Citat:
Ursprungligen postat av
bjornebarn
Jag vet inte vem du pratar om, men Michael Schumacher återfick medvetandet ett halvår efter olyckan, i och med att den medicinskt inducerade koman avslutades. Senaste uppgifterna från 2016 sade att han är paralyserad, inte kan prata och har svårt med minnet. Visst, kanske inte någon vidare kvalitet, men man vet heller inte hur mycket han kan återställas, det är extremt svårt att avgöra när det gäller hjärnskador. Det finns även exempel på andra personer som pga olycka har fallit i koma som de sedan vaknade upp ifrån flera år, ibland tom årtionden, efteråt, med allt ifrån bestående men till nästan normala när de väl återfår medvetandet.
Vem avgör livskvalitet? Jag träffar dagligen människor som efter en traumatisk hjärnskada sitter i rullstol, svårt att röra sig, kan inte äta själv, ser inte att läsa, men anpassar sig. Vissa lemmar är orörliga osv. Men de har roligt under de förutsättningar de har. Livskvalitet är subjektivt. Väldigt subjektivt. I Bjärred-fallet var det föräldrarna som avgjorde vad de ansåg var livskvalitet för barnen. Istället för att se tiden an, så valde de att avsluta barnens liv för att den livskvaliteten barnen hade, och
kanske skulle få, inte motsvarade den livskvalitet som föräldrarna hade för sina barn. Det är djupt orättvist att de inte gav sina döttrar en chans.