2017-12-08, 14:12
  #169
Medlem
Sadomans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Egnatankar
Nå, nu ska jag försöka börja på min beskrivning av jordens egenskaper, det som har gjort det möjligt för så mycket liv att existera på jorden. Det första vi måste titta på är den beboeliga zonen.

Den beboeliga zonen

Allt liv på jorden är totalt beroende av flytande vatten. Visst finns det många livsformer som lever på torra land, till exempel människan, och det finns livsformer som lever nästan hela sina liv i luften, men alla är totalt beroende av flytande vatten. Vi kan ju själva tänka oss hur länge vi skulle klara oss om vi inte fick något att dricka.

Vattnet på jorden är flytande mellan 0 och 100 grader Celsius. Och eftersom jordens medeltemperatur är omkring 16-17 grader, så är det mesta av vattnet på jorden flytande, om också inte allt. Det finns ju stora mängder is vid jordens båda poler, speciellt vid Sydpolen. Men det mesta av vattnet på jorden är ju flytande.

Därför tänkte sig astronomerna att det finns någonting som kallas för den beboeliga zonen (the habitable zone), där genomsnittstemperaturen på planetens yta ligger mellan 0 och 100 grader Celsius, så att vatten kan vara flytande där.

Avståndet och storleken på den beboeliga zonen beror på egenskaperna hos den stjärna som planeten kretsar kring. På den här bilden kan ni se att den beboeliga zonen, markerad i grönt, är större för större och hetare stjärnor än för små och svala stjärnor, och den beboeliga zonen ligger också längre bort från stjärnan ju större och hetare den är. Innanför den beboeliga zonen är det för varmt för att vatten ska kunna vara flytande på planetens yta, och utanför den beboeliga zonen är det för kallt.

Men varför ligger inte Venus och Mars inom den beboeliga zonen?

Länge har vår västerländska civilisation tänkt sig att planeten Mars är beboelig. Visserligen förstod man att Mars måste vara kallare än jorden, eftersom den ligger längre bort från solen än jorden, men man trodde ändå att den skulle vara varm nog för liv. Den amerikanske amatörastronomen Percival Lowell tyckte sig se ett stort nätverk av kanaler på Mars, och kring sekelskiftet år 1900 hade många människor i Europa och USA blivit övertygade om att Mars var en beboelig och en bebodd planet, som var beroende av sina kanaler för sin vattenförsörjning.

År 1898 skrev den brittiske författaren H.G. Wells en science fiction-roman kallad Världarnas krig (The War of the Worlds), som handlar om hur de avancerade och elaka marsvarelserna tröttnar på sin egen planet och åker till jorden i en massa rymdskepp för att ta över jorden med sin överlägsna teknologi. År 1938 gjordes en radiodramatisering av den här romanen, och när den sändes i radio drabbades hundratusentals amerikaner av panik och flydde från städerna för att undkomma de hemska marsianerna.

Men sen dess har USA och även Europa skickat flera olika sonder till Mars, och numera vet vi att det inte finns några som helst kanaler på Mars (och inga marsmänniskor heller). Det finns visserligen uttorkade flodfåror, så astronomerna är övertygade om att det en gång har funnits flytande vatten på Mars, men det var mycket länge sen. Vart tog vattnet vägen?

Mars befinner sig inte heller inom den beboeliga zonen, för planeten är för kall. Dess medeltemperatur är minus 55 grader. Det förekommer visserligen ganska ofta under den marsianska sommaren att temperaturen stiger över noll vid ekvatorn, men genomsnittstemperaturen är alldeles för kall. Läs mycket om klimatet på Mars på engelska här, och googla själv fram det på svenska om du är intresserad.

Vad gäller Venus, så fanns det länge förhoppningar om att även Venus kunde ligga inom den beboeliga zonen. Man begrep visserligen att Venus måste vara mycket hetare än jorden, eftersom den ligger betydligt närmare solen än vad jorden gör, men det fanns förhoppningar om att dess yttemperatur skulle ligga omkring 80-90 grader Celsius, så att vatten ändå skulle kunna vara flytande där. Och på jorden finns det heta källor där extremofila bakterier trivs i sådana temperaturer.

Men till astronomernas förskräckelse fann de att Venus är, bokstavligen, ett hett helvete. Temperaturen på markytan är omkring 400 grader Celsius, och lufttrycket är omkring 80-90 gånger större än lufttrycket är på jordytan. Att stå på Venus yta skulle vara som att befinna sig djupt, djupt ner i ett helvetiskt hav av flytande lava. Venus är, åtminstone med alla mått som vi kan tänka oss, en helt obeboelig planet.

Uppenbarligen ger inte placeringen inom den beboeliga zonen alla svaren till varför en planet kan vara beboelig eller inte. Ett viktigt svar handlar om planetens atmosfär. Men det får jag skriva om nästa gång.

Mars ligger inom den beboeliga zonen. Att mars inte är en levande planet är pga planeten själv, inte pga dess plats i solsystemet. Flytta mars närmare solen och den tunna atmosfären skulle bara bli allt tunnare pga den ökade solstrålningen. Det är mars massa som är problemet: den är för liten. Inte tillräcklig massa för att ha en varm, flytande kärna som regenererar atmosfäriska gaser; ingen varm, flytande kärna som alstrar ett kraftigt magnetfält och, största problemet av alla; mars massa är för låg för att hålla kvar en tät atmosfär. Om venus, däremot, bildats där mars är så skulle venus sett väldigt mycket ut som jorden med hav och tempererad atmosfär. Att mars blev en så tanig liten planet som den blev är pga Jupiter som svultit mars på material. Det är även jupiter som är orsaken till att asteroidbältet inte kunnat bilda en planet. Så jupiter är inte bara en hjälp för livet på jorden, jupiter är en riktig mobbare också...
Citera
2017-12-08, 14:19
  #170
Medlem
Sadomans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FacelessTwat
Kan någon som faktiskt kan något om fysik presentera en del möjligheter? Har funnits en del som postat men mest är det ju bara folk lika okunniga som jag själv som spekulerar vilt..

Om universum skulle vara oändligt, vilket jag inte tror vare sig för eller emot, så ser jag sannolikheten för annat liv som även den oändlig.. enligt den vanliga teorin att det "måste" finnas förr eller senare, oavsett sannolikheten att vi själva finns.

Men jag antar att universum inte behöver vara oändligt. Det kan vara expanderande och, oändligt i den bemärkelse att det inte finns ett slut, men för den skull inte oändligt med utrymme. Försökte komma på någon liknelse med ett vanligt föremål.
Och det var ju svårt då inget föremål på jorden har krökt rum såvitt jag känner till. Men tänkte mig att universum är insidan av en boll, och att denna boll sedan är vänd ut och in. Utan att någon söm/sida av bollen får åverkan. Rummet är krökt, och "slutet" på ena "sidan" blir "början" på nästa. Det fortsätter. Inte så svårt egentligen, som när man scrollar kartan i Civ så dyker man upp på andra sidan. Men istället för att planet är 2D så gäller det alla håll.

Intressant fråga men vad ger det att spekulera... vi vet inte ens hur liv uppkom på jorden såvitt jag vet. Och oavsett vilket svaret är, är det lika.. osannolikt.. att jag sitter där jag gör. Vilket är det mest fantastiska och påfrestande. Hur förvaltar man en sådan gåva, händelse? Sitter på en stol och skriver...

N=L. Det är ungefär den bästa lösningen på Drakes ekvation vi kan komma på. N är antalet civilisationer som, likt vår, skulle vara möjliga att upptäcka i galaxen just nu. L är livslängden på en sådan civilisation och en totalt okänd faktor för oss. Vi känner ju bara till vår nuvarande civilisation. Men vi har varit en sådan civilisation i 100 år i alla fall vilket ger ett N på 100 dvs 100, för oss, detekterbara civilisationer i galaxen just precis nu.
Citera
2017-12-08, 14:42
  #171
Medlem
Sadomans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Egnatankar
Jag tänker nu fortsätta att tala om vad det är som har gjort planeten Jorden så lämplig för liv. Och då måste jag tala om Jordens atmosfär.

Jordens atmosfär

På planeten Mars har det mesta av atmosfären försvunnit. Lufttrycket vid ytan på Mars är bara en hundradel så stort som lufttrycket vid jordytan. Detta betyder att vatten helt enkelt inte kan vara flytande på Mars. Om man skulle hälla ut flytande vatten på ytan på Mars, så skulle vattnet nästan genast börja koka. Det skulle spridas i den tunna Marsatmosfären som vattenånga, och sedan skulle ångan spridas ut och "försvinna". Kanske skulle vattenångan så småningom förvandlas till iskristaller, och kanske iskristallerna så småningom skulle falla ner på
En annan möjlighet, om man häller ut flytande vatten på marsytan, är att vattnet genast fryser till is. Det enda som är säkert är att vattnet inte kan förbli flytande.

Om atmosfären på Mars är ynkligt tunn, så är atmosfären på Venus fruktansvärt tjock och het. Venus atmosfär är omkring 93 gånger tjockare än jordens atmosfär, och temperaturen på planetens yta är omkring 467 grader Celsius.

På Venus finns det inte heller något flytande vatten, eftersom allt vatten har kokat bort. Men intressant nog finns det inte heller mycket vattenånga. Mycket tyder på att vattnet på Venus har lösts upp i sina beståndsdelar, väte och syre, och sedan har det lättflyktiga vätet försvunnit ut i rymden. Det är troligen samma sak som har hänt med mycket av vattnet på Mars: Det har splittrats upp i sina kemiska beståndsdelar, väte och syre, och sedan har vätet försvunnit ut i rymden.

Exakt vad som har hänt med atmosfären på Venus är en gåta för astronomerna, även om det förstås finns teorier. Man tror dock att Venus har drabbats av en skenande växthuseffekt. Venus ligger ju närmare solen än Jorden gör och bör vara varmare än Jorden i vilket fall som helst, och Venus hade säkert redan från början en ganska tjock atmosfär rik på koldioxid, som ju är en kraftfull växthusgas. Om Venus sedan hade någorlunda stora vattensamlingar som förångades när temperaturen steg, så kan vattenångan ha gjort atmosfären ännu mer "växthus-drivande". Hur det sedan gick till när temperaturen på Venus steg ytterligare och det mesta av vattenångan försvann från Venus atmosfär är mer osäkert.

Astronomerna är mer säkra på vad som har hänt med atmosfären på Mars. Planeten Mars är faktiskt så liten, och den har en så klen dragningskraft, att dess atmosfär helt enkelt började "segla iväg", ge sig ut i rymden och försvinna.

Jordens atmosfär har helt säkert förändrats mycket under årmiljardernas gång. Men vår planets atmosfär har alltid varit tillräckligt tjock för att kunna hålla Jordens vatten flytande. Med tiden har också Jordens atmosfär förändrats kraftigt. Medan Venus och Mars har atmosfärer som är helt dominerade av koldioxid, så är den dominerande gasen i Jordens atmosfär kväve. Men som bekant innehåller luften omkring oss också ganska mycket syre, mer bestämt molekylärt syre, O2.

Länken nedan går till en mycket intressant bild, som visar vilken sammansättning Venus och Mars atmosfärer har idag, och vilken sammansättning Jordens atmosfär har idag. Diagrammet visar också vilken sammansättning man tror att Jordens atmosfär hade "från början", när vår planet var mycket ung.

https://en.wikipedia.org/wiki/Atmosphere_of_Venus#/media/File:Atmosphere_composition.gif

Alla de inre planeterna bildades av samma material och har därför liknande komposition. Detsamma gäller för deras atmosfärer. De har alla varit annorlunda och de har alla utvecklats dramatiskt.

I början var de alla fulla av väte och helium precis som de yttre planeternas atmosfärer. Så fort solen började skicka ut strålning i solsystemet så formligen sprängdes dessa primordiala atmosfärer ut i solsystemet.

Merkurius hade aldrig en chans att få en andra atmosfär. Dess låga massa och närhet till solen gjorde det omöjligt att hålla kvar någon atmosfär alls. De tre andra planeterna däremot, Jorden Venus och Mars, hade bättre förutsättningar. De hade alla snarlika atmosfärer länge fulla med koldioxid och kväve. Mars låga massa gjorde att den långsamt förlorade sin täta atmosfär till den tunna viskning av en atmosfär som den har idag. Endast lite koldioxid återstår. Men Venus och Jorden hade snarlika atmosfärer länge. De var väldigt täta med koldioxid, vattenånga och kväve. De hade dessa ämnen i samma kvantiteter. På jorden hände dock något speciellt; vattenångan kondenserade. Detta gav upphov till en katalytisk och dramatisk process där oxider i jordytan omvandlades till hydroxider medan koldioxiden blev till kolsyra. Koldioxiden bokstavlig talat sögs ut ur atmosfären och blev till karbonater. Och där befinner sig majoriteten av jordens primordiala atmosfär än idag. Jordens atmosfär var över 70 ggr tätare (jämför med Venus 93 ggr tätare) innan haven bildades och jorden skulle bara ha en atmosfär av kvävgas om det inte var för vulkanism.

Venus är den inre planet som har kvar mest av sin ursprungliga atmosfär. Så det är inget mysterium vad som hänt med den; så gott som inget. Koldioxiden är kvar liksom kvävet. Det enda som försvunnit är vattenångan. Med vattenånga, en kraftig växthusgas, i atmosfären så är det troligt att Venus varit än varmare i sin ungdom. Under inverkan av ultraviolett strålning bröts vattenångan ner till väte och syre. Vätet försvann ut i rymden medan syret reagerade med svaveloxider och kolmonoxid samt mineral på ytan. Jag har svårt att se att Venus någonsin varit sval nog för att tillåta att flytande vatten existerat på sin yta.
Citera
2017-12-08, 19:23
  #172
Medlem
Vi behöver dock säga mer om Jordens atmosfär.

BBC har en vetenskapssida som säger så här om jordens atmosfär:

Citat:
Scientists believe that the Earth was formed about 4.5 billion years ago. Its early atmosphere was probably formed from the gases given out by volcanoes. It is believed that there was intense volcanic activity for the first billion years of the Earth's existence.

http://www.bbc.co.uk/schools/gcsebitesize/science/edexcel_pre_2011/oneearth/damagetotheenvironmentrev1.shtml

Jag tolkar detta som om att det främst var den vulkaniska aktiviteten som försåg den tidiga Jordens atmosfär med en massa koldioxid. Det där skulle kunna förklara varför den tidiga Jordens atmosfär var så lik atmosfärerna på Mars och Venus. Mars har en gigantisk vulkan som heter Olympus Mons, som är mycket större och högre än något berg på jorden, och tre andra stora vulkaner ligger i närheten. Alla dessa vulkaner är sedan länge utdöda, men de måste en gång ha pumpat in väldiga mängder koldioxid i Mars atmosfär.

https://sos.noaa.gov/ftp_mirror/astronomy/mars/original/media/thumbnail_big.jpg

Forskarna anser också att Venus, som ju inte går att fotografera alls på samma sätt som Mars, också är full av utdöda vulkaner. De koldioxidrika atmosfärerna på Mars, Venus och den tidiga Jorden kan alltså alla ha kommit från vulkanutbrott.

Men hur försvann då det mesta av koldioxiden från jordens atmosfär? Så här svarar artikeln från BBC:

Citat:
So how did the proportion of carbon dioxide in the atmosphere go down, and the proportion of oxygen go up?

The proportion of oxygen went up because of photosynthesis by plants.

The proportion of carbon dioxide went down because:

it was locked up in sedimentary rocks, such as limestone, and in fossil fuels
it was absorbed by plants for photosynthesis
it dissolved in the oceans

Mycket av koldioxiden togs alltså upp av sedimentära bergarter, som kalksten, och i kolrika fossiler i jordens inre. Mycket av koldioxiden absorberades också av de stora världshaven. Gröna växter tog upp koldioxid ur luften för att med solljusets hjälp tillverka sockerarter och släppa ut syre.

Detta kunde inte ske på Mars och Venus. Kalkstenen på jorden bildades, om jag inte har fel, i samband med att mängder av pyttesmå havslevande varelser med kalkrika skal sjönk ner på havsbotten och dog, och kalken i deras skal reagerade med luftens (och vattnets upplösta) koldioxid. Andra levande varelser byggde in kol i sina kroppar och sjönk ner i jorden där deras kroppar ombildades till kol- och oljereserver. Men Mars och Venus har ju aldrig haft mängder av levande varelser. Mars och Venus har heller aldrig haft långlivade stora oceaner. Slutligen har Mars och Venus aldrig haft gröna växter med fotosyntes.

Inte minst de gröna växternas fotosyntes innebar att stora mängder koldioxid "sögs ut ur" Jordens atmosfär, och stora mängder syrgas, O2, släpptes ut i stället.

Syrgasen är livsviktig för nästan allt högre liv. Våra avancerade och energislukande kroppar kräver mängder av "högoktanigt" bränsle för att fungera. Om inte de gröna växterna hade fyllt jordens atmosfär med syre, så hade livet på jorden kanske fortfarande bara bestått av bakterier och enkla havslevande varelser.

Om jordens atmosfär inte hade utvecklats på det sätt som den har gjort, så hade den teknologiska civilisationen på Jorden - vår egen civilisation, alltså - sannolikt aldrig funnits.
__________________
Senast redigerad av Egnatankar 2017-12-08 kl. 19:25.
Citera
2017-12-08, 20:15
  #173
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Etrade
Jag är lite inne på Ulf Danielssons teorier.
Jag tittade på en föreläsning med honom på youtube här om dagen där han sa:

Alla frågor vi är smarta nog att ställa kommer vi någon gång troligtvis vara smarta nog att få ett svar på. (Ja inom rimliga gränser)
Han påstår att vi människor är för dumma för att ens ställa vissa frågor, och dessa kommer vi då givetvis inte klara av att svara på eftersom ingen fråga finns.

Så jag tror vi kommer hitta annat liv i universum! Sen om det tar 100 år eller 1 miljon år är ju svårt att säga.
Med nya teleskop, nya transportsätt och nya uppfinningar som vi för tillfället inte är smarta nog att tänka på så är jag positiv.
Om vi kan hitta utomjordingar om 1 miljon år så torde vi redan ha hittats av utomjordingar som ligger 1 miljon före oss. Men hittills har ingen valt att ta kontakt.

Det är i princip samma problem som med tidsmaskiner. Går de att uppfinna i framtiden så borde vi redan ha fått besök.
Citera
2017-12-08, 22:58
  #174
Medlem
Mia-Rovys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WbZV
Om vi kan hitta utomjordingar om 1 miljon år så torde vi redan ha hittats av utomjordingar som ligger 1 miljon före oss. Men hittills har ingen valt att ta kontakt.

Det är i princip samma problem som med tidsmaskiner. Går de att uppfinna i framtiden så borde vi redan ha fått besök.
Beror väl på var eventuellt intelligent liv finns.

Såhär långt har våra signaler nått sedan vi för första gången lyckades sända radiosignaler i ljusets hastighet:
http://planetary.s3.amazonaws.com/assets/images/universe/20130115_radio_broadcasts.jpg

Sedan så måste vi få ett svar också. Och förstå att det är ett svar utan att det passerar förbi oss
Citera
2017-12-09, 06:43
  #175
Medlem
Sadomans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WbZV
Om vi kan hitta utomjordingar om 1 miljon år så torde vi redan ha hittats av utomjordingar som ligger 1 miljon före oss. Men hittills har ingen valt att ta kontakt.

Det är i princip samma problem som med tidsmaskiner. Går de att uppfinna i framtiden så borde vi redan ha fått besök.

Vi kan hitta utomjordingar idag om de befann sig på vår teknologiska nivå för 1000 år sen och befann sig på exakt 1000 ljusårs avstånd. Men de kanske befinner sig på större avstånd än så och då är spåren av deras teknologi inte detekterbara för oss ännu. Eller så befinner de sig på 1000 ljusårs avstånd och passerade vår teknologiska nivå för 200 år sedan och använder nu teknologi för att kommunicera som vi inte kan detektera med vår nuvarande teknologi.

Och tidsresor från framtiden kanske resulterade i paradoxer som orsakade jordens undergång i en mer avlägsen framtid så andra tidsresenärer kanske var tvungna att resa tillbaks i tiden för att städa upp alla bevis på tidsresor. :-p
Citera
2017-12-09, 11:36
  #176
Medlem
Ambelains avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Egnatankar
I mitt förra inlägg sa jag att jag skulle börja prata om jordens atmosfär, men nu inser jag att jag måste säga lite mer om vad det här med "den beboeliga zonen" innebär.

Eftersom vi själva lever på planeten Jordens yta, så är det lätt för oss att tänka att utomjordiska varelser också måste leva på sin planets yta. Och då måste dessa "bebodda främmande världar" ligga inom sina stjärnors beboeliga zoner, på just det avstånd som krävs för att vattnet på dessa planeters yta ska kunna vara flytande.

Men på senare år har många astronomer tänkt om. Tänk om det inte är planetytan som det optimala livsutrymmet för utomjordiska livsformer, utan i stället kanske underjordiska oceaner? Kanske oceaner täckta av ett tjockt lager is? På planeter eller månar som ligger långt utanför den beboeliga zonen?

Det som har fått forskarna att ställa den här frågan är två månar långt utanför den beboeliga zonen i vårt eget solsystem, Jupiters måne Europa och Saturnus måne Enceladus.

Om det däremot skulle finnas liv på (eller rättare sagt inuti) Jupiters måne Europa, så skulle det liv som kanske finns där kunna ha flera grundläggande likheter med livet på jorden. Det skulle kunna vara baserat på kolhaltiga molekyler, precis som livet på jorden, och det skulle absolut kunna vara helt beroende av flytande vatten för sin existens, precis som livet på jorden.

Det finns förstås ännu inte skuggan av några bevis för att det faktiskt finns liv på (eller i) Europa, eller på (eller i) Enceladus, eller på Titan. Men dessa intressanta månar har fått astronomerna att spekulera i möjligheten att det kan finnas liv på himlakroppar som ligger långt utanför sin stjärnas beboeliga zon.
När du citerar stycket om månen Europa, där det redogjordes för en uppfattning, eller förhoppning, om att det under Europas isar kunde finnas sk "primitiva livsformer" så är det nog något som förtjänar några kommentarer.

För med "primitivt liv" menas ursprungligt, arkaiskt, liv. Förmodligen föreställer de sig encelliga mikroorganismer.
Men, grejen är ju den att "ekvationen" liv, tillsammans med faktorn Tid, kommer att få olika resultat beroende på hur Lång denna Tid är.
Tid som är "kort", ger ganska dåliga odds vad gäller Utvecklingen av det.

Men tid som är Lång ... mycket lång t.o.m., ger helt andra förutsättningar som man måste ta i beaktande.

Med det sagt så torde sannolikheten för att livet på Europa ska vara "välutvecklat" och ekologiskt anpassat vara uppenbara. Dvs Flercelligt liv.
Flercelligt liv måste naturligtvis inte vara i form av tex fiskar eller däggdjur, men det är åtminstone den väg livet i Jordens hav har gått.

---

Saturnus måne Enceladus däremot, det är en otroligt spännande sak.

Om vi jämför med ovanstående Europa så uppfyller Enceladus några fler av de krav vi förutsätter måste uppfyllas för att liv ska kunna utvecklas och frodas.
Det är framförallt den flytande kärnan jag då tänker på, med den kraftiga Magnetosfären det skapar - som blir en skyddande barriär från kosmisk strålning. I Encelalus fall kommer den största delen av den strålningen från egna moderplaneten Saturnus.
En mkt, mkt stark och livsfarlig strålning faktiskt.

Men, Enceladus har också mäktiga skyddsbarriärer. Både i form av magnetosfären liksom av de, förmodligen, mycket tjocka havsisarna (vi får heller inte glömma skyddet vattnet i sig också utgör).
Så, taget tillsammans blir det långt ifrån omöjligt att tänka sig att livsförutsättningarna trots allt är gynnsamma.

Den flytande kärnan skapar magnetism, och just det har stort värde för själva utvecklingen av liv, på den absolut mest grundläggande nivån. Magnetismen utgör en attraktionskraft för dessa "magnetiska nanobakterier." Det är lite som en "vägvisare för restaurangen" för dessa mikroorganismer. De behöver mineralisk näring, som järnhaltiga bergarter.
Så en tidig form av evolution innebar att organiska ämnen började röra sig för att hitta till bästa möjliga näringskälla. Det var alltså där magnetismens roll för utvecklingen av liv först kom in i bilden.

Och, på Enceladus finns alltså magnetfält.
Citera
2017-12-09, 12:03
  #177
Avslutad
Universum kryllar förmodligen av live, det är bara så jäkla lång isär bara...
Citera
2017-12-09, 12:12
  #178
Medlem
Ambelains avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Sadoman
Vi kan hitta utomjordingar idag om de befann sig på vår teknologiska nivå för 1000 år sen och befann sig på exakt 1000 ljusårs avstånd. Men de kanske befinner sig på större avstånd än så och då är spåren av deras teknologi inte detekterbara för oss ännu. Eller så befinner de sig på 1000 ljusårs avstånd och passerade vår teknologiska nivå för 200 år sedan och använder nu teknologi för att kommunicera som vi inte kan detektera med vår nuvarande teknologi.

Och tidsresor från framtiden kanske resulterade i paradoxer som orsakade jordens undergång i en mer avlägsen framtid så andra tidsresenärer kanske var tvungna att resa tillbaks i tiden för att städa upp alla bevis på tidsresor. :-p
Ja, vi vet helt enkelt ännu inte vad det är vi ska leta efter.
Länge har det handlat om att bara lyssna, men en civilisation som använder sig av signaler i etern är förmodligen inte mer än endast ett litet steg i den teknologiska utvecklingen.

Men, seti-forskning är förmodligen lite i stil med nebulosor.
Före vi lärde oss rätt metod, och fick rätt instrument, så var nebulosorna en fråga för våra historiker mest.
Och astronomerna fick vackert vänta på nästa tur en nebulosa skulle lysa upp vår himmel.

Sen förstod vi hur vi skulle göra för att se dem - i andra galaxer.
Plötsligt kunde vi se nya nebulosor nästan när vi ville ...


Det är samma med exoplaneterna.
Innan vi hade lärt oss hur vi skulle kunna hitta dem så hade vi ingen kunskap. Bara hypoteser baserade på vårt eget solsystem.
Sen lärde vi oss hur vi skulle göra för att hitta exoplaneter, och därefter kunde vi förfina våra uppskattningsmodeller.


Så här kommer det att se ut för den framtida Seti-forskningen också.
Men så länge vi inte ens vet vad det är vi ska leta efter, eller hur vi ska leta (vi vet inte ens vilket sorts instrument som är lämpligast) så kommer vi heller inte att hitta något.

Glöm inte att det bara är ca hundra år som vi haft kunskaper om att det faktiskt finns fler galaxer än den vi bor i.
Trots att vi ändå kunde se minst en annan galax, med blotta ögat och allt - Andromeda.

Vi kunde alltså se en annan galax - men vi visste inte vad det var.
Vi visste inte att det var en galax, fast vi titta på den !!!!

Visst är det tankvärt i relation till Seti-forskning, letandet efter andra civilisationer.
För vi kanske ser Rakt På andra civilisationer, just nu.
Men eftersom vi inte vet hur en sådan ska se ut, så kan vi omöjligt tolka det vi ser korrekt.

Glöm tex inte att upptäckarna av de första Pulsarerna var Helt övertygade om att det faktiskt var "utomjordingar", och de blev dessutom bara mer och mer övertygade ju mer de studerade och analyserade det.
Och åtminstone en av dem fortsatte resten av sitt liv att vara 100% övertygad om att det var utomjordisk intelligens.


Dvs jag menar bara att så länge vi inte vet hur vi ska "kalibrera" vår Seti-forskning, så vet vi heller inte vad det är vi ser.
Men - så fort det har lyckats, då kommer Allt att förändras.
I en rasande takt dessutom, precis som med upptäckterna av allt annat, från nebulosor till galaxer till exoplaneter osv.
Citera
2017-12-09, 13:41
  #179
Medlem
lasternassummas avatar
Antag att universum kryllar av liv...
Det kanske finns liv på en miljard "jordlika" planeter bara i vår galax.
Anta att 100 miljoner av dessa skulle få oss att betraktas som stenålders i jämförelse.
När det gäller allmän och teknologisk kunskap och kompetens.
Kanske har vi iakttagits?

Antag att kontakt skulle upprättas och ett utbyte av kunskap skulle flytta oss framåt motsvarande några tusen år.
Konsekvenserna av en så "enkel" vidareutveckling som den till teknologisk singularitet, som jag skulle se som banbrytande, skulle framstå som små i jämförelse.

Hur skulle livet på jorden förändras om vi kunde göra ett kunskapshopp som skulle kunna jämföras med från medeltiden till nu, men från nu och några tusen år framåt, på något eller några år?

Om vi t.ex. skulle få i praktiken obegränsad tillgång på energi skulle vi då använda den till att förstöra Jorden eller till att göra livet bättre för mänskligheten?

Om vi skulle få hjälp att förbättra vår förmåga att se skillnaden mellan fakta och värderingar, skulle vi då utnyttja den förmågan?

Skulle vi kunna göra något bra av all kunskap eller skulle vår småaktighet bara göra att vi accelererade en utveckling som leder till vår undergång?

Inte minst. Om någon kontaktar oss, vad vill dom då uppnå med den kontakten?

Citera
2017-12-09, 15:35
  #180
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mia-Rovy
Beror väl på var eventuellt intelligent liv finns.

Såhär långt har våra signaler nått sedan vi för första gången lyckades sända radiosignaler i ljusets hastighet:
http://planetary.s3.amazonaws.com/assets/images/universe/20130115_radio_broadcasts.jpg

Sedan så måste vi få ett svar också. Och förstå att det är ett svar utan att det passerar förbi oss
Radiokommunikation är i princip symmetrisk. Antag att de små gröna på sin planet 10 ljusår bort har riktat sin astronomiska antenn mot Jorden och rattar in senaste slagdängan från våra rundstrålande P3-sändare. Vill de ge sig tillkänna så skickar de enklast tillbaka samma signal genom samma riktade antenn med en förstärkt signalstyrka som gör att vi kan höra samma slagdänga i våra radioapparater 20 år senare.

Är avstånden större än några ljusår så finns en mängd praktiska problem att lösa. Signalstyrkan sjunker med kvadraten på avståndet och på stora avstånd kommer våra radiosändningar att vara svåra att urskilja från fluktuationer i bakgrundsstrålningen. Lyckas de bygga en antenn som har så bra riktverkan att den kan särskilja Jorden från andra himlakroppar så måste den riktas in exakt mot Jorden för att ge utslag. För att signalen skall vara bestående måste antennen följa Jordens bana runt Solen och Solens bana runt vintergatan. Så hur vet utomjordingarna hur de skall rikta antennen innan de vet att Jorden finns? Kan de lösa det problemet så torde det vara trivialt att skicka tillbaka en signal som vi kan uppfatta.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in