Jag måste bara få dela min uppfattning om Bosse Parnevik. Jag träffade honom "mellan fyra ögon" en kort stund i Stockholm efter hans uppträdande på Maxim med "Gubbröra" 2007. När föreställningen var slut gick allihop ut till raderna av taxibilar som stod och väntade på kunder. Jag och frugan hade inga kontanter på oss så så vi blev tvungna att leta upp en bankomat. Det fanns en kanske ett kvarter bort så det tog en liten stund, så när vi kom tillbaka fanns inte en käft eller taxi kvar. Vi tänkte att vi väntar så kommer det väl en bil som vi kan stoppa. Under tiden vi stod där kom Bosse ut från teatern med överrock och händerna djupt nerkörda i fickorna. När han var precis bakom oss vände jag mig om och sa "tack för en fin föreställning Bosse". Då stannade han och tackade så mycket för berömmet och frågade om vi trivdes, om vi hade roligt etc. När han fick klart för sig att min fru är utlandsfödd (Peru) blev han väldigt mån om henne och frågade om hon hade roligt, om hon förstod allt, om hon kände till "gubbarna"... kort sagt var han väldigt noga med att hon hade trivts och mått bra. Det blev inte sämre när han hörde på min dialekt att jag var värmlänning. Då ville han veta var vi bodde, om det och det företaget fanns kvar i byn och allt möjligt. Den värme, omtänksamhet och enkelhet han utstrålade kommer jag aldrig att glömma. Jag frågade om vi skulle dela på en taxi men hans hotell låg bara en liten bit bort och han var tvungen att ha sin dåliga höft i rörelse sa han. Det hela slutade med att han kramade om oss båda två och tackade för att vi hade varit på hans föreställning. HAN tackade OSS
Så distanserad? Nej, men lite blyg tror jag. Dryg? Inte det minsta.