Citat:
Ursprungligen postat av
Massajen
Med lydrike avses en stat som står i avtalad beroendeställning till en annan stat genom vasallskap eller tributplikt.
Fortsätt gärna dansa runt ämnet. Lydrike, vasallstat, protektorat -- lägg in den benämning som bäst passar in på en stat som inte kan bestämma sin egen roll i det internationella systemet. För Ukrainas del är detta resultatet av att ingå i den ryska intressesfären. Men efter det ryska självmålet har en buffertzon uppstått i Ukrainas östra del och den tidigare flottbasen i Sevastopol kräver nu full militär ockupation av hela Krimhalvön.
Citat:
Inte med någon tänjning på det svenska språket stämmer det in på Ukrainas förhållande till Ryssland.
Du får helt enkelt ta fler lektioner i svenska språket. Tillbaka till SFI med dig. Det är säkert öppet i morgon.
Citat:
Att Ukrainas utrikespolitik har implikationer för Rysslands nationella intressen är trivialt sant...
Ett av de märkligaste påståenden jag har stött på avseende internationell politik. Vilket lågvattenmärke. Här konverserar jag med en människa som i ett diskussionsforum för utrikespolitik inte är medveten om att Ukrainas finlandisering 1994-2013 är utrikespolitik, eller för den delen ett eventuellt EU- eller Natomedlemskap. Det är bara att skaka på huvudet.
Citat:
Det må jag säga var en pösmunkig, för att inte säga rent megaloman, attityd till historiker av facket.
Historiker som i sin analys grottar ned sig i skeenden under de närmaste 50 åren åsidosätter sin akademiska hederlighet till förmån för dagspolitiken. Jag betackar mig.
Citat:
Men nu var det ju Ukraina det gällde och det var där de amerikanska intrigerna åtminstone delvis visat sig lyckosamma.
Vari består det ryska självmålet, menar du?
Det ryska självmålet bestod i att lägga alla ägg i samma korg (Janukovitj och forna apparatjiki) medan anpassningen till den situation som utvecklades i och med Majdan uteblev. Ryssland hade dessutom flera möjligheter att gå "revolutionärerna" till mötes (ukrainska politiker är ju inte direkt omutbara). Före krisen riskerade Ryssland ett mer västvänligt Ukraina. Efteråt har Donbass blivit en buffertzon och hela Krimhalvön måste domineras militärt.
Jämförelsevis vet amerikanerna (undantaget Carter) med sig att alltid stödja båda sidor av en konflikt, vilket gör att anpassningen till ett nytt ledarskap blir en relativt kortvarig affär. I makthänsyn saknar de utrikespolitiskt underutvecklade ryssarna denna fingertoppskänsla. Vid sidan av högklassiga underrättelsetjänster krävs nämligen såväl institutioner som knowhow, vilka lyser med sin frånvaro.
