Citat:
Ursprungligen postat av
Betongbaletten
Ja, allt utom heteronormativt och friskt frikyrkosex bör förbjudas. Point taken.
Oavsett om bdsm-kretsar kan dra till sig weirdos (och då menar jag inte såna som gillar annat än frikyrkosex, utan riktiga weirdos som mördar-Madsen) är väl just den självklara gränsen samtycke. Dvs: man tycker att det är gött att leva ut sina fantasier med andra som gillar samma sak. Det är ju inte så att en snubbe som ofta får oralsex av sin fru hemma plötsligt börjar trycka in snorren i munnen på random folk för det. Lika lite tror jag att gemene bdsm:are börjar puckla på eller tortera icke-samtyckande i sin omgivning.
Och: den självklara upptrappningsstegen som ni moralister tar upp är tveksam. Man kan förmodligen gilla att smiska någon utan att det obönhörligt slutar med att man vill go medieval on their ass. Eller att uppskatta att bli bunden med en gagball i munnen utan att sluta med att vilja bli fastkättjad och halstrad över öppen eld.
Triggers, belöningssystem, fine. Men det gäller ju oss alla. Och det är ju inte generellt så att man per definition måste få mer och mer extrema saker för att bli tillfredsställd. Då kan man ju tänka sig att dom där sunda, heteronormativa frikyrkosexparen är rätt så jävla megakinky när dom närmar sig guldbröllopsdagen.
Förstår din poäng! Men det är nog inte riktigt det du beskriver som jag försökte fram med mitt inlägg.
Jag hatar ordet ’naturligt’, för jag tror att mer eller mindre allt som händer på jorden är ’naturligt’, vad skulle det annars vara? Däremot är inte allting OKEJ i en rättsstat och i ett civiliserat samhälle. Sexualliberal är jag också, mycket på det sätt du beskriver (samtycket är en god förhållningsregel, men det räcker inte alltid det heller).
Jag tror att de flesta av oss på ett medmänskligt plan kan relatera till ’upptrappningen’ som nämnts. De flesta av oss vet nog hur det känns att tex bli kär, och hur väldigt små saker kan få en att nästan inte kunna andas. En blick eller en snabb kyss kan vara allt som krävs. Allt eftersom tiden går och relationen fördjupas så räcker ju dock inte detta, utan man vill ha mer och mer och mer.
Jag tror att det fundamentalt måste finnas en mottaglighet hos en själv dock. Som exempel: om en heterosexuell person hånglar med någon av samma kön gör det knappast att personen ifråga blir homosexuell; Men om någon med latent/undertryckt homosexualitet kysser någon av samma kön kan det nog ge mersmak.
På samma sätt - om PM har en disposition för sadism och våldssex så riskerar utlevelser av detta att göra att gränserna ständigt flyttas.
Det finns fullt av människor som är mer dominanta, alt. mer undergivna, och har fullt fungerande relationer och liv. (Och som aldrig skulle drömma om att gå mer i BDSM-subkulturen.) Det är inte egentligen moraliserande det handlar om, utan om det faktum att man någonstans måste ta ansvar själv för att inte ’fall off the deep end’ som PM. Vissa umgängen och miljöer är tyvärr både magnet och grogrund för djupt problematiska beteenden.
Bara den omständigheten att KW-mordet var så fruktansvärt slarvigt, taffligt och extremt i sitt genomförande tycker jag visar att PM helt saknade kontroll över sig själv och sina drifter, och att det istället var dom som kontrollerade honom.
Det jag förundras över mest är den snabba eskalationen, det är ändå ett stort hopp mellan filmer och det sinnessjuka dåd han utförde, att det faktiskt känns mest troligt att det fanns en hel del mellansteg däremellan som vi inte känner till.