Definiera Gud

Nej, han är inte dum i huvudet. Han ställer exakt rätt fråga baserat på vad du påstår.

Han påpekar snarare att DU inte säger någonting.

(Tack).
Att dom kallas gudar och är mytiska väsen. Folk har snackat om dom i urminnes tider. Liksom Allah och några till.
Så om vi bränner alla böcker innan 1970 så kommer Molgan framstå som en Gud.

Insekt, sex ben, lever i kollektiv under en feminin ledare. Är fundamentalt hierarkiskt separerad i sin population efter funktion.


Däggdjur, bytesdjur, vegan, hårt avlad som husdjur


Däggdjur, mer eller mindre helt och hållet en produkt av mänsklig förädling av vargstammen. Hålls framförallt av människan som husdjur, med strikt kontrollerad avel utförd av människan. Carnivor(omnivor till viss del). Underkastar sig disciplin.


Vårt mest exceptionella drag: vi kan få energi att flöda utöver vår metabolism.
Däggdjur, bipedal, toppredator, överlägsen alla nu levande livsformer i termer av populationstillväxt, evolutionär ledare, "master of earth".

(fyll på de ovanstående efter tycke och smak)


Nej?

Som vad då?


Och min uppfattning av ett samtal om religion, är att det inte kan existera utan en definition av "Gud".

Yes. Mycket bra. Definitionen av gud är alltså vår egen. Du definierade gud som en specifik del av ditt medvetande(mollgan), jag är benägen att påstå att gud är vårt medvetande(i varierande grad i olika trosläror).

Men, vad är då ursprunget till de gemensamma definitioner av "Gud" som mänskligt medvetande ger uttryck för?

Ja.

Ok.

Jo. Precis.

Alla människor beter sig rationellt efter de förutsättningar de har. Därför kan en del tyckas bete sig irrationellt. Men det rationella existerar oberoende av oss.

Ja. Alla medvetanden.

Ja

Ja

Precis

1/2 rationellt är inte rationellt möjligt. Endast 100% rationellt är rationellt möjligt. Och det som gör allting möjligt. Det finns en rationell anledning för allt som existerar att existera som det gör och på inget annat sätt. Verkligheten kan inte innehålla rationella fel. På det sättet är verkligheten perfekt.

Det rationella får allt att fungera. Det ger det form. Det existerar utanför oss och i oss. Det är allt.

Men det är ju en synd att känna känslan av begär till något som tillhör ens nästa? Syndar Gud?

I princip, ja.

Som jag påpekade: logiskt sett, om "gud är närvarande överallt", så är han närvarande både hos dig och din nästa. Vilket betyder att det inte finns någon skillnad mellan guds definition av "dig/sig" och din nästa. Därmed kan han inte känna något begär till något hos sin "nästa", för hans "nästa" är han själv.

Hur kan man veta hur något känns utan att kunna känna det?

Gud är nog mer ett artistnamn... Vad som sedan är rationellt,rätt,fel osv... vem vet?
Det enda jag vet,det är att Gud har humor och vägleder mig. Det är dock inte alltid jag förmår följa den föreslagna vägen. Men det är nog Gud rätt så van vid...

Ok. Jag antar att ingen kan klandra dig för avsaknaden av den definitionen, eftersom jag inte bad dig skriva den. Men när vi ändå håller på:

Vad sysslar du med?



Missade jag något?

Du frågade varför man ska tro på något som man inte vet vad det är.

Menar du varför man ska tro öht? (det är en mycket bra fråga, för övrigt)



Och människor är erkänt irrationella. Så människor beter sig irrationellt?



Som sagt.


Fast, eftersom begreppet rationalitet existerar enbart i människans medvetande, med sin definition, så måste rationalitet existera helt och hållet beroende av oss?



Låt oss definiera:

"medvetande" är ett begrepp kopplat enbart till vår upplevelse av mänskligt medvetande. Alla medvetanden kan alltså enbart innebära alla mänskliga medvetanden.
Gud är alltså mänskligt medvetande.



Jag förstår nog vad du menar. Men, är inte 1/2 rationellt exakt det enda som är rationellt möjligt. Eftersom begreppet 100% rationalitet är 100% mänskligt definierat, och människan är 100% irrationell.

Hur olika det kan vara.

Jag upplever att det är enbart jag som har humor, och om Gud finns så är han antingen jag, eller helt humorlös.