Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Följt resonemanget ett tag - mkt vettigt skrivet av många.
Men en stilla undrar - kan verkligen en livstidsdömd person fortsätta att behålla vårdnaden om ett barn?
Utesluter inte de facto själva straffet vårdnadshavaransvaret?
En vårdnadshavare ska bl a delta i barnets skolgång, göra läxor, ta till sjukhus om barnet är sjukt, skriva under intyg och information från skola, sätta mat på bordet och köpa och tvätta kläder.
Nu är ju JM fortfarande i häkte och ingen dom har vunnit laga kraft. Men framöver - kan man verkligen kvarstå som formell vårdnadshavare om man är livstidsdömd?
Det finns ju sk neglekt straff om man ex inte tar ett sjukt litet barn till sjukvård. En livstidsinternerad kan ju inte utföra detta - ska vederbörande ändå anses vara vårdnadshavare? Hur ska föräldrarpenning fördelas om det är två vårdnadshavare - och den ena inte kan ta ut? Om det bara finns en vårdnadshavare få ju denne hela potten.
Borde det inte vara så att JMs vårdnadshavarroll för alla minderåriga barn automatiskt upphör och överförs till lämpliga andra personer när livstidsdomen vinner laga kraft?
Jag vet inte om livstidsdom annulerar vårdnaden, men jag tror inte det. Kan ha fel dock. Sett från barnets perspektiv så är en sådan automatik inte med nödvändighet det bästa – utan det måste i så fall försöka klargöras. Men jag förstår vad du menar. Dock så är ju "vårdnad" inte en livsstidssyssla utan slutar vid 18. Vilket man kan vända på och påpeka är en begränsad tidrymd som inte alltid tjänar till att pilla med. Relationen mellan förälder och barn är dock ofta livslång.
Gode män o.a. lär ha sin beskärda del av rötägg sett över en två decenniers tid, medan 97 av 100 föräldrar sätter sina barn före sig själva till döden. Det gör man inte lika frekvent med "andras ungar". Föräldraskap kan vara förödande av samma skäl, men är eg. oersättligt.
Ett svar kan vara att en lösning passar inte för alla, och barnet (och det senare vyxna barnet) bör inte straffas eller fara illa av förälderns livsstidsstraff.
Vårdnaden är dock att skilja från blöjbyte och klädköp och tv-kvällar, och allt det roliga – det handlar om det yttersta ansvaret för barnets fostran. Man kan sitta i ett slott i England och vara vårdnadshavare. Men "kulturellt kapital" i form av nätverk av familj och släkt och vänner som redan är en del av barnens liv lär ju underlätta för att åstadkomma ngt sådant. Man kan inte sätta barn i händerna på vem som. Det ligger liksom i sakens natur. Men om barnet trivs och inte far illa så är det ju möjligt. Det beror ju på barnets karaktär och ålder och mognad också.
Jag skulle tro stt en förmyndare eller representant för vårdnadshavare kan utses, som befogenheterna läggs hos, men som förälder vill man ju välja noga där tänker jag. Men då endast vårdnadshavare och deras representanter har rätt att vistas på skola, hämta o lämna och vara på föräldramöten så krävs ju en laglig befogenhet förstås.
Annars återstår fosterföräldrar, men då har andras vårdnad inhibirerats/ "skjutits upp". Tvillingarna skulle jag tro står inför bortadoption, om det inte är det som skett. Men där har ju di vuxne ifråga ett beslut stt ta.
Man måste också förstå att föräldraskapet s.a.s. inte kan göras ogjort, eller vanligen inte, men beroende på en radda omständigheter så får det allmänna ta de beslut som krävs. Barn har man ju hört talas om numera. Och hela tiden följa upp.
Det ger sig liksom.
Men jag tror inte man kan förverka sin föräldrarätt automatiskt, det är liksom fel fokus. Men i praktiken kan man göra det långt mycket tidigare än så genom att vara en dålig förälder. Men är man en bra förälder som barnen mår bra av (ssk jämfört med alternativen) så har man det bra förspänt om man åker in. Torkar man sockorna på fel ledd (jämfört med alternativen) så kan man bli luggad på vårdnaden även som flrvervärvsarbetande och laglydig. Det beror liksom på...