Citat:
Ursprungligen postat av
Slottsherre
Ha, ha! Ja den verkar innehålla en provkarta på de flesta mellanmäsnkliga otrevligheter man kan tänka sig:
Murder, child molestation, incest, coprophilia, coprophagia, urolagnia, anal-oral contact, necrophilia and rape
Carl Panzrams självbiografi (se även mitt tidigare inlägg) innehåller även den de allra flesta av de där sakerna. Jag sitter faktiskt och översätter Panzram till svenska på min fritid, bara som en slags förströelse, trots att verket
redan en gång utkommit på svenska (OBS: jag har ej läst denna översättning!).
Följande utdrag är samtliga tagna från min egen översättning:
Citat:
Jag är mannen som reser runt i världen och gör gott åt folk. Mitt motto är: Råna alla, knulla alla och döda alla. Det är jag som är Carl Panzram.
Under min livstid har jag mördat tjugoen människor. Jag har begått tusentals inbrott, personrån, stölder och mordbränder och har sist men inte minst våldtagit mer än tusen mänskor i arslet. Jag ångrar inget av allt detta ett dugg. Jag har inget samvete så det stör mig inte. Jag tror inte på varken mänskor, gud eller jävlar. Jag föraktar hela satans mänskligheten inklusive mig själv.
Jag ångrar bara två saker. Dessa saker är: Jag ångrar att jag har skadat ett fåtal djur under mitt liv och jag ångrar att jag inte förmådde utrota hela förbannade mänskosläktet.
[...]
Citat:
Under de tjugo år jag suttit inspärrad på diverse kåkar och fängelser har jag utstått varje slags tortyr och bestraffning som otaliga människors uppfinningsförmåga kunnat hitta på. Och tro mig; mänskan kan verkligen finna på massor med fasansfulla tortyrmetoder att använda mot sina medmänniskor. Jag har fått känna på piskan, paddeln, fruststolpen, åskfågeln, brandslangen, tvångströjan, blivit fastkedjad framåtlutad och bakåtböjd, fastspänd med munkavle, med armar och ben utsträckta, vattentorterad, svulten, slagen, blivit instängd i plåtlådor där jag var nära att stekas till döds och inkastad i iskalla fängelsehålor där jag nästan frös ihjäl. Jag har suttit i isoleringscell flera år åt gången och inte fått några privilegier eller nån lindring alls. Precis allt som en människa håller kärt eller som gör livet värt att fortsätta leva har nekats mig eller tagits ifrån mig. Jag har genomgått varje slags tortyr som en mänska kan tvinga en annan människa till att genomlida.
När jag var liten njöt jag av att leva och hatade ingen. Nu när jag närmar mig slutet av mitt liv föraktar jag hela mänskosläktet inklusive mig själv och har inte den minsta lust alls att fortsätta leva längre. Som tack för alla plågor och all tortyr jag fått genomlida har jag tvingat andra till att uthärda etter värre – och det många gånger om.
[...]
Citat:
Vid tillfället åkte jag i en öppen kolvagn ihop med två andra luffare. De visste inte ett dugg om mig bortsett från en massa skitsnack som jag tutat i dem. Jag höll som bäst på att spana in den yngre av de två och funderade på när jag skulle hala fram bössan och sätta på honom. Men då klättrar det plötsligt en gubbe över kanten på vagnen och börjar råskälla på oss och säga att vi får sticka iväg eller hoppa av. Han frågade oss vilka vi var allihop och vad vi sysslade med.
Jag vet inte vad dom andra två sa till honom men jag halade fram puffran och sa honom att jag var killen som reste runt i världen och gjorde gott åt folk och frågade om jag hade nåt som han kunde tänkas vilja ha. Han svarade nej och sa att han var en snäll gubbe som aldrig slängde nån av tåget och bara för att bevisa hur snäll han var erbjöd han sig att köpa oss mat allihopa och ge oss en slant till på köpet. Han gav mig en slant, allt han hade på sig, och sen gav han mig sin klocka och klockkedja och sen var han hygglig nog att dra ner brallorna medan jag knullade honom sanslös på lastvagnens golv. När jag knullat honom färdigt sa jag åt de andra luffarna att också sätta på honom men de ville inte ha något att göra med det lilla nöjet. Men efter lite moralisk övertalning och en hel massa viftande med pistolen så satte de också på herr bromsaren i arslet.
[...]
Citat:
I juli, i Salem, Massachusetts, mördade jag en elva- eller tolvårig pojke genom att slå in skallen på honom med en sten. Vad ungen hette har jag ingen aning om. Han sa till mig att han var elva år gammal. Han bar en hink eller en korg i handen och sa att han var på väg till affären för att gå ett ärende. Han sa att det var hans faster som ägde affären. Då frågade jag honom om han ville tjäna femti cent. Han svarade ja.
Jag lurade med han upp på en spårvagn och sen åkte vi i lite mer än en kilometer innan vi gick av i en rätt folktom del av stan. Där slet jag tag i hans arm och berättade att jag tänkte döda honom. Jag var tillsammans med honom i tre timmar och under den tiden knullade jag honom i skitan sex gånger innan jag bankade sönder skallen på honom med en sten. Jag hade kört ner en hop utslitna tidningssidor i halsen på honom innan. Sen fick han ligga där med hjärnan rinnande ur öronen.
[...]
Citat:
Den här gången band indianen fast honom. Först tog han skärpet från honom och drog ner hans brallor till knäna och band ihop hans ben med bältet och knöt också ihop skosnörena på honom. Sen bakband han även händerna på honom. Sen band han ihop killens händer med hans fötter och böjde upp benen bakom ryggen på honom. Sen stoppade han en strumpa i munnen på honom och band en näsduk över den och band fast honom vid ett träd. Sen var han redo att lämna honom och gå därifrån, men jag var inte färdig än.
Jag tänkte att eftersom jag hade en så pass bra chans som denna så skulle jag knulla han lite i skitan också, vilket jag satte igång med direkt. Sen erbjöd jag indianen att också ta en åktur men den dumma fan var ju bara en indian och hade inte fått motta vår civilisations stora gåvor som jag, så han tackade nej till den äran. Vi lämnade killen där efteråt, precis som han var. Där ligger han fortfarande, om inte gamarna och prärievargarna käkat upp det sista av honom för många år sen.
[...]
Citat:
Medan jag satt där kom en liten niggerunge i elva-tolvårsåldern och slog dank. Han letade efter nånting. Det hittade han också. Jag tog med honom ut till ett grustag ungefär en halv kilometer från Sinclair Oil Companys huvudläger utanför Luanda. Där lämnade jag honom också men först knullade jag honom och sen dödade jag honom genom att slå in skallen på honom med en stor sten. Hjärnan rann ur öronen på honom när jag stack därifrån och döare än så blir han aldrig. Där ligger han fortfarande.
Sen stack jag in till stan och köpte en biljett på en belgisk ångbåt till Lobitobukten som ligger neråt kusten till. Där hyrde jag en kanot och sex niggrer och paddlade ut för att jaga krokodiler i bukten och bakvattnen. Jag letade efter krokodiler och hittade dom i massor. Dom var hungriga allihopa och jag matade dom. Jag sköt ihjäl alla sex niggrerna och dumpade dom i spat. Krokodilerna gjorde resten. För en normalbegåvad människa låter det här som en totalt osannolik historia. Det beror på att dom inte är bekanta med alla detaljer kring händelsen. Det var väldigt mycket enklare för mig att döda dom här sex niggrerna än det var att döda någon av dom sju unga pojkar som jag mördade senare och vissa bland dom ungarna var ändå elva eller tolv år gamla.
Det kan hända att jag ger ut det färdiga verket gratis här på Flashback när jag väl är klar med det, vi får se. Det är i varje fall mer misantropiskt än det mesta jag läst i mitt liv. T.om. Nikanor Teratologen och Cormac McCarthy ligger i lä här. Det mest obehagliga är att alla redogörelser är 100 % självupplevda och alltså således faktiskt inträffade på riktigt. Carl Panzram är nog den absolut mest misantropiska och arga människa som någonsin har existerat. Han var så nihilistisk, och så fruktansvärt, hatiskt rasande på alla människor och på hela materien, att verkligheten liksom inte kunde hantera honom.
