stig och vilka kurser som bygger på varandra (som man då har som fördjupningskurs)?
Och tack att du förklarar, verkligen!!

Ja, exakt så. Du har förstått det helt 100% rätt.

Och du kommer faktiskt inte bara att bli personalvetare med inriktning mot företagsekonomi, utan t.o.m få inrikta dig än mer, t.ex. mot revision, marknadsföring, organisationsstrukturer och vilken del av detta du blir expert inom. Så om du tröttnar på jobbet som personalvetare kan du söka jobb som ekonom av något slag.

Personalvetare är ingen skyddad titel. Du kan kalla dig det redan nu om du vill. Liksom t.ex. konstnär. Däremot lär du ju inte få jobb som det. De lär kräva relevant utbildning. Men det är nog ganska öppet vad exakt du skall ha läst, med vissa förbehåll. Jag gissar på företagsekonomi, sociologi och juridik bör ingå. Obs! Bara min gissning! Efter något år slutar kanske läraren som är jurist och de anställer istället t.ex. en entolog, varpå de m.a.o. byter en grundkurs i ett ämne till ett annat. På en anna högskola har de istället anställt en statsvetare eller psykolog. Så det är m.a.o. inte så exakt vad som skall ingå som det t.ex. är på läkarlinjen för att få en läkarlegitimation.

Men att ha läst om t.ex. partikelfysik i yttre världsrymden lär aldrig ingå då det nog inte tillför något av värde för det jobbet. Likväl som om du väljer det som fristående kurs. Men din utbildning underkänns inte för det och många läser något irrelevant för sin utbildning bara för att det är kul. Men ur arbetsmarknadssynpunkt betyder det ju inte mer än om du kan spela bastuba eller dreja krukor.

En lärare är ju t.ex. också expert i något ämne. Eller en läkare. Det gäller alla akademikeryrken och deras utbildningar. Men även också många hantverkare, t.ex. en fastighetsskötare har en speciallitet, t.ex. elektrisitet, vvs, dörrlås etc. Och kan nog byta till att jobba som elektriker, rörmokare eller låssmed.

Har du inte läst ämnet förut får du bara läsa första terminen (=grundkursen), först när den är avklarad får du börja på den andra terminen, när den är klar på den tredje osv. Det ämne du fortsätter med blir ditt s.k. huvudämne. Du får förvisso kombinera hur du vill, men nästan alla väljer att bara läsa grundkursen i flera ämnen och fördjupa sig ett ämne. Det är enklast att börja med flera grundkurser och avsluta utbildningen med fördjupningen i ett av dem.

Förvisso kan man ju alltid fråga om man får hoppa in på något enstaka jätteintressant man bara "måste" ha, fast man inte riktigt nått dit än, oftast är det ingen omöjlighet. Jag minns själv att jag tilläts hoppa in på en doktorandkurs i 5 veckor, fast jag själv bara läste D-kursen. Och jag kände verkligen att det var en klart högre nivå. Likaså kan man få godkänt att hoppa in några veckor på kurser man inte ens läst alls. Men dessa är då definitivt något mycket likartat. T.ex. en historiker som inriktat sig på vikingatiden och får hoppa in på en arkeologikurs om vikingatidens gravar e.likn. kommer säkert godkännas. Det brukar vara riktigt givande att läsa det från ett annat perspektiv. Liksom för de andra på kursen att få en ny kurskamrat som ser det från ett annat perspektiv.

I utbildningar färdigt ihopsatt av högskolan tenderar de tyvärr inte alltid skriva vad ämnet ligger under, utan bara namnet på delkursen. T.ex. en kurs i algebra, en kurs i derivatakalkyler, en kurs i geometri, en kurs i integralkalkyler etc. och inte att det är den vanliga grundkursen i mattematik. Allt man läser på en färdig linje kan man också läsa på fristående kurser. Många gånger är det t.o.m. samma lärare. Möjligen att färdiga linjer ibland byter ut någon enstaka bok ur kursinnehållet o.likn, så visst kanske inte alltid till absoluta absurdum, men du förstår säkert vad jag menar.

T.ex. organisationsfrågor låter i mina öron som typiskt företagsekonomin. Om det inte står i kursplanen för en linje föreslår jag att du ringer dem och frågar. Eller varför inte besöka dem och sätta dig ner och prata, de har anställda studievägledare som jobbar just med detta. De kan berätta exakt vilka olika ämnen de satt ihop i sin linje och vilka olika kombinationer som är bra och vilka som är idiotiska. Du kan ju också fråga någon som jobbar med det. Vilka ämnen de läst och vilka de nu efteråt ångrar att de inte läste. Eller ringa deras fackförbund, det bör rimligen vara JUSEK (=jurister, samhällsvetare, ekonomer), de vet garanterat också. Kanske arbetsförmedlingen vet? Går du fortfarande i gymnasiet har även de studievägledare som vet, eller kan kolla upp det.

När jag läste på universitetet på 90-talet läste nog majoriteten fristående kurser istället för färdiga linjer. Så det är absolut inget ovanligt på de stora universiteten. Däremot har många mindre högskolor inte samma antal studenter (eller lärare) varför de oftast endast kan erbjuda färdiga linjer med vissa smärre valmöjligheter. Dessa brukar förvisso hålla utmärkt klass, men för att själv sy ihop sin egen utbildning begränsas valmöjligheterna oftast markant. Välj då istället något av de större universiteten, på dessa kan du studera precis allt, ibland till nästan rent absurdum.

Jag insåg att jag kanske borde förtydliga hur högskolor är uppbyggda.

Tänk så här: Ett universitet är nästan som flera olika skolor som ligger bredvid varandra. De har ibland t.o.m. egna hus, eller åtminstone ett eget trapphus eller våningsplan. De har sina egna lokaler, i vissa fall t.ex. även laboratorier eller egna bibliotek. De har sin egen vaktmästare och studievägledare, liksom massor av lärare. Dessa är alla experter på samma ämne, t.ex. religion. Men de är experter på olika religioner. Och det enda man kan plugga där är således religion, inget annat. En sådan "skola" heter institution. Man kan bara söka till den första terminen, kallad grundnivå, eller A-kurs. Klarar man den är man kvalificerad till B-nivån, fixar man den är man kvalificerad till C-nivån och klarar man sen är man kvalificerad till D-nivån. Institutionen bestämmer själv vilka saker som ingår i kurserna, så det kan m.a.o. skilja sig lite från ett universitet till ett annat, men i praktiken är skillnaderna oftast inte så stora. Därför kan de också ibland kalla samma sak lite olika saker, i t.ex. historia: 1500-talet/ Reformationen/ Wasa-tiden, sannolikt är det samma sak som olika universitet valt att ge olika namn.

Alla studenter tillhör alltid en institution. För att studera ett nytt ämne, dvs på en ny institution, måste man söka dit på samma sätt som man sökte den förra. På såväl A- som B-, C- och D-kurser finns saker som ingår obligatoriskt och andra man själv får välja.

Ibland har en institution, t.ex. företagsekonomiska institutionen anställt eller hyrt in lärare från andra institutioner t.ex. nationalekonomiska, statistiska och ekonomisk historia och erbjuder en hel linje. Studenterna får då läsa A-kurserna från samtliga dessa och är sedan garanterade plats att fortsätta B-kursen och vidare på den institutionen de själva valt. Vill de istället ha en annan inriktning t.ex. ekonomisk geografi, går det oftast bra, men de får då själva söka till den institutionen och hoppas att de kommer in och kan börja på A-kursen. Fördelen med en linje är att man är garanterad att komma in på allt den erbjuder och slipper söka. Nackdelen är om man inte vill läsa denna ämneskombination.

På de mindre högskolerna är liksom hela högskolan en och samma institution. De har bara haft förutsättningar att anställa en eller två lärare i varje ämne. M.a.o. som på ett gymnasium. De erbjuder därför i stort sett bara färdiga linjer. Och tillskillnad från det stora universiteten ovan är det mesta redan bestämt vad som ingår. Det finns inte alls samma möjligheter att själv välja, många gånger inte ens ett huvudämne. En utmärkt färdigvald utbildning erbjuds, men det är den som erbjuds, take it or leave it. Gillar du deras färdiga paket skulle jag rekomendera det, annars inte, för du är ganska låst till detta. Fördelen: det är lättare att komma in på de mindre orterna, lättare att finna bostad och det blir mer klasskänsla då alla läser samma saker hela utbildningen.

Kände bara att jag kanske borde förtydliga.

Ursäkta sena svaret! Har kollat igenom alla programmen dem senaste dagarna och hade fastnat men de hade du svaret på, vet inte vart men helt plötsligt föll polletten ner!
Har faktiskt inget att tillägga förutom tack för all hjälp, funderat på att bli syv
Blir att söka program som första valen sedan kurser på distans så får man se om jag hinner lägga ihop ett eget innan man kommer in på ett program. I värsta fall har jag en mindre kurs om jag kommer in på programmet :-D

ännu en gång tack !!

Fortfarande löjligt många personalvetare som går arbetslösa? Tycker man ser att många landar på deltidstjänster på en massa jävla bemanningsföretag snarare än fasta anställningar hos företag/offentlig sektor.

SACO säger ju att det råder balans, men SACO har typ fel oftare än rätt, så deras prognoser torkar jag mig i röven med. Någon som läst programmet de senaste åren som kan berätta hur det ser ut?

Har också eventuellt tänkt byta till detta program och tänkte kolla hur dessa kurser ser ut på programmet:

År 1

Personal och arbetsliv – en introduktion, 7,5 hp
Arbetsrättens grunder, 7,5 hp
Samhällsvetenskaplig metod och vetenskapsteori I, 7,5 hp
Samspel i organisationen - individen, 7,5 hp
Organisation - roller och intressenter, 7,5 hp
Redovisning för personalvetare, 7,5 hp
Kompetensförsörjning – bemanning och rekrytering, 7,5 hp
Arbetsmiljö- grunder och regler för personalarbete, 7,5 hp

År 2

Samspel i organisationen – gruppen, 7,5 hp
Ekonomi- och verksamhetsstyrning för personalvetare, 7,5 hp
Samhällsvetenskaplig metod och vetenskapsteori II, 7,5 hp
Individuella lärprocesser och kompensutveckling 7,5 hp
Kompetensförsörjning - avveckling och förändring, 7,5 hp
Arbetsrätt, avtal och förhandling, 7,5 hp
Valbara kurser
Valbara kurser:

Ledarskap 7,5 hp och Marknadsföring för personalvetare, 7,5 hp eller Praktik för personalvetare, 15 hp

År 3

Arbetsmiljö-människa, strategier och processer, 7,5 hp
Kollektiva lärprocesser och lärande organisation, 7,5 hp
Personalekonomi och lön, 7,5 hp
Strategiskt och internationellt personalarbete, 7,5 hp
Kunskapsöversikt personal och arbetsliv, 7,5 hp
Metod III – perspektiv, kunskapssyn och metodval, 7,5 hp
Examensarbete inom personal och arbetsliv, 15 hp

Ingen som har någon synpunkt?

Provar en sista gång!

sorry att jag inte har något att bidra med, annat än att hjälpa dig med en BUMP, då även jag går i tankarna att söka till personalvetare.

jag SKYR siffror och har inte ens ma2a, så jag är lite begränsad i vad jag kan söka. inte ens alla personalvetarprogram som tillåter en söka utan ma2 (tror linköping är ett exempel på det, medan t.ex. växjö och lund nöjer sig med ma1a eller vad fan det heter. matte A var det på min tid).

i övrigt vet jag inte vad annat som finns. statsvetare låter som en motorväg mot arbetslöshet, och allt relaterat till kultur vet ju alla redan sedan barnsben är en återvändsgränd om man inte har någon släkting på SVT eller något annat propagandaorgan...

Tycker det ser bra ut, du kommer bli väldigt nischad mot de praktiska momenten som en personalvetare arbetar med.

Skillnaden mot ett program som är färdigt hos universitetet verkar vara att dina kurser inte behandlar så mycket kring hur människan fungerar b.la. Jag vet att SU och UU nischar sina personalvetare mot beteendevetenskapliga hållet med inslag av dessa ämnen (pedagogik, sociologi och psykologi) där de fokuserar på tillämpningen av dessa tre inom arbete och organisation.

Ett förslag kan ju vara att kolla på arbetsuppgifter i olika jobbannonser och lägga till/ta bort kurser utifrån detta. Något som jag tycker du täcker rätt bra ändå med dina kurser.

Vet att arbetsrätt, chefsstöd och arbetsmiljö kan förekomma om du arbetar med annat än rekrytering. Ekonomikurser hade du redan valt men det är också förekommande arbetsuppgifter för en personalvetare.