Nu är ju inte jag någon SD-anhängare, men häromdagen lyssnade jag till P1, där man debatterade flyktinginvandring. Någon där sade ungefär såhär: "I förra valet varnade SD för en förestående katastrof i flyktingmottagningen. På sätt och vis måste man ju i efterhand ge dem rätt, men ... " och sedan den vanliga raddan av brasklappar.
Problemet är nog inte att de andra partierna inte märker hur jobbigt det blivit i Sverige; problemet är att dom inte vill att någon annan skall vrida makten ur händerna på dem. Så det är inte för att "lura" svenska folket som man talar tyst om problemen, det är för att det egna kontot hotar eka tomt den 25:e ifall dom gör det.
När våra norska vänner pratar om "det svenska tillståndet" så är det med medlidande, inte med skadeglädje.
Redan 2014, före massinvandringen, beskrev
Anna Gaardslev på Danmarks Radio skillnaden mellan Sverige och Danmark (i migrationsfrågan):
Citat:
Danmarks Radios Europakorrespondent Anna Gaarsdlev berättar i SVT:s Agenda hur det danska folket har en annorlunda syn på invandring än vad det svenska folket i allmänhet har:
"Vi har aldrig sett oss själva som ett invandringsland, på samma sätt som ni i Sverige har gjort. Och det betyder att vi har pratat om migration och flyktingar på ett helt annat sätt än ni har gjort. Vi har aldrig tyckt att vi har en särskild plikt här i världen att ta emot många flyktingar. Det tycker inte danskarna. Och det gör att vår inställning, eller danska befolkningens inställning, till flyktingar skiljer sig, och har skiljt sig avsevärt från den svenska inställningen."
Och Andreas Johansson Heinö håller med om att landets självbild har betydelse.
– I Sverige ligger det mycket i självbilden att vi ser ett moraliskt värde av att hjälpa andra länder. Tidigare med biståndspolitik, och så småningom med flyktingpolitik och så vidare. Det blir nästan identitetsskapande att stå bakom den politiken. Och då får också den här typen av frågor en annan laddning, det blir inte bara vanlig politik. Medan man kanske i Danmark och Norge mer ser på invandringspolitiken som ett av många politikområden, där man kan ha olika uppfattningar.
Det kanske är vettigt att granska sina argument innan man går ut och påstår att hela världen är galen, och bara man själva förstår hur det ligger till.
