Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
Jag tycker inte att det här är så enkelt, men jag ska försöka mig på att öppna en diskussion om det.
Det är givet att ett civiliserat samhälle inte kan acceptera döden som lösning på något som helst problem (självförsvar kanske). Saken har både en juridisk och en moralisk sida och det är det som gör det knepigt för mig oberoende av om man förankrar den moraliska aspekten i någon religion eller inte.
I detta fall finns det ett gäng möjligheter när det gäller förhållandet mellan brott (för ett brott är det) och straff.
Om OH och/eller HB dödat sina barn i syfte att leva vidare utan barne, under mer bekväma förhållanden/med bättre livskvalitet då hade straffet varit givet.
Om en av de vuxna hade överlevt mot den egna viljan så hade rättegång och straff självklart följt - möjligen med ett straff "värre än döden". Att leva vidare på de premisserna vore fasansfullt, skulle jag föreställa mig.
Men nu står vi inför det faktum att det inte finns någon att lagföra, det finns inget straff att döma till.
Eftersom det nu är så, så har jag inget behov av att tänka i termer av en skenrättegång och därmed tillfredsställa ett behov av att rättvisa skipas.
Det ekonomiska argumentet tycker jag är alldeles för krasst. De har antagligen betalat ganska mycket skatt själva, så den ekonomiska nettoförlusten är ganska liten.
All finansiering och investering är alltid förenad med risk.
Nej, det gillade jag inte.
(Även om jag i princip kan undra vad vi får för pengarna. Men inte här!)
Nu får någon annan hugad ta vid.
Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
Jag skulle säga att det är osäkert med tanke på att vi inte vet hur de skulle motiverat dådet, utöver "llivskvaliteten". Följdfrågan had väl blivit "hur så livskvalitet?" och svaret hade varit mycket avgörande, tror jag.
Problemet är inte om dessa föräldrar valde åt sig själva - det är de faktiskt i sin fulla rätt att göra.
Problemet är att de valde åt någon annan. De valde att Agnes och Moa aldrig skulle få bli myndiga, aldrig själva skulle få bli föräldrar, aldrig skulle få förgylla livet för en partner.
De - OH och HB (om de nu var överens) - valde åt alla andra. De valde åt flickorna, åt mor-och farföräldrar som förlorade sina barnbarn, mostrar, de valde bort flickorna från alla som hade en personlig relation till dem. Eller som i framtiden kunde tänkas få.
Oskar och Hanna bestämde sig för att flickorna aldrig skulle få uppleva det som de själva upplevt.
De styrde, de agerade - det var
deras vilja som genomförde detta.
Jo man kan vara sig tvungen att göra vissa saker i livet, men i just detta dubbelmord var det ingen som
tvingade paret Henkow att mörda sina döttrar efter julhelgen.
Oavsett hur Oskar och Hanna värderade sina egna liv och sin tillvaro, levde de inte under överhängande fara. De levde rent materiellt ett gott liv i ett fredligt land med stort socialt skyddsnät.
Det fanns inga hot runt dem. Det har inte ens beskrivits några hot i avskedsbrevet. Hot om plågsam sjukdomsdöd, hot om ekonomisk ruin, hot om skilsmässa eller vårdnadstvist - ingenting.
Bara den något slätstrukna formuleringen om att man inte såg någon livskvalitet och framtid.
Ungefär som att "den här festen är inte kul nog, vi går"
Livskvalitet och framtid är något som man själv får skapa, det kommer inte serverat. Kan man inte själv förstå eller se något vits med att existera får man söka hjälp. Eller bryta upp och påbörja ett nytt liv. Eller i allra värsta fall för egen del ge upp.
Och det hade de väl kunnat göra, OH och HB, de hade kunna lämna in själva eller möjligen söka vård. Men de hade INTE någon rätt att fatta beslut åt flickorna.
Jag tycker att samhället måste vara väldigt tydligt med att betrakta personer som OH och HB som mördare och fördöma vad de gjort. Det får helt enkelt inte verka som vi "förlåter" deras brott bara för att de själva suiciderarade efteråt. Eller för att det ju "bara"var de egna barnen de mördade.
Det ska vara glasklart för någon som står och funderar på att göra något liknande och ta sina barn med sig i döden att detta ses som ett mycket hemskt brott. Det finns ingen förlåtelse från samhället, ingen som tycker synd om en för att man mördar och ingen som önskar att man hamnar i himlen efter sin död.