Flickvän vill byta stad två gånger

är man ensam så kan man gärna flytta ifrån stad A där man bor till pluggstad B och sedan kanske stanna där alt. flytta hem eller dra vidare till stad C.

det är inte något konstigt alls.

det är som är lite mer komplicerat här är att hon tycker det är helt normalt att du ska ge upp ditt jobb och karriär, flytta med till pluggstaden, jobba "temporärt" där för att sedan flytta igen till stad C för börja om för tredje gången.
hon vill läsa och göra karriär men verkar mindre bry sig om ditt liv, intressen och jobbmöjligheter.

naturligtvis är det smidigt för henne om du följer med och jobbar och kan dra det stora ekonomiska lasset.

fokus här är på henne själv.

som sagt tidigare och som med största sannolikhet kommer hända. hon börjar plugga, träffar nytt folk och kommer antagligen byta personlighet, en ny värld har ju öppnat sig. du knegar på och kommer antagligen ha betydligt svårare att träffa folk då du jobbar och mest träffar kollegor. hon kommer hänga på campus, gå på kåren, sittningar och div. fester som inte alltid kommer ligga på helger utan veckodagar. inledningsvis kan du säkert följa med, men du kommer inte känna någon och de andra kommer inte vara så intresserad av dig då du inte pluggar. för studenter bryr sig bara om studenter.
ni kommer glida ifrån varandra mera och mera och på det så kommer hon träffa en ny kille och/eller vara full på en fest och göra något dumt.
som också sagt tidigare - det är så vanligt att det inte ens är ett skämt längre. har själv sett det hända flera gånger om.

sen finns ju varianten att ni har distansförhållande...men tjena liksom, du är kvar och hon ensam och pluggar. gissa hur det kommer gå.

Varför inte skaffa dig flickvän B istället?

Jag säger bara en sak: Akta dig för den tjejen! Du jobbar alltså nu (och är den som drar in degen) men ändå ska ert flyttande och er tillvaro styras helt av hennes pluggande.

Jag vill inte göra dig ledsen men det är många killar före dig som fått en flickvän som plötsligt "känner att vi utvecklas åt olika håll" och "glider i från varandra" ganska exakt samtidigt som deras pluggande är avklarat och den första egna löner börja ramla in.

Det är billigare att plugga i studentstäder därför att typ inget annat finns där.
For shits and giggles säger vi att det handlar om typ Lund och Umeå. Lediga studentlägenheter finns sä det räcker och blir över. I Umeå kan du få ett rum i korridor för typ 2500-3000. I Lund är det inte mycket dyrare.

I Sthlm finns allt möjligt men det gör också att efterfrågan vida överstiger tillgången.
Kolla priserna som gäller för "studentskrapan". Jobbar du kvällar och helger samt tar fullt studielån så går det säkert ihop men jobben står inte som spön i backen och får du inte bestämma dina timmar själv stär du snart ute på gatan om du inte har päron eller partner som kan skjuta till några tusen då och då...

Flickvän 1 pluggade medans jag arbetade, vi bodde i stad A.
Hon pendlade till stad B där hennes studieort var. När hennes plugg nästan var avklarat hade vi "glidit ifrån varandra" och det tog slut.
Fick höra av folk att hon skaffade ny kille tämligen omgående, någon hon träffat på gymmet skolans studenter tränar på.
Som sagts innan det är så vanligt att det tar slut under studietiden att det inte finns någon anledning att tro att det ska hålla.

Jag blev klar med mina studier och flyttade till stad C där jag träffade flickvän 2.

Flickvän 2 började plugga i stad D som låg väldigt långt bort, jag bodde kvar och vi hade ett distansförhållande. Väl medvetna om riskerna men det handlade bara om en förberedande utbildning på ett år.
Hon kom in på utbildning i stad E efter det förberedande året och vi fortsatte med förhållande på distans.
Efter 3 år av studier fick vi barn och nu bor vi alla tre i stad C.
Jag kommer att bli pappaledig senare i höst och bo med familjen ett år i stad E och när hon är klar blir det väl tillbaka till stad C eller att hamna i stad F.
Så det är inte omöjligt att det håller heller.
Det har varit väldigt drygt att leva i distans i 4 år och bara ses på helger och lov men vi tog oss igenom det.

Samma här, vet bara ett scenario som är mer dödsförklarande. Ena partnern vill studera ett år utomlands.

Jag förstår verkligen vad ni vill säga men jag måste bara få berätta att jag älskar den här tjejen så mycket och det känns som mitt livskärlek. Vi har pratat lite om det och hon sa i stil med att det kan vi ta då när det väl gäller om vi ska byta stad eller inte. Jag känner mig så osäker, tänk om det är som ni verkligen säger att hon kommer använda mig som ett bollplank? Vet inte hur jag ska agera för förhållandet nu är perfekt. Kan ju inte bara dumpa henne när jag inte vet hur det blir. Hon är inte en festprisse och är verkligen städad och fokuserar på studier högt så sannolikheten att hon börjar supa och får minnesluckor och knulla runt är ganska lågt, men däremot kan det ju hända att det svalnar. Jag är hennes första sexpartner medan jag har haft +5 andra.

Det är för vi vill bo med varandra och försöka leva livet tillsammans.

Hon har ställt ett ultimatum. Om jag dumpar henne typ så kommer hon inte plugga vidare, eller ja det är vad hon har sagt.

öh? det är väl för fan inget ultimatum. om du dumpar henne så är hon fri att göra vad hon vill, det är ju ingen hållhake på dig på något sätt. om du lämnar henne så pluggar hon inte.......ok?!

ett ultimatum är om du vägrar flytta så dumpar hon dig för pluggandet.

jaja, oavsett så svarar du själv på dina frågor du ställde från start. ni älskar varandra mest i världen och vill bo ihop - väljer hon då en utbildning som inte finns där ni bor så får ni flytta. så enkelt är det.

hoppas allt reder sig, titta gärna in om 2-3 år och ge oss en lägesrapport.

När det gäller antalet sexpartner som en person säger sig ha haft så får man multiplicera det med 10 när det är en tjej som uppger antal sexpartner hon har haft och dividera det med 10 när det gäller en kille.

Ni framstår ju båda två som ungefär 13 år gamla. Hur är det egentligen ställt med vuxenblivandet hos er? Finns inga vuxna människor som dillar om antalet sexpartners eller ställer pubertala ultimatum om att man ska straffa sig själv om ens partner lämnar. Ärligt talat, ni framstår faktiskt som skrattretande...och det säger jag inte för att vara otrevlig, det blir bara svårt att inte uppfatta er "dramatik" som pubertal och humoristisk