• 34 155 online
  • 1 183 653 medlemmar
  • 61 172 226 inlägg
  • 1
  • 2
2018-03-14, 21:29
  #13
Medlem
Slottsherres avatar
Citat:
Ursprungligen postat av B0B0
Jag kan även tipsa om "Hogg" av Samuel R. Delaney. Både romanen i sig och dess titulära huvudperson ger uttryck för exakt det suveräna förakt du eftersöker, i synnerhet gentemot kvinnor.

Ha, ha! Ja den verkar innehålla en provkarta på de flesta mellanmäsnkliga otrevligheter man kan tänka sig:
Murder, child molestation, incest, coprophilia, coprophagia, urolagnia, anal-oral contact, necrophilia and rape
Citera
2018-03-14, 21:47
  #14
Medlem
atts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Slottsherre
Ha, ha! Ja den verkar innehålla en provkarta på de flesta mellanmäsnkliga otrevligheter man kan tänka sig:
Murder, child molestation, incest, coprophilia, coprophagia, urolagnia, anal-oral contact, necrophilia and rape

Huvudpersonen har inälvsmask och njuter av det. Vad kallar man det? Parasitofili?
Citera
2018-03-14, 22:31
  #15
Medlem
B0B0s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Slottsherre
Ha, ha! Ja den verkar innehålla en provkarta på de flesta mellanmäsnkliga otrevligheter man kan tänka sig:
Murder, child molestation, incest, coprophilia, coprophagia, urolagnia, anal-oral contact, necrophilia and rape

Carl Panzrams självbiografi (se även mitt tidigare inlägg) innehåller även den de allra flesta av de där sakerna. Jag sitter faktiskt och översätter Panzram till svenska på min fritid, bara som en slags förströelse, trots att verket redan en gång utkommit på svenska (OBS: jag har ej läst denna översättning!).

Följande utdrag är samtliga tagna från min egen översättning:


Citat:
Jag är mannen som reser runt i världen och gör gott åt folk. Mitt motto är: Råna alla, knulla alla och döda alla. Det är jag som är Carl Panzram.

Under min livstid har jag mördat tjugoen människor. Jag har begått tusentals inbrott, personrån, stölder och mordbränder och har sist men inte minst våldtagit mer än tusen mänskor i arslet. Jag ångrar inget av allt detta ett dugg. Jag har inget samvete så det stör mig inte. Jag tror inte på varken mänskor, gud eller jävlar. Jag föraktar hela satans mänskligheten inklusive mig själv.

Jag ångrar bara två saker. Dessa saker är: Jag ångrar att jag har skadat ett fåtal djur under mitt liv och jag ångrar att jag inte förmådde utrota hela förbannade mänskosläktet.

[...]

Citat:
Under de tjugo år jag suttit inspärrad på diverse kåkar och fängelser har jag utstått varje slags tortyr och bestraffning som otaliga människors uppfinningsförmåga kunnat hitta på. Och tro mig; mänskan kan verkligen finna på massor med fasansfulla tortyrmetoder att använda mot sina medmänniskor. Jag har fått känna på piskan, paddeln, fruststolpen, åskfågeln, brandslangen, tvångströjan, blivit fastkedjad framåtlutad och bakåtböjd, fastspänd med munkavle, med armar och ben utsträckta, vattentorterad, svulten, slagen, blivit instängd i plåtlådor där jag var nära att stekas till döds och inkastad i iskalla fängelsehålor där jag nästan frös ihjäl. Jag har suttit i isoleringscell flera år åt gången och inte fått några privilegier eller nån lindring alls. Precis allt som en människa håller kärt eller som gör livet värt att fortsätta leva har nekats mig eller tagits ifrån mig. Jag har genomgått varje slags tortyr som en mänska kan tvinga en annan människa till att genomlida.

När jag var liten njöt jag av att leva och hatade ingen. Nu när jag närmar mig slutet av mitt liv föraktar jag hela mänskosläktet inklusive mig själv och har inte den minsta lust alls att fortsätta leva längre. Som tack för alla plågor och all tortyr jag fått genomlida har jag tvingat andra till att uthärda etter värre – och det många gånger om.

[...]

Citat:
Vid tillfället åkte jag i en öppen kolvagn ihop med två andra luffare. De visste inte ett dugg om mig bortsett från en massa skitsnack som jag tutat i dem. Jag höll som bäst på att spana in den yngre av de två och funderade på när jag skulle hala fram bössan och sätta på honom. Men då klättrar det plötsligt en gubbe över kanten på vagnen och börjar råskälla på oss och säga att vi får sticka iväg eller hoppa av. Han frågade oss vilka vi var allihop och vad vi sysslade med.

Jag vet inte vad dom andra två sa till honom men jag halade fram puffran och sa honom att jag var killen som reste runt i världen och gjorde gott åt folk och frågade om jag hade nåt som han kunde tänkas vilja ha. Han svarade nej och sa att han var en snäll gubbe som aldrig slängde nån av tåget och bara för att bevisa hur snäll han var erbjöd han sig att köpa oss mat allihopa och ge oss en slant till på köpet. Han gav mig en slant, allt han hade på sig, och sen gav han mig sin klocka och klockkedja och sen var han hygglig nog att dra ner brallorna medan jag knullade honom sanslös på lastvagnens golv. När jag knullat honom färdigt sa jag åt de andra luffarna att också sätta på honom men de ville inte ha något att göra med det lilla nöjet. Men efter lite moralisk övertalning och en hel massa viftande med pistolen så satte de också på herr bromsaren i arslet.

[...]

Citat:
I juli, i Salem, Massachusetts, mördade jag en elva- eller tolvårig pojke genom att slå in skallen på honom med en sten. Vad ungen hette har jag ingen aning om. Han sa till mig att han var elva år gammal. Han bar en hink eller en korg i handen och sa att han var på väg till affären för att gå ett ärende. Han sa att det var hans faster som ägde affären. Då frågade jag honom om han ville tjäna femti cent. Han svarade ja.

Jag lurade med han upp på en spårvagn och sen åkte vi i lite mer än en kilometer innan vi gick av i en rätt folktom del av stan. Där slet jag tag i hans arm och berättade att jag tänkte döda honom. Jag var tillsammans med honom i tre timmar och under den tiden knullade jag honom i skitan sex gånger innan jag bankade sönder skallen på honom med en sten. Jag hade kört ner en hop utslitna tidningssidor i halsen på honom innan. Sen fick han ligga där med hjärnan rinnande ur öronen.

[...]

Citat:
Den här gången band indianen fast honom. Först tog han skärpet från honom och drog ner hans brallor till knäna och band ihop hans ben med bältet och knöt också ihop skosnörena på honom. Sen bakband han även händerna på honom. Sen band han ihop killens händer med hans fötter och böjde upp benen bakom ryggen på honom. Sen stoppade han en strumpa i munnen på honom och band en näsduk över den och band fast honom vid ett träd. Sen var han redo att lämna honom och gå därifrån, men jag var inte färdig än.

Jag tänkte att eftersom jag hade en så pass bra chans som denna så skulle jag knulla han lite i skitan också, vilket jag satte igång med direkt. Sen erbjöd jag indianen att också ta en åktur men den dumma fan var ju bara en indian och hade inte fått motta vår civilisations stora gåvor som jag, så han tackade nej till den äran. Vi lämnade killen där efteråt, precis som han var. Där ligger han fortfarande, om inte gamarna och prärievargarna käkat upp det sista av honom för många år sen.

[...]

Citat:
Medan jag satt där kom en liten niggerunge i elva-tolvårsåldern och slog dank. Han letade efter nånting. Det hittade han också. Jag tog med honom ut till ett grustag ungefär en halv kilometer från Sinclair Oil Companys huvudläger utanför Luanda. Där lämnade jag honom också men först knullade jag honom och sen dödade jag honom genom att slå in skallen på honom med en stor sten. Hjärnan rann ur öronen på honom när jag stack därifrån och döare än så blir han aldrig. Där ligger han fortfarande.

Sen stack jag in till stan och köpte en biljett på en belgisk ångbåt till Lobitobukten som ligger neråt kusten till. Där hyrde jag en kanot och sex niggrer och paddlade ut för att jaga krokodiler i bukten och bakvattnen. Jag letade efter krokodiler och hittade dom i massor. Dom var hungriga allihopa och jag matade dom. Jag sköt ihjäl alla sex niggrerna och dumpade dom i spat. Krokodilerna gjorde resten. För en normalbegåvad människa låter det här som en totalt osannolik historia. Det beror på att dom inte är bekanta med alla detaljer kring händelsen. Det var väldigt mycket enklare för mig att döda dom här sex niggrerna än det var att döda någon av dom sju unga pojkar som jag mördade senare och vissa bland dom ungarna var ändå elva eller tolv år gamla.

Det kan hända att jag ger ut det färdiga verket gratis här på Flashback när jag väl är klar med det, vi får se. Det är i varje fall mer misantropiskt än det mesta jag läst i mitt liv. T.om. Nikanor Teratologen och Cormac McCarthy ligger i lä här. Det mest obehagliga är att alla redogörelser är 100 % självupplevda och alltså således faktiskt inträffade på riktigt. Carl Panzram är nog den absolut mest misantropiska och arga människa som någonsin har existerat. Han var så nihilistisk, och så fruktansvärt, hatiskt rasande på alla människor och på hela materien, att verkligheten liksom inte kunde hantera honom.
__________________
Senast redigerad av B0B0 2018-03-14 kl. 22:35.
Citera
2018-03-15, 05:09
  #16
Medlem
MetooigHenkilles avatar
Allt av E.M. Cioran http://libris.kb.se/hitlist?d=libris...r%C3%A5k%3aswe

Här är pesentationen av Sammanfattning av sönderfallet, hans senaste bok utgiven på svenska:

Citat:
När Sammanfattning av sönderfallet publicerades i Frankrike 1949 väckte boken stor uppskattning och belönades med Prix Rivarol för bästa bok på franska av en icke-fransk författare. Under de föregående åren hade rumänen Cioran i sin självvalda exil i Paris fulländat sin franska och renodlat sin lyriska, kärnfulla stil i syfte att åstadkomma detta melankoliska och muntert misantropiska mästerverk.

I alla de aforismer, essäer i miniatyr och prosapoetiska betraktelser som boken rymmer finner vi teman som återkommer i Ciorans senare författarskap: självmordet, sömnlösheten, skepticismen och nihilismen, gnostiska kätterier, religionernas och utopiernas ohållbarhet, människans outtömliga förmåga till självbedrägeri, tiden och glömskan, historiens tragiska mönster, exilen och alienationen här vägleds vi till begrundan av intigheten, till en samexistens med existensens slut.

Emil Cioran (19111995) föddes i den transsylvanska byn Rinari men levde från 1937 fram till sin död i Paris. Hans efterkrigstida litterära produktion på franska, vilken inleddes 1949 med Sammanfattning av sönderfallet, har gjort honom känd som en av de största moderna aforistikerna, prisad som stilist och filosof och kultförklarad som en pessimismens spefulle profet.
Citera
2018-03-16, 06:51
  #17
Medlem
Germanofils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av whorth
Dvärgen av Pär Lagerkvist kanske?
Ja den passar. Och även Bödeln och Gäst hos verkligheten av samme författare. Inte direkt några feel good-böcker om man säger så.
Citera
2018-03-16, 08:31
  #18
Medlem
srinivasas avatar
Robinson Jeffers hade en lite blandad bild av mänskligheten, kanske passar han in i den här tråden?

Han levde i Kalifornien i början av förra seklet och såg hur kusten skulle förstöras:

Mourning the broken balance, the hopeless prostration of the earth
Under men's hands and their minds,
The beautiful places killed like rabbits to make a city,
The spreading fungus, the slime-threads
And spores; my own coast's obscene future: I remember the farther
Future, and the last man dying
Without succession under the confident eyes of the stars.
It was only a moment's accident,
The race that plagued us; the world resumes the old lonely immortal
Splendor; from here I can even
Perceive that that snuffed candle had something . . . a fantastic virtue,
A faint and unshapely pathos . . .
So death will flatter them at last: what, even the bald ape's by-shot
Was moderately admirable?

----------------------------------------


I drew solitude over me, on the lone shore,

By the hawk perch stones; the hawks and the gulls are never breakers of solitude.

When the animals Christ is rumored to have died for drew in,

The land thickening, drew in about me, I planted trees eastward, and the ocean

Secured the west with the quietness of thunder. I was quiet.

Imagination, the traitor of the mind, has taken my solitude and slain it.

No peace but many companions; the hateful-eyed

And human-bodied are all about me: you that love multitude may have them.
Citera
2018-03-16, 08:37
  #19
Medlem
jipeesss avatar
om arternas uppkomst - c darwin
Citera
2018-03-16, 17:14
  #20
Medlem
Kundalinis avatar
Elementarpartiklar av Hoiuellebecque var det första som dök upp i mitt huvud.
Citera
2018-03-18, 00:53
  #21
Medlem
Saltkatts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Germanofil
Ja den passar. Och även Bödeln och Gäst hos verkligheten av samme författare. Inte direkt några feel good-böcker om man säger så.

Inte feel-good, men misantropiska skulle jag knappast påstå. Dock högst läsvärda, åtminstone den senare. Fast Det eviga leendet och Onda sagor är bättre.

Vill man ha misantropi kan jag rekommendera Thomas Bernhards Skogshuggning.
Citera
2018-03-25, 11:54
  #22
Medlem
Rakiis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av B0B0
Jag skulle rekommendera Carl Panzrams självbiografi.

Läste den i höstas efter att jag hade lyssnat på avsnitten om Carl som gick i Seriemördarpodden, bra skit. Men sedan så "idoliserar" jag seriemördare på ett osunt vis, var helt inne i den subkulturen och JVVF-kulturen i ungdomen.

Citat:
Ursprungligen postat av B0B0
Jag kan även tipsa om "Hogg" av Samuel R. Delaney. Både romanen i sig och dess titulära huvudperson ger uttryck för exakt det suveräna förakt du eftersöker, i synnerhet gentemot kvinnor.

Fick hem den från Vertigo då den kom ut då jag är med i deras Stormtrupper, osmaklig och vidrig utav helvete trots att jag borde älska boken med tanke på dess tema. Utan att ha läst Peter Sotos' verk så är Hogg antagligen så pass nära man kan komma i romanväg till vad Sotos skrev i sina fanzine och böcker. Blev citerad av C-M Edenborgh i samband med realesen och något citat som "bland det vidrigaste och mest avskyvärda som jag någonsin läst" skulle sälja in boken till fellow tokstollar...
Citera
  • 1
  • 2