Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Åklagaren har följt lagen. Förundersökningen ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Asylen var en omständighet som Marianne skulle ha anpassas sig till istället för att år efter år bagatellisera den som ett tilfälligt verkställighetshinder. Det var ju trots allt förhöret, inte häktningen, som var det viktiga. Asylen försvårade bara häktningens verkställande, inte förhörets genomförande. Marianne hade en fix idé att JA först skulle häktas, sen förhöras. Trots att omständigheterna inte tilltät detta. Misstankar är till för att utredas, men det vägrade Marianne, bara för att hon inte fick verkställa häktningen. Därmed blev den overkställda häktningen ett godtyckligt frihetsberövande.
Citat:
Jag hatar inte JA och har inga synpunkter på om JA fälls eller inte. Jag vill bara att ordinarie rättssystem ska få verka på honom enligt samma principer som gäller alla andra.
Enligt ordinarie rättssystem ska misstankar utredas, skyndsamt. Situationen som uppstod (förlängd sverigevistelse - utlandsvistelse - ambassadvistelse) hindrade inte att misstankarna fortsatte att utredas genom förhör med den misstänkte. För misstankar är till för att utredas. Det är deras enda funktion. De ska inte utgöra en utdragen belastning på en persons rykte, de ska utredas. I en sådan utredning ingår som ett ganska självklart inslag att den som misstankarna riktas mot får en chans att förhöras. Asylen är en omständighet för Marianne att ta hänsyn till, inte något som står utanför ordinärt rättssystem.
Citat:
Det är ännu inte helt kört för SW, preskription för misstänkt våldtäkt av JA har ännu inte inträtt.
Inte "kört", det är bara sju år av hennes liv som runnit bort medan Marianne vägrat utreda misstankarna genom att förhöra den misstänkte. Sån tur då att hon själv trotsigt väntar tills fallet preskriberas för att få upprättelse i svensk domstol, utan att någonsin tjata på Marianne att skynda på.
Citat:
Men, återigen, jag vill att likhet inför lagen gäller ...
Likhet inför lagen innebär att misstankar utreds, inte att de tillåts ligga som en outredd belastning över den misstänkte. Hur vanligt är det att ett fall hålls aktivt nästan hela den tioåriga preskriptionstiden? Förundersökningen ska ju helst inte ta mer än tre månadet. En tioårig preskriptionstid verkar mer handla om att ett fall ska kunna återupptas i ljuset av nya rön som kommer fram. Men att hålla en förundersökning passivt "aktiv" ("pausad") hur vanligt är det? Mariannes förbannade plikt är att utreda de misstankar hon riktat mot den misstänkte. Allt annat är sadism och myndighetsmissbruk och grovt förakt för såväl rättssystemet som de mänskliga rättigheterna. För misstankar är till för att utredas.
När det gäller AA så undrar jag om inte Marianne kontaktat henne, kanske via CB, för att höra hur hon ställde sig. Hade AA och CB bett Marianne skynda på för att åtminstone kunna åtala innan preskriptionen gick ut hade hon kanske gjort det. Men det är ju lika möjligt att AA i hemlighet gjort klart att hon var lika nöjd med att fallet fick rinna ut i preskriptionssanden. I så fall är hon knappast rättslös. Det var ju bara för SWs skull hon gick till polisen överhuvudtaget. En skandalös rättegång där AA konfronterades med den fejkade kondomen och andra saker som inte riktigt verkar stämma hade ju fått helt motsatt effekt. Kanske att hon i tysthet kände att hon hjälpte SW mera genom att inte själv ta sina många tvivelaktiga fall till domstol. Åtal för dessa hade kanske inte ens godkänts.