Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ok, jag begriper vad du menar. Men ett brev borde naturligtvis de anhöriga få läsa helheten av. Och DET har dom ingen rätt att neka.

Tror de vill veta tillvägagångssättet, om hopp att flickorna aldrig förstod. Att utesluta strypning, att de dränkts och kanske jagats runt i huset, före nerbäddandet.
Ingår i sorgeprocessen och helandet med den. Svårt att läka med frågetecken malande..

[quote=larsingvarsfru|63298025]Inte helt säkert att anhöriga får veta sanningen heller.

"En familj levde i tron att systern dog i en olycka. De fick inte veta polisens övertygelse, att hon dödats med stickvapen hemma. Mannen dog och förundersökningen lades ner."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/dodadekvinnor/arkiv/article11803907.ab[/QUOTE Jag såg programmet för några månader sedan, det var helt sjukt! Föräldrarna har inte ens fått reda på vilket datum hon dog. De pratade med en jurist i slutet som skulle försöka hjälpa dem. Polisen i.fallet ville inte alls hjälpa med ens pytte lite information, precis som de skyddar någon? Hoppas de vet mer nu? Så alltså inte säkert anhöriga får veta så mycket mer än oss i detta fall?

Jag delar din uppfattning om att det måste legat mer bakom, ett av bägge föräldrarna utfört familjecid, än sjukdom hos barnen, cancer hos modern och depression hos båda föräldrarna. Annars hade detta, med ett av föräldrar gemensamt familjecid, varit väldigt mycket vanligare fenomen än det unikum som det trots allt är idag.
Vad detta "mer bakom" är, behöver dock inte stå i avskedsbrevet.
Vad detta "mer bakom" är, kanske inte ens föräldrarna hade kännedom om.
Vad detta "mer bakom" är, kanske ingen hade, ingen har eller någonsin kommer att få någon kännedom om.
Inte, med den kunskapen vi har idag.
Inte, även om man släpper FUPen.
Inte, även om dokumentärer med öppenhjärtiga vänner, kollegor, skolpersonal, anhöriga, poliser och sjukvårdspersonal släpps.
Frågan man kanske bör ställa sig är om man kan leva med det. Om svaret är nej eller tveksamt börjar det kanske bli dags att ta sig en funderarare på hur det ska kunna bli ett ja.

[quote=rubin22|63298502]
Fruktransvärd behandling!

Det finns massor som säger motsatsen, jag androg bara ett exempel. Förundersökningssekretess gäller till dess åtal väcks, så om inte åtal kan väckas, så gäller den för evigt, varje information som delges måste sekretessen aktivt lyftas från, och det finns inget som påfordrar att sekretessen lyfts på någonting alls i sådana fall. Det kan mycket väl vara så att vi redan har fått all information som polisen kommer att delge. De offentliga förundersökningsprotokollen är till för att medge insyn i specifika åtal och rättegångar, inte för att tillfredsställa allmänhetens nyfikenhet.

Brevet lyder under förundersökningssekretess, och om det inte är ställt till specifika anhöriga, så har de anhöriga ingen ovillkorlig rätt att få ta del av det.

Det kan man tycka. Men det visar samtidigt att det inte ger så mycket att argumentera utifrån hur man anser att reglerna självklart måste vara, om reglerna i själva verket inte alls är på det viset.

Tycker det är dags för regeländring i denna upplysta sfär vi numer lever i.

Nej, du har fel i sak. Se polismyndighetens handbok för offentlighet och sekretess, här, sidan 45.


Inte för att jag tror att nåt kommer bli offentligt i detta enskilda fall, men att "sekretessen aktivt måste lyftas" är alltså fel eftersom huvudregeln är offentlighet.

EDIT: Se även sidan 50 i samma dokument där det framgår att det verkligen inte är svartvitt vad som kan och får lämnas ut och vad som inte får lämnas ut.

[quote=larsingvarsfru|63298561]
Tack för din länk!
Väldigt intressant - och väldigt tråkigt att man behandlar mord på detta sätt från myndighetens sida.
Som om offren och anhöriga till offren är helt oviktiga om det inte går att lagföra någon för brottet.

Det ger en fingervisning om att rättegångar, domar etc inte alls är till för att ge offer och anhöriga avslut, information eller vid dom upprättelse, även om vi påstår så.
Allt handlar bara om fokus på förövaren, går vederbörande inte att fängsla eller bötfälla begraver vi hela händelsen i arkivet och fullkomligt skiter i anhörigas frågor eller skadeståndsanspråk. (Även det senare var en nyhet för mig.).

Då gör vi väl som vi brukar även i detta tragiska dubbelmord. Vi lägger det till handlingarna och försöker glömma att de unga offren ens existerat. Vi struntar i varför, hur och när och vänder blicken åt ett annat håll. Mördarna fick som de ville, familjen utsuddad, ingen funderar över om döttrarna behandlades rätt under sina korta liv och allt är belagt med sekretess.
Vila i frid stackars barn! Ni utsattes för det värsta svek två barn kan utsättas för - mördade av sina föräldrar.

Du skall kanske läsa sidan 20 också, stycket om "allmän handling".