Borde inte universum krylla av liv? (argument)

Jävligt intressanta frågor! Medvetet eller ej så kanske de också svarar på vad som brukar hända med intelligent liv efter en viss tid.

Skulle vi få tillgång till obegränsat med energi så skulle vi vara körda, no doubt. Det räcker att en enda individ bland alla miljarder med tillgång till detta utplånar oss alla. Motivet kan vara galenskap, desperation, hämnd eller whatever.

De övriga punkterna kan ge andra resultat eftersom det förmodligen inte räcker med en svaghet för att förstöra allt.

Hade någon utomjordingar kontaktat oss så hade det förmodligen varit på grund av information, kunskap och experiment. Någon annan verklig nytta kan jag inte se

Jag ska nu fortsätta min långsamma genomgång av vad som har gjort Jorden så lämplig för liv.

Jordens magnetfält

Det är Jordens magnetfält som skyddar Jordens atmosfär. Och atmosfären är absolut nödvändig för det mesta av livet på jorden. Endast liv djupt ner i haven skulle kunna klara sig om Jordens atmosfär försvann.

Jordens magnetfält skyddar Jordens atmosfär genom att det leder bort de laddade, högenergetiska partiklarna från Solen och hindrar dem från att bryta ner Jordens atmosfär.

https://www.youtube.com/watch?v=URN-XyZD2vQ

Att planeten Mars har en så otroligt tunn atmosfär anses bero på att Mars saknar ett globalt magnetfält, och Solens ultravioletta strålar har bland annat brutit sönder mycket av Mars vattenånga i dess komponenter, syre och väte. Sedan har det lättflyktiga vätet försvunnit ut i rymden, och eftersom så mycket av vätet har försvunnit, så kan det förlorade vattnet inte återskapas.

Inte heller Venus har något magnetfält. Och trots att Venus har en otroligt tjock atmosfär, så har vår systerplanet nästan ingen vattenånga. Precis som i fallet Mars, så tror forskarna att vattenångan på Venus kan ha brutits sönder i syre och väte på grund av Solens ultravioletta strålning, och sedan har det lättflyktiga vätet försvunnit ut i rymden.

Jordens atmosfär skyddas, och har alltid skyddats, av Jordens magnetfält. Och det är väl normalt för en planet att ha ett magnetfält, eller hur? Alla normala planeter har väl ett magnetfält?

Kanske inte. Att Mars saknar ett magnetfält är kanske inte så konstigt, eftersom planeten är så liten. Dess massa är bara 11% av Jordens. Ja, men Venus då? Venus massa är 82% av Jordens. Varför saknar Venus då magnetfält?

Ett tänkbart svar på den frågan levererades av rymdmagasinet Sky&Telescope alldeles nyligen. Enligt forskaren Seth Jacobsson vid Northwestern University och hans kollegor, så är det kanske mer normalt att planeter av Jordens och Venus storlek och massa inte har något magnetfält. Det beror på att planeter av Jordens och Venus storlek och massa gärna bygger upp en lök-liknande kärna, där de olika skalen håller olika "temperatur-gradienter" fångna i sina respektive skal, och hindrar värmen från att drivas ut i den omgivande manteln på ett effektivt sätt. Då skapas inte den inre dynamik som krävs för att planeten ska få en solid kärna som roterar i en het, flytande mantel och genererar ett kraftigt magnetfält.

Det som gjorde det möjligt för Jorden att få ett globalt magnetfält kan ha varit att den mycket unga Jorden anses ha kolliderat med en annan himlakropp av ungefär planeten Mars storlek.

https://www.youtube.com/watch?v=aQTPwllR54c

Den enorma smällen drev enorma mängder av hetta och massa in i Jordens kärna och bröt upp alla lök-liknande strukturer i kärnan. Kvar blev bara den solida kärnan, som roterar inne i manteln och hela tiden driver ut hetta i den omkringliggande flytande manteln och på så sätt håller den flytande. Det är detta som genererar magnetfältet.

https://www.youtube.com/watch?v=8_P4WpxUYq4

Så globala magnetfält hos planeter av Jordens storlek och massa kan vara mer sällsynta än vi kanske tror.

Vi kontaktas av utomjordingar hela tiden. Det är bara att blicka upp mot himmelen en klar natt så ser ni deras budskap. Vissa av dessa glittrande stjärnor, som vi tolkar som ljus från stjärnor hundratusentals ljusår bort är inte alls ljus från stjärnor utan digital kommunikation. Vi har bara inte tekniken att avkoda och detektera budskapet ännu.

Kom ihåg var ni läste detta först om 1000 år.

Ja men då kryllar det inte. Om det kryllar föreställer jag mig att det är som en myrstack så oavsett var du sticker in handen i universum så kommer det något litet liv och biter dig.

Jag fortsätter att försöka reda ut vad det är som har gjort Jorden så lämplig för liv. Nu är det dags att fundera över varför Jordens temperatur har hållit sig så konstant i åtminstone 3 miljarder år.

Jordens konstanta temperatur

Det äldsta livet på Jorden anses vara minst tre miljarder år gammalt. Och även det äldsta livet på Jorden måste ha varit beroende av flytande vatten, eftersom allt jordiskt liv som vi känner sen dess är helt beroende av flytande vatten.

Alltså måste det ha funnits flytande vatten på Jorden i minst tre miljarder år, och Jordens temperatur måste ha tillåtit flytande vatten att existera under minst tre miljarder år.

Hur gammal är då Jorden?

Enligt den här länken, så är Jorden ungefär 4,5 miljarder år gammal. Titta på illustrationen till höger. Den är lite svårbegriplig, för den placerar Jordens äldsta historia (the Hadean era) nederst och den nuvarande eran, Ceno, överst.

Titta vad det står nästan längst ner i den illustrationen. "Earth and Solar System formed", står det. Och sedan, bara några hundra miljoner år senare, har Jorden utvecklats så här: "Cool surface, oceans, atmosphere", står det. Otroligt, inte sant? Det betyder ju att Jorden rimligen har haft en atmosfär och oceaner av flytande vatten i minst fyra miljarder år. Så länge har Jorden varit lämplig för liv!

Det finns flera orsaker till att Jordens temperatur har hållit sig så konstant. Kortfattat kan man säga att Jordens och Solens temperatur har samspelat.

När Solen var nyfödd, var den svagare än den är nu. Den strålade ut betydligt mindre energi än den gör nu. Det berodde på att Solens kärna var betydligt mindre het när Solen var nybildad än den är nu. Men trots att Solen gav Jorden mindre energi när solsystemet var nybildat än Solen gör nu, så har Jordens temperatur hållit sig ganska konstant!

En orsak till att Jorden kunde hålla sig varm, trots att Solen lyste betydligt svagare när den var ung, är att den tidiga Jordens atmosfär hade en helt annan sammansättning än dagens atmosfär. Den tidiga Jordens atmosfär var med all sannolikhet mycket lik den typ av atmosfär som idag finns på Mars och Venus.

https://upload.wikimedia.org/wikiped...omposition.gif

Den tidiga Jordens atmosfär var alltså helt dominerad av koldioxid, som är en kraftfull växthusgas. Den stora mängden koldioxid i den tidiga Jordens atmosfär hjälpte alltså till att hålla den unga Jorden varm.

Men detta var säkert inte den enda faktor som bidrog till att värma den unga Jorden. Jorden är den planet i vårt solsystem som har den högsta densiteten eller tätheten. Jorden har en förhållandevis tung kärna, indelad i en fast inte kärna och en flytande yttre kärna, som roterar i motsatt riktning än hela Jordens rotation.

https://www.universetoday.com/36935/...f-the-planets/

Jordens tunga inre kärna innehåller ganska mycket radioaktivt material, som spontant sönderfaller till lättare ämnen och därvid avger strålning, som kan omvandlas till värme.

Eller med andra ord:

Jordens stora förråd av radioaktivt material i sin kärna (och även i högre liggande lager) fungerar som en värmepump, som ständigt värmer Jorden genom att ständigt pumpa in ny energi i Jordens inre.

Idag, när Jorden har hunnit bli 4,5 miljarder år gammal, så har mycket av det radioaktiva materialet i Jordens inre redan fallit sönder. Den unga Jorden hade ett större förråd av radioaktivt material än dagens medelålders planet. Den unga Jorden hade därför sannolikt ett större utflöde av värme från Jordens inre till dess yttre än dagens jordklot har.

Så när Solen var ung och ganska svag, så gick Jordens egen värmeproduktion på högvarv, och den unga Jordens koldioxidrika atmosfär fungerade som ett växthus som bevarade värmen från både Solen och Jorden och hindrade alltför mycket av det att stråla ut i rymden igen.

Idag, när Solen lyser betydligt starkare, så pumpar Jordens inre värmepump långsammare, och Jordens värmebevarande koldioxidrika atmosfär har förvandlats till en atmosfär dominerad av kväve, som inte driver på Jordens värme på samma sätt.

Så Jorden och Solen har samspelat för att hålla Jordens yttemperatur konstant, och lämplig för liv och flytande vatten, i flera miljarder år.

Hur vanligt är det att andra planeter i vår galax har utrustats med lika många olika sorters "livsfrämjande" egenskaper som vår egen lyckosamma planet Jorden?

Det finns faktiskt ännu mer att säga om vad som har gjort Jorden så lämplig för liv.

Jordens platt-tektonik

Här måste jag vara ganska kortfattad, för mina egna kunskaper är bristfälliga.

Jordens platt-tektonik är det namn som används för att beskriva det faktum att Jordens tunna skorpa är uppbruten i en mängd plattor som rör sig i förhållande till varandra.

http://earth.rice.edu/mtpe/geo/geosp...cs/plates2.gif

Det har varit känt länge att Afrikas ostkust och Sydamerikas västkust passar in i varandra nästan som hand i handske. Att de passar ihop som bitar i ett pussel beror helt enkelt på att dessa två kontinenter en gång satt ihop. Men tvärs igenom Atlanten går en lång, djup spricka mellan två kontinentalplattor, som dras isär. Det var på det sättet som Afrika och Sydamerika en gång drogs isär och bildade två olika kontinenter.

https://www.telesurtv.net/__export/1..._916636689.jpg

Även Island är en produkt av den "mitt-atlantiska ryggen". Island befinner just i skärningspunkten där två kontinentalplattor dras isär. I Islands fall har det inneburit att kraftiga vulkanutbrott har kastat upp mängder av lava ur underjordiska vulkaner. Till slut har så mycket lava kastats upp att det har bildat ett helt nytt land, Island.

https://upload.wikimedia.org/wikiped...ge_map.svg.png

Men de flesta forskare menar att Jordens platt-tektonik spelar en mycket större roll än bara att den möblerar om bland kontinenterna. I själva verket förnyar platt-tektoniken Jordens allra viktigaste resurser, dess luft och vatten. Vulkanutbrott och jordbävningar är produkter av platt-tektoniken, och vulkanutbrott spyr ut mängder av gaser, men släpper också ut vatten. Samma sak gäller för enorma jordbävningar, särskilt de som inträffar till havs.

Också mineraler och andra näringsämnen sprids över jorden genom vulkanutbrott. Jag såg för en tid sedan en BBC-dokumentär om jordens kontinenter, där en forskare berättade att världens gnuer föder upp sina ungar i närheten av en vulkan. Denna vulkan spyr långsamt ut vit aska, som är otroligt rik på mineraler som de unga gnuerna behöver.

Enligt en artikel som jag läste för några år sedan i ett astronomiskt magasin, så skulle jorden "stelna" och "åldras" om platt-tektoniken upphörde. För att förklara hur det skulle gå till, kan vi fundera över det numera försvunna yrket "sumprunkare".


Så sumprunkarens uppgift var att skaka sumpen där fiskar förvarades, så att friskt vatten skulle strömma in i sumpen och hålla fiskarna vid liv.

Platt-tektoniken är hela Jordens jättelika sumprunkare. Jorden skakar, allt sätts i rörelse, nya näringsämnen strömmar in, och livet fortsätter.

När platt-tektoniken en gång upphör, vilket den måste göra när värmen i Jordens inre tagit slut, så kommer enligt flera vetenskapsmän Jordens hav att sjunka ner i djupa sprickor på havsbottnarna. Jorden kommer inte bara att stelna, utan också att torrläggas. Då upphör det allra mesta av livet på Jorden.

Radiosignaler? Människan som vi känner den är tyvärr så urbota korkad att det är i sig är svårbegripligt. Vi jämför oss själva med i bästa fall med nobelpristagare, savanter och liknande med hög intelligens. Låt skalan för människan vara från dum till superintelligent 1-100. Då universum påstås vara oändligt så torde intelligent liv med intelligens också vara i en oändlig skala. Varför skulle då de kommunicera med radiosignaler? Enklare kliva in och ut ur multiversum, lika enkelt som vi byter rum i lägenheten. Finns inget som säger de behöver finnas som en fysisk kropp, snarare som ett väsen som kan förkroppsliga sig vid behov. Tid som vi anser behövs för resor kommer en utomjording fnysa åt. Vi går mellan köket och sovrummet på 10 sekunder, en utomjording behöver mindre tid för förflytta mellan Vintergatan och Andromeda.

Vi är helt inte intressanta för utomjordingar, klena i intellektet, på nivå med amöbor.

Jag fortsätter min genomgång av förutsättningarna för livet på Jorden.

Syret i Jordens atmosfär

Någon här sa tidigare att atmosfären på Saturnus måne Titan liknar Jordens atmosfär. Det kan jag inte hålla med om. Visst, både Jordens och Titans atmosfärer domineras av kväve, men Jordens atmosfär innehåller dessutom omkring 21% syrgas, O2. Det finns inget spår av syrgas på någon annan planet eller måne i vårt solsystem.

Syret är inte nödvändigt för livet på Jorden. De första livsformerna på Jorden uppstod när det inte fanns någon syrgas alls i Jordens atmosfär eller i oceanerna på Jorden. Men det enda liv som fanns då var enkla encelliga livsformer. Allt högre liv behöver syre för att fungera. Om vi människor inte får tillgång till syre, så dör vi inom en timme, mer sannolikt inom några minuter.

Orsaken till att syret, O2, är så livsnödvändigt för oss, är att O2 innehåller så väldigt mycket energi. Det finns ingen annan gas som existerar i rumstemperatur och i Jordens atmosfäriska tryck, som kan ge våra celler ens tillnärmelsevis samma energi som syrgasen. Och eftersom allt högre liv - ja, till och med daggmaskar! - har förhållandevis stora tunga kroppar, så måste allt högre liv ha tillgång till ett kraftfullt bränsle som kan driva alla de processer som behövs för att våra kroppar ska fungera.

Alla landlevande högre djur andas syre som finns i luften. Alla vattenlevande högre djur andas syre som är upplöst i vattnet, utom t.ex. delfiner och valar, som fortfarande är tvungna att andas syre som finns i luften.

Varifrån kom syrgasen i Jordens atmosfär? Det fanns inte där från början, lika lite som det finns syrgas i atmosfären på någon annan planet eller måne i vårt solsystem.

Det är livet på Jorden som tillverkar syret genom fotosyntesen. Fast det är ju bara vissa livsformer som ägnar sig åt fotosyntes. Det handlar om gröna växter och enkla plankton och andra små havslevande varelser som skaffar sig sin energi genom att omvandla solljus, vatten och koldioxid till sockerarter och syrgas. Sockerarterna är de gröna växternas bränsle, som de behöver för att kunna leva. Syrgasen är deras avfallsprodukter, som de släpper ut i havet och i atmosfären.

http://www.ducksters.com/science/photosynthesis.gif

Livet på Jorden kom före syrgasen. Livet på Jorden kom också före fotosyntesen. Och den första fotosyntesen som uppstod bland levande varelser på Jorden ledde inte till någon produktion av syrgas.

Det här är en intressant bild som visar hur syret i Jordens atmosfär har ökat med tiden:

https://static1.squarespace.com/stat...3/?format=500w

Bilden visar att de första levande cellerna på Jorden uppstod för omkring 4 miljarder år sen. Fotosyntesen bland levande varelser uppstod för cirka 3 miljarder år sen. Inte förrän för omkring 1,5 miljarder år sen började syret öka i atmosfären (fast andra källor säger att det hände för 2 miljarder år sen). Landlevande växter som drevs av fotosyntes uppstod för omkring 1 miljard år sen, och därefter ökade syrgasen i atmosfären mycket snabbt. För omkring 500 miljoner år sen inträffade den så kallade kambriska explosionen, när plötsligt en hel mängd högre djurarter uppstod. Då hade syrehalten i atmosfären (och koncentrationen av syrgas i haven) blivit tillräckligt hög för att stora komplexa varelser med stora kroppar skulle kunna leva på Jorden genom att förbränna syre.

Syrgasen i Jordens atmosfär är helt nödvändig för att högre livsformer ska kunna existera på vår planet. Men syrgasen hjälper oss också på andra sätt. Högt upp i atmosfären omvandlas syrgasen, O2, till ozon, O3. Ozonet utgör ett livsviktigt skydd för allt liv som lever på Jordens landområden. Det beror på att ozonet reflekterar bort mycket av Solens ultravioletta strålning och hindrar det från att nå jordytan. Den minst farliga formen av ultraviolett strålning, UV-A, tränger ganska lätt igenom ozonet. Den betydligt farligare ultravioletta strålningen, UV-B, tränger bara delvis igenom. Och den farligaste formen av ultraviolett strålning, UV-C, tränger i princip inte alls igenom ozonskiktet i Jordens atmosfär.

http://technologytimes.pk/wp-content...ne%20layer.jpg

En orsak till att planeten Mars är så olämplig för liv är att dess tunna atmosfär inte innehåller någon syrgas (O2) och inget ozon (O3). Det betyder att allt ultraviolett ljus från Solen som når fram till Mars kommer att nå ner till marsytan.

Om människor i framtiden bosätter sig på Mars, så kommer deras liv där att bli mycket besvärliga. De kan inte andas där, utan måste ta med sig (eller producera) sin egen syrgas. De kommer att lida av vattenbrist, eftersom det inte finns något flytande vatten på Mars, och det vatten som finns är sannolikt djupfryst, obehagligt salthaltigt och relativt svåråtkomligt. Människorna kommer också att behöva skydda sig mot Mars extrema kyla. Och de måste ständigt bära stora skyddskläder, eller också måste de hålla sig inne i tjocka bunkrar för att skydda sig mot all den ultravioletta strålning från Solen som hela tiden når marsytan.

Kanske en sån här bunker skulle kunna funka?

https://qph.ec.quoracdn.net/main-qim...d66c03bbfd9d-c

Här nedanför finns en länk till en bild av hur strålningen från Solen bokstavligen blåser bort atmosfären på Mars. Detta har inte hänt oss på Jorden, tack vare Jordens magnetfält. Men det är lätt att se att solstrålningen på Mars är mycket, mycket farligare än solstrålningen på Jorden, trots att Jorden ligger avsevärt närmare Solen än Mars gör.

http://i.dailymail.co.uk/i/pix/2015/...8896818491.jpg

Men låt oss återkomma till syrgasen i Jordens atmosfär, den som har gjort det möjligt för högre livsformer att existera på Jorden.

Kan enkla livsformer på andra planeter också börja tillverka syrgas genom någon form av fotosyntes, och på det sättet göra sina planeter lämpliga för högre livsformer?

Många hoppas på det. Säkert är att forskare drömmer om att söka efter liv på andra planeter genom att analysera deras atmosfärer. Om det går att hitta vattenånga (H2O), syrgas (O2) och ozon (O3) i atmosfären på någon planet i ett annat solsystem, så anser forskarna att detta skulle visa att det finns fotosyntes och därmed vattenbaserat liv på den planeten.

Den här bilden föreslår att forskarna ska leta efter kemiska föreningar som är lite lättare att upptäcka, men idén är densamma.

https://www.sciencedaily.com/images/..._1_540x360.jpg

En annan sak som har med "utomjordiskt liv" att göra, men som inte har diskuterats i tråden ännu, handlar ju om hur Exakt livet på en planet är anpassat efter just den planetens unika grundläggande förutsättningar.

Dvs livet på Jorden har utvecklats i direkt relation till tex den gravitation som just Jorden ger uppjhov till.
Och det innebär då att andra livsformer, som hade utvecklats på en annan planet - med helt annan gravitationspåverkan - hade fått svårigheter om den försökt leva ett liv här.

Precis som astronauterna på Månen blev lättare när de var där, kunde hoppa högre osv (pga månens gravitation) så hade det blivit liknande för en Månvarelse som hade kommit till Jorden.
Bara det att den då hade blivit Otroligt Tung.
Det hade blivit otroligt svårt att gå omkring, att bara röra sig.
Tänk hur svårt det hade blivit att genomföra en graviditet, med så tung gravitation.


En annan grundförutsättning som utvecklingen anpassat livet efter, är den specifika kemiska uppsättningen i atmosfären.
SÅ även om det alltså hade funnits syre i den andra planetens atmosfär, så hade den inte alls haft samma sammansättning som här.

Det innebär att det hade blivit kanske Giftigt att andas, om den andra planetens invånare kommit till Jorden.
Om vi människor tex hade rest till en annan planet - med syre - så hade vi inte kunnat stiga ut och bara andas.
Det hade krävts många, många generationer av anpassning för att kroppen skulle kunna andas den nya atmosfären obehindrat.



Egentligen är det inte så svårt att föreställa sig.
Det går ju att jämföra med hur stora skillnaderna här på Jorden är mellan tex ett liv vid havsnivå, i relation till de som lever sina liv tex uppe på bergen i Himalaya eller i Anderna, på flera tusentals meters höjd.


---

Eller så spelar detta ingen roll ...
Kanske allt liv sprids i en sådan takt och till en sådan mängd att den påverkan i atmosfären livet ger upphov till alltid kommer att harmoniseras till slut.
Och att det är först då som livet kan börja utvecklas på allvar.
Då lär det se ungefär likadant ut i stort sett överallt vad liv får ett fotfäste.

Iaf bortsett från gravitationen, för den kan vi inte påverka.
Det är livet som påverkas av den.

Nu är det dags för nästa punkt. Jag närmar mig slutet, så det kan hända att det här är mitt sista inlägg. Men det är inte säkert.

Jorden: Land och hav

En av de stora märkvärdigheterna med Jorden är att vår planet har både land och hav. Jorden har stora kontinenter och ännu större oceaner. För de flesta människor framstår det säkert som helt naturligt att Jorden har både land och hav. Men varför skulle det vara självklart?

Extremt få andra himlakroppar i vårt solsystem har "både land och hav". Ett exempel på en himlakropp som kan sägas ha både "land" och "hav" är småplaneten Pluto, vars yta karakteriseras av en blandning av ljusa släta områden av nyligen smält och sedan tillfrusen is, och mörka områden av bergsformationer. Den ljusa isen består dock inte av vattenis, utan sannolikt av frusen ammoniak, medan bergsformationerna däremot sannolikt består mest av fruset vatten, som är lika hårt som sten på Plutos avstånd från Solen.

https://i.kinja-img.com/gawker-media...wkvf8kueb1.png

Det bästa exemplet på en annan himlakropp än Jorden i vårt solsystem som har både land och hav är planeten Saturnus stora måne Titan. Titan består huvudsakligen av "fast mark", alltså "land", men den har också sjöar av fruktansvärt iskall flytande etan och metan. Sjöarna är väldigt mycket mindre än jordens oceaner, även i förhållande till Titans storlek, men de är dock stora nog att driva en "nederbörds-cykel" på Titan. Det vill säga, flytande etan och metan från sjöarna förångas när temperaturen på Titan stiger, och vätskan stiger upp och kondenseras och faller ner igen som regn.

Sjöar på Titan:

https://ww2.kqed.org/science/wp-cont...titanlakes.jpg

Nederbörds-cykeln på Titan:

http://www.public.asu.edu/~atpcs/atp...gure_13_20.jpg

Nästan alla andra himlakroppar i solsystemet som inte täcks av en ogenomskinlig atmosfär har en yta som antingen består helt av relativt likformig is ("hav"), eller isfria stenformationer ("land"). Ta Jupiters måne Europa till exempel. Europas yta består helt av uppsprucken och sedan tillfrusen is. Någon slags rödaktigt material har samlats i, alternativt trängt upp ur, sprickorna. Europa är ett exempel på en himlakropp i solsystemet vars yta helt och hållet består av fruset "hav".

https://3c1703fe8d.site.internapcdn....pitersmoon.jpg

Jupiters måne Io saknar däremot helt is på sin yta. Ytan består av svavelföreningar. Io är kraftigt vulkaniskt aktiv och får ständiga vulkanutbrott. Den här bilden visar två pågående vulkanutbrott på Io:

https://tinyurl.com/ycrwmnmt

Jordens yta däremot består av både land och hav, vilket sannerligen inte är någon självklarhet.

Att Jorden har både land och hav är extremt bra för livet på Jorden. Det mesta av livet på vår planet finns i kustnära områden, där hav och land möts.

Vad skulle ha hänt om Jordens yta enbart hade bestått av landmassor?

https://i.imgur.com/tS4VeBP.jpg

Om Jorden hade sett ut som den gör på bilden som jag just länkade till, då skulle Jorden ha blivit en öken. Den skulle ha blivit en öken på samma sätt som Mars är en öken. Nästan inget liv hade kunnat överleva på Jordens yta om dess oceaner hade försvunnit eller vattnet hade runnit ner under markytan. På en sådan uttorkad jord skulle det aldrig regna, och alla sjöar och floder skulle försvinna. Bara sandstormar skulle härja över ytan ibland.

Det är faktiskt inte nog med att livet skulle dö ut på Jordens yta om oceanerna försvann, utan det är också sannolikt att det mesta av det underjordiska livet också skulle få svårt att klara sig.

https://i.ytimg.com/vi/GWYcerTU1Hs/maxresdefault.jpg

Vad skulle å andra sidan hända om Jorden hade varit helt täckt av vatten?

Det finns ingen anledning att tro att jordelivet skulle dö ut i så fall. Det mesta av de jordiska livsformerna lever i havet i vilket fall som helst.

Vi har också all anledning att tro att livet i havet mycket väl skulle kunna producera intelligenta varelser. Vi vet redan att delfiner, valar och bläckfiskar är intelligenta.

Men frågan är om havslevande varelser någonsin skulle kunna producera en högtstående teknologisk civilisation. Fiskar har ju fenor och inte händer. Hur bra kan ett stim med fiskar bli på att faktiskt bygga någonting med hjälp av sina fenor?

https://i.pinimg.com/736x/f9/f8/52/f...retty-fish.jpg

Okej då, bläckfiskar har kraftiga griparmar, så de skulle teoretiskt kunna bygga någonting. Men bläckfiskar verkar inte vara så bra på att prata med varandra och samarbeta för att bygga en civilisation.

En viktig anledning till att människan har kunnat bygga en teknologisk civilisation är ju just att vi har blivit så otroligt bra på att kommunicera med varandra. Vi har avancerade röstorgan och mycket avancerade språk. Vi lärde oss tidigt att skriva ner våra tankar, först genom att rista in dem i sten, sedan genom att måla bilder, sedan genom att skriva på papper och sedan genom att använda elektronisk utrustning som datorer och mobiltelefoner. Hur mycket av dessa kommunikations-metoder kan man använda i vattnet? Hur mycket kan fiskar prata med varandra? Fiskar blåser ju bubblor, och och delfiner kan blåsa luft-ringar i vattnet. Se länken nedan. Men hur mycket kan de prata?

https://www.youtube.com/watch?v=bT-fctr32pE

Tänk slutligen på att det inte går att göra upp eld under vattnet. Hur otroligt svårt skulle det inte vara att bygga upp en teknologisk civilisation utan att ha tillgång till eld?

Lyssna på King Louies sång i den tecknade filmen Djungelboken. "Jag vill ju va som du", sjunger King Louie. Och så säger apkungen till Mowgli: "Tala nu om för mig hur man gör upp eld!" Ja, för om man kan göra upp eld, så är man en riktig människa.

Men om en intelligent art av "fisk-människor" tvingades leva hela sina liv under vattnet, då skulle de inte kunna göra upp eld. Och dessa fisk-människor skulle enligt min mening inte heller kunna skapa en avancerad teknologisk civilisation.

https://www.youtube.com/watch?v=FpiPAvz_Rgw

Så vi kan inte vänta oss att möta en teknologisk civilisation på en planet i ett annat solsystem, ifall den planeten inte har tillgång till både land och hav.

"Än". Är det verkligen ditt argument? Detta felslut har ateister slängt sig med i 50 år. När kommer "äntligen"?

Då är ateisterna den klokare gruppen som inte hävdar sig sitta på information utan bevis. Till skillnad från religiösa stollar.

För helvete, är du helt från vettet människa? Det kan vi visst. Har du aldrig gått i skolan?

Typiskt religiösa stollar att vara så säkra på sin sak utan att förstå ett dyft av vad det är de pratar om. Big bang bestod inte av "kemiska uppsättningar".

Vi kan väldigt lätt förklara hur våra "kemiska uppsättningar" kom till. Så jävla väl att vi kan till och med återskapa det!


Däremot är det vissa saker vi ännu inte fullgott kan förklara, inte ens religiösa stollar. Skillnaden mellan ateister och troende tenderar dock vara att de troende blint accepterar vilken idioti som helst utan att kräva vetenskapliga förklaringar, alltså förklaringar som är förankrade i verkligheten