Det här inlägget kommer att diskutera någonting som jag har funderat på ett tag: Innebörden av ljusets förekomst i TV-serien. Läs gärna
(FB) Diskussioner om The Sopranos och
(FB) Diskussioner om The Sopranos, samt citerade länkar och inlägg i dessa för att få en full bakgrund till mitt resonemang.
Vi ser flera exempel på detta i drömsekvenserna som Tony har i koma efter att han har blivit skjuten av Uncle Junior, bland annat vid ca 1.44 i
den här scenen. Tony Soprano är en bortbleknande identitet. Hans portfölj har förväxlats med Kevin Finnerty (notera referensen i namnet till Infinity [evighet, oändlighet],
inFinnety), en alldaglig försäljare. Personen Tony Soprano bleknar och i komasekvenserna har till och med hans utpräglade N.J-dialekt försvunnit. Han diagnosticeras med Alzheimers, vilket innebär en konkret dom in i glömskan, det ultimata utplånandet av identiteten, en sorts död i vilken Uncle Junior själv går förlorad i sista säsongen. Tony Soprano/Kevin Finnerty sätter sig på sängen i sitt hotellrum, tittar ut genom fönstret och noterar ett ljus som blinkar till långt borta. Men det är en kort upplevelse, som bara fångar hans uppmärksamhet för en kort sekund.
Här, vid 5.20 och framåt promenerar han fram till ett hus, som är fyllt av ljus, liv, rörelse, musik och välkomnas av en person som ser exakt ut som Tony Blundetto (men det finns inget igenkännande från Tonys sida). "Excuse me", säger Tony Soprano/Kevin Finnerty, "Is this the Finnerty reunion?" "They're waiting for you", säger Blundetto-look-a-liken. Tony får veta att hans familj väntar på honom därinne och att "[...] you're going home." "I am?" Han närmar sig huset och skymtar en kvinnogestalt, sannolikt modern Olivia, i dörröppningen. Hon försvinner in och samtidigt som "Blundetto" försöker övertala Tony att lämna över portföljen ("Briefcases aren't allowed"), i vilken Tony har hela sitt liv, så hörs en flickröst (Meadow) som ropar: "We love you daddy, don't leave us!" Han är påväg in i "glömskans port", en plats utan återvändo, men någonting håller honom kvar. Han stirrar rakt in i den tomma dörröppningen, som upplöses i ett starkt ljus och han vaknar ur koman.