Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Har någon dödat någon i hat eller förakt? Har någon dödat någon som hämnd eller i förtvivlan? Har någon manipulerat någon att döda någon för att kunna utnyttja någon? Har de försökt komma över försäkringspengar? Är det skörlevnad och demoraliserande, livsfientlig ondska och förvirring som drivit onda människor ner i ett bestialiskt blodbad? Har de spridit sin avgrundsondska till andra? Vilka fler måste sökas upp och dränkas innan ondskan sprids?
Nä de har levt som goda för att inte säga på många sätt exemplariska medborgare, och föräldrarna har dödat flickorna utan dessas vetskap för att skydda dem från lidande, så som föräldrarna uppfattat detta. Varpå föräldrarna har tagit sina egna liv.
Du drar här väldigt många slutsatser och avger påståenden som i vart fall jag inte sett säkra uppgifter om.
Hur vet du att inte någon av föräldrarna har manipulerat den andre? Eller att de dödat döttrarna "utan dessas vetskap"? Det är rätt kraftiga antaganden och förmildrande formuleringar som inte har belagts någonstans. Att någon återfinns död i en säng är till exempel absolut inget bevis på att denne inte försökt undkomma eller haft dödsångest.
Om de var goda eller inte kan vi antagligen inte heller uttala oss om, men de har sannolikt isolerat och styrt sina barn rätt kraftfullt och de slutade sina liv som mördare.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lönnrot
Brotts- och utredningsrubriceringen är förstås sannolik mord, inte familjetragedi eller "drama i villaområde" el annat som inte stämmer in och som hör till tidningsförsäljningens område.
Nu var det just polisens taleskvinna som använde formuleringen "familjetragedi" för att beskriva brotten, eller hur?
Citat:
Ursprungligen postat av
Lönnrot
Man måste dra slutsatsen att detta var en i grunden oönskad utveckling från föräldrarnas sida, men uppfattad som ofrånkomlig.
Men - det är ju exakt så här förövarna resonera när hedersmord begåtts!
Är de därför förlåtna, för att de såg det som ofrånkomligt att mörda döttrarna?
Om de varit närmast exemplariska medborgare och velat skydda döttrarna hade de väl helt enkelt kunnat semaforera detta, ropa ut till anhöriga, skola, soc, kyrkan, psykiatrin och akutsjukvården att nu behöver vi hjälp. -"Vi är en familj som faller samman och som funderar på självmord, det är fara också för våra barns liv". Det verkar finnas far-och morföräldrar, mostrar och fastrar i livet - familjen var inte helt utan släktingar. De kunde språket och kände till samhällsstrukturen.
Var är socialnämndens utredningar om stöd och hjälp? De verkar inte ens varit informerade.
Skolans orosanmälningar? Inga!
Sjukskrivningar hos föräldrarna - de verkar ha jobbat på!
Kontakter med psykiatrin? Temporärt omhändertagande av barnen? Fosterfamiljer? De hade ju till och med haft egna fosterbarn när döttrarna var små - de visste hur det fungerade när en familj är i kris.
Det framstår närmast som det hela har kommit som en blixt från klar himmmel för omgivningen
- "Vi kunde inte se det komma". Då har man inte sökt hjälp.
Då har man som vårdnadshavare inte gjort sitt yttersta för att förhindra att barnen far illa och till och med dödas. Då har man - kanske - brytt sig mer om "bilden av sig själv" i samhällets ögon som en perfekt person som inte behöver hjälp.
Rätt likt det som sker i huvudet på hedersmördare som också mer bryr sig om
sin omgivnings uppfattning.
Vi fördömer och straffar folk hårdare för att de begår ett hedersmord än vid vanliga mord just för att dessa sker med kall beräkning och för att vi tydligt vill visa vår avsky för att någon inte accepterar att barn/kvinnor/släktingar är egna individer som inte "ägs" av sin familj.
Bjärredsföräldrarna verkar ha uppfattat att de ägde döttrarna och bestämde över deras liv och död.