Citat:
Ursprungligen postat av
sno
Det var ingen bra artikel utan den fortsätter i samma stil som många andra ohederliga artiklar hittills. Man vrider och vänder på sanningen därför att sanningen inte passar med det man vill förmedla.
Victoria Örnberg skrev till sin pojkvän:
”Jag vill inte att det ska ta slut pga att du inte kan hantera alkohol..”
”Tova ville inte göra "livet till ett helvete" för expojkvännen och avböjde att medverka i utredningen.”
Sonja Sabas Costich hade ett av- och på-förhållande med Omar Basim, 36, under ett antal år. Hon valde att dra tillbaka sin medverkan i utredningen och Basim dömdes enbart till tre månaders fängelse för misshandel. Omar Basim fick kontaktförbud utfärdat mot sig, men Sonja valde att häva det i augusti i fjol.
Sen hävdas det i artikel rena lögner t.ex. att Lotta Rudhom och Lena Tigerholms skulle ha gjort slut med sina respektive – vilket inte stämmer med verkligheten. De uppmanades av sin närmiljö att göra detta – men de vägrade. Lotta visade dessutom kraftig svartsjuka när Martin strulade med en annan dam och frågade rakt ut ifall Lotta ville fortsätta eller inte. Lena Tigerholm kallade mannen för ”psykopat” inför sina vänner - men fortsatte att ta emot dyra presenter av honom.
Polisens största utmaningen är ”att få målsäganden att vilja medverka. Det handlar mycket om deras sociala situation, ekonomi och ibland deras barn, säger han.”
På vilket sätt var Tova beroende av sin gärningsman när det gäller ekonomin eller sin sociala situation? Några barn fanns inte med i bilden.
”Om man jämför med någon som blir misshandlad på krogen så är skillnaden enorm.*
Där är det en människa som man aldrig mer behöver träffa och det påverkar inte ens övriga liv.”
Tova behövde inte träffa den här mannen någonsin mera under resten av sitt liv – om hon själv inte så önskade.
Det är svårt att hjälpa dessa kvinnor utan att omyndigförklara dem samtidigt. För antingen respekterar man deras fria vilja att välja sitt umgänge själv – eller sen säger man att de saknar omdöme och att staten/kommunen/en god man ska fatta detta beslut åt dem.
I Tovas fall borde föräldrarna ha fattat det beslutet redan för länge sedan. Tova var trots allt en tonåring när hon började träffa idioten och som det stod i tidningen har idioten ett mångårigt missbrukshistoria. Killen är 22år gammal. Många år är minst 3 år. Alltså var Tova högst 16 år när killen började missbruka. Varför inte båda barnens föräldrar reagerade med kraft då är för mig ett mysterium.
Hur som helst kommer vi inte att hjälpa den här sortens brottsoffer genom att ljuga om verkligheten.
Men sno, det finns ju forskning på detta.
Det handlar inte om att Tova och många andra misshandlade kvinnor väljer aktivt till sist. De är så nedtryckta och rädda, att de inte ser hur de ska ta sig ur det hela.
Har du hört talas om hur en sekt kan hjärntvätta dess medlemmar? Och hur svårt det kan vara att ta sig ur en sekt om man vill. Finns liknelser mellan den psykologiska processen för den misshandlade kvinnan och den som blir fast i en sekt.
Håkan Järvå är psykolog och vet vad han pratar om. Han har själv varit med i en sekt, men lyckats ta sig ur den:
"
Kärleken är blind, brukar man säga. Att gå med i en sekt har stora likheter med att bli kär. Skillnaden mellan en normal förälskelse och att gå med i en sekt är att du under den fasen då du är blind påverkas och manipuleras att ge upp ditt självbestämmande. Man kan likna det med en misshandelsrelation. Alla sekter har sina metoder för det men i slutändan handlar det alltid om att du som medlem måste överlåta makten över dig själv till en högre makt eller lära.
Det här är en process som sker gradvis, som du blundar för eftersom du är kär, men som ganska snabbt brukar bli tydlig för din omgivning. Det kallas att man utvecklar en sektpersonlighet och det är en process som kan gå väldigt snabbt. För mig tog det mindre än ett år."
https://www.svt.se/opinion/att-ga-med-i-scientologerna-var-som-att-bli-kar
Jag kan absolut förstå hur rädd ett offer kan bli en liknande relationer som Tova och Lotta hade. Hur farligt det är, och att de verkligen har anledning till att vara rädda, ser man genom att de idag är mördade.
De vågar inte göra slut, de vågar inte säga nej, de lyder som en rädd hund som vet att den kommer att få stryk men ändå kommer till sin plågoande. För de vet att de med döden kan bestraffas.
Du och jag har helt olika uppfattning i denna fråga. Vi kommer aldrig att kunna enas, så vi får släppa denna diskussion.
